Sverige har ett relativt gott rykte i omvärlden. Vi uppfattas vara ett tryggt fredligt land där barn kan växa upp och få bra skolgång och få bra liv. Den positiva Sverigebilden är något vi vanligtvis brukar vara stolta över och värna om. Vi har till och med en myndighet som arbetar med att främja Sverigebilden och öka förtroendet för Sverige utomlands, Svenska Institutet.

Samtidigt är det också så att så länge Sverige är ett bra land att leva i, så länge vi inte befinner oss i krig utan har ett tryggt och demokratiskt samhälle så kommer också människor vilja fly hit när de behöver skydd undan krig och förföljelse. Det är nämligen inte främst vilken migrationslagstiftning vi har som påverkar människors vilja att fly hit, utan det beror också på saker som vilken uppfattning man har om Sverige och om man kan få ett bra liv här, om man känner människor i Sverige. Men framförallt är det inte så att människor flyr till något, utan från något. Och de flesta människor på flykt flyr till utvecklingsländer som har mycket sämre möjligheter att ge människor på flykt undan krig och förtryck ett gott liv.

Men regeringen vill minska antalet asylsökande ytterligare och tycker då inte att det räcker med att bara göra migrationspolitiken mer omänsklig. De vill också få fler människor att tycka sämre om Sverige så att inte ens människor som flyr undan krig och förtryck ska söka skydd här.

I januari höll därför migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och Sverigedemokraternas dåvarande gruppledare Henrik Vinge en gemensam pressträff där de berättade att de var överens om att regeringen skulle sjösätta en informationskampanj för att berätta om “paradigmskiftet” i migrationspolitiken i syfte att avskräcka människor på flykt från att söka skydd i Sverige. Det är lite absurt att SD är med och försöker övertyga omvärlden om vilket dåligt land Sverige är. För att vara nationalister ogillar dom verkligen fosterlandet.

Nu är kampanjen i alla fall igång! Migrationsministern har gjort intervjuer i utländska medier och redan fått kritik för att ha spridit lögner om hur situationen ser ut i Sverige. Trots att regeringens mål är att försämra bilden av Sverige och få människor att tro att de kommer få sämre liv i Sverige än i andra länder är det nämligen svårt att göra utan att slira på sanningen. Sverige är nämligen ganska bra. Regeringen hävdar till exempel i informationskampanjen att en majoritet av invandrare i Sverige inte kan försörja sig själva med siffror som inte stämmer, men i själva verket är det faktiskt så att invandrare jobbar och försörjer sig själva i mycket större utsträckning i Sverige än i övriga Europa.

Samtidigt som regeringen å ena sidan använder statliga medel till en informationskampanj för att försämra Sveriges rykte, har vi alltså då också en myndighet, vars uppdrag är att göra motsatsen. Svenska institutets uppdrag är att öka omvärldens intresse och förtroende för Sverige. Det är viktigt för bland annat handel, turism och kulturutbyten.

Hur går detta ihop? Jag förstår verkligen inte. Det kan inte anses vara ett effektivt användande av statliga medel att ha en myndighet som ska öka förtroendet för Sverige och samtidigt kampanja mot myndighetens arbete från högsta regeringshåll.

Som tur är har Svenska Institutet också i uppdrag att ”följa och analysera bilden av Sverige i andra länder” och särskilt lägga fokus på ”att identifiera nya tendenser i informationsflöden och desinformation som berör Sverige och svenska förhållanden.” Så regeringens avskräckningskampanj lär ju fångas upp där.

Frågan är hursomhelst vad regeringen ska göra när de lyckats övertyga hela världen om vilket fruktansvärt land Sverige är att leva i så att till och med människor som flyr från krig och förtryck försöker undvika att få skydd just här. Kommer de luta sig tillbaka och känna sig nöjda?