Radar · Mänskliga rättigheter

Unga som placeras ska få mer att säga till om

Utredare Carina Ohlsson (till vänster) tillsammans med socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) under en pressträff.

Barn och unga som placeras i familjehem eller på institution ska bli mer delaktiga i besluten – och samhället ska ta ett större ansvar för att stödja och informera. Det föreslår regeringens utredare Carina Ohlsson.
– Allt pekar åt fel håll, därför måste vi tillsammans göra någonting åt detta, säger Ohlsson.

Carina Ohlsson har flera förslag i utredningen om hur vården av tvångsplacerade barn och unga ska förbättras, som lämnades över till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) på måndagen.

– Under många år har det rapporterats om allvarliga brister i kvaliteten för barn och unga som placerats i familjehem, jourhem, stödboenden och HVB-hem inklusive särskilda ungdomshem. Brister i kvaliteten innebär allvarliga risker för barns och ungas utveckling och hälsa, skolgång och framtidsutsikter, säger Waltersson Grönvall på en presskonferens.

Ska göras delaktigt

Utredaren vill bland annat ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja och samordna samhällsvården för barn och unga, att de som placeras ska få regelbundna samtal med personer inom socialtjänsten som följer upp deras situation och att barnen och de unga blir mer delaktiga i besluten.

– När barnet placeras ska det göras delaktigt, så att det inte sker över huvudet på barnet. Vi har FN:s barnkonvention som är svensk lag, där det framgår att man ska få reda på det som ska ske, säger Carina Ohlsson på presskonferensen.

Brist på sammanhang

Hon föreslår också att det ska krävas tillstånd för att familjehem ska få ta emot barn och ungdomar, att det införs ett nationellt register för att undvika att olämpliga familjehem inte används igen och att vården för dem som vårdas på institution förbättras rent allmänt.

– Vi ser att en stor del är brist på sammanhang och trygghet. Enskilda barn har sagt att de aldrig packar upp till 100 procent. Man ser att det är många omplaceringar och barnen känner sig inte trygga och har inte tillit till att de ska få vara kvar där de blir placerade, säger Ohlsson.