Glöd · Debatt

Det är hyckleri att fördöma Hamas men inte Israel

Gaza city brinner, den 5 november 2023.

Det finns all anledning att fördöma Hamas, men samtidigt måste vi se att Israel bedriver etnisk rensning på Gazaremsan, skriver Kristoffer Olofsson.

DEBATT. Tidölagets uttalanden och agerande under de senaste veckornas våldsamheter i Israel och Gaza säger allt om dessa partiers moraliska kompass. Kompassnålen navigerar inte självmant dit fred och rättvisa pekar. Den har stannat, och dras klumpigt dit det politiska egenintresset behagar.

Det passar förvisso dessa partier att fördöma Hamas. Men det passar dem också att reservationslöst ställa sig bakom Israels rätt att ”försvara sig”. När alla vet att Israels ”försvar” innebär omfattande brott mot mänskligheten enligt internationell rätt. Att Israels ”försvar” vid det här laget har inneburit en slakt på civila och en humanitär katastrof för miljontals palestinier på Gazaremsan.

Debatten i svenska medier har likt regeringen visat prov på ett ofantligt hyckleri det senaste. Alla och envar, oavsett maktposition, förväntas regelmässigt bekänna sina fördömanden av Hamas. Så långt helt i linje med all grundläggande, moralisk anständighet. Däremot är det sällan politiker och makthavare ens får frågan om de fördömer den israeliska staten. Än mindre att de pressas på svaret. Om de fördömer ockupationen, bosättningarna, fördrivningen av palestinier, de utomrättsliga avrättningarna, trakasserierna, blockaden mot Gazaremsan, och de återkommande bombattackerna mot civilia. Trots att det knappast kunde finnas något mindre kontroversiellt egentligen. Internationella människorättsorganisationer har fördömt Israels överträdelser i decennier. Internationella brottmålsdomstolen och den absoluta majoriteten av det internationella samfundet i FN likaså.

Israels våld och övergrepp har nu tagit formen av något som måste liknas vid etnisk rensning. När över en miljon människor, varav hundratusentals barn, tvångsförflyttas. När hela Gaza belägras, bombas sönder och samman och hela dess befolkning fråntas grundläggande mänskliga behov. Det kan inte råda några tvivel om att det är oerhörda brott mot mänskligheten som Israel ägnar sig åt. Vad med detta är att likna vid rätten till självförsvar enligt folkrätten? Förstås ingenting! Med en liknande måttstock skulle vi diskutera huruvida Hamas fruktansvärda massakrer och kidnappningar av civila israeler var ett legitimt palestinskt försvar gentemot Israels koloniala våld och förtryck av Palestina. Det var det förstås inte.

”Under förevändning att det handlar om självförsvar försöker Israel rättfärdiga något som innebär etnisk rensning.” Det är FN som säger detta. Det är den samstämmiga bild som ges av internationella människorättsorganisationer. Att lyssna till vad dessa organisationer vittnar om och sedan utgå ifrån det borde vara grundläggande när media debatterar kriget och när de ställer svenska makthavare till svars. Men så har det verkligen inte varit den senaste tiden.

Den israeliska statens oerhörda brutalitet i detta nu kan heller inte enbart beskrivas som fruktansvärda hämndaktioner efter Hamas massakrer, kidnappningar och raketbeskjutning. Den följer också på ett mer än halvsekellångt förtryck av palestinier, som dessutom varit särskilt brutalt under det gångna året.

Alla måste i ärlighetens namn vara medvetna om vad den nuvarande israeliska staten är kapabel till, redan före Hamas fruktansvärda våldsdåd, men än mer efter. När Tidösamarbetets partiföreträdare, och andra länders regeringar, i ord och handling skickar sitt stöd till Israel och dess ”rätt att försvara sig” skickar de i praktiken sitt stöd till en pågående etnisk rensning. Det kräver en hög grad av sofistikerad idioti för att uppfatta saken på något annat sätt. Och när de drar in biståndet till palestinierna låter de Gazabornas fruktansvärda lidanden förvärras.

Istället för att skänka sitt stöd till den israeliska krigsmaskinen borde svenska politiker ställa sig bakom människorättsorganisationerna och FN när dessa uppmanar till ett omedelbart eldupphör. Istället för att posera för Israels rätt att ”försvara sig” (läs mörda och lemlästa civila palestinier) så borde den svenska regeringen tydligt markera att krigseskaleringen måste upphöra. Den svenska regeringen borde förstås också tydligt markera att staten Israel omedelbart måste upphöra med sin kolonisering av Palestina. Egentligen helt okontroversiellt detta också sett till internationell rätt, men av någon outgrundlig anledning väldigt kontroversiellt i nuvarande svensk politik. Skamligt nog.

För i grund och botten är konflikten mellan Israel och Palestina inte mer komplicerad än valfri kolonial erövring. Det finns en kolonialmakt och ett förslavat folk. Det är grundproblemet. Det finns flera exempel genom historien på förtryckta folk vars militära organisationer begår fasansfulla krigshandlingar. Läs om det sena 1700-talets slavuppror på Haiti så finner du också här exempel på auktoritära upprorsmakare som utförde hänsynslösa massakrer på civila. Så här på historiens moraliska piedestal anser vi det, förhoppningsvis, rimligt att fördöma även sådana upprorsmakare för deras övergrepp. Säkert och med all rätt. För även revolter och upprorskrig måste stå till svars. Eller uttryckt med vår tids normer, följa ”krigets lagar”.

Men om vi samtidigt tiger om det koloniala systemet, om de franska eller engelska kolonisatörerna och deras förslavande av den svarta befolkningen på Haiti? Det vore förstås inget annat än ett enormt rasistiskt hyckleri. Ett sådant hyckleri borde rimligtvis inte heller accepteras när vi ser på vår samtid. Eller när det gäller Israel och dess koloniala erövringar i Palestina.