Krönikor

Oviljan att agera gör att människor fortsätter dö på Medelhavet

För ett år sedan besökte jag ett konferenscenter utanför Berlin. Jag hade åkt nattåg (sittvagn) från Stockholm och var kanske inte piggast i världen. Jag var inte på en jobbresa och hade därmed inte större ambitioner än det vanliga – dricka god öl och lära mig lite mer om Andra världskriget.

På konferenscentret Wannsee – vackert beläget vid en liten badsjö några kollektivtrafiksbyten från Berlin – bestämdes hur Förintelsen skulle genomföras. Män i kostym, med olika relevanta funktioner i NSDAP och SS, lade den 20 januari 1942 upp planen för hur utrotningen av den judiska befolkningen i Europa faktiskt skulle gå till. De fattade inte beslut om själva Förintelsen utan bestämde alla detaljer för hur människor skulle transporteras och dödas, hur allt skulle koordineras effektivt. Långa listor om vilka som skulle transporteras till vilket Förintelseläger.

Det var såklart nästan omöjligt att ta in hur detta gått till. Högt uppsatta chefer åker på konferens och diskuterar vilka som är arier och vilka som är judar, vilka som ska få leva och vilka som ska dö. Det som gör det alldeles särskilt obehagligt är att det inte gjordes på ett barbariskt oberäkneligt sätt utan var så planerat, så beräknande. Så industriellt. 

Miljoner människor miste sina liv och allt var planerat och beräknat in i minsta detalj. Många skulle dö av tvångsarbete eller sjukdomar och annars gasas eller skjutas ihjäl.  

För några veckor sedan drunknade över 500 människor utanför Greklands kust. De sökte ett bättre liv, eller ett liv överhuvudtaget. Samtidigt som grekiska och italienska byråkrater tvistade om vem som skulle hjälpa båten växte paniken ombord. Människor drunknade i skräck och hjälplöshet. Högt uppsatta chefer bestämde med berått mod att de skulle dö. 

Asylrätten kom till efter Andra världskriget. Den demokratiska världen hade försökt fördela ansvaret för judiska flyktingar, men ingen ville ta emot. Alla lät Förintelsen hända istället. Det var därför vi kom fram till att rätten att söka asyl behöver vara en mänsklig rättighet. För när det är upp till olika länders byråkrati kommer populismen och ignoransen att vinna. 

Jag vill inte jämföra något som är då med nu, men kan konstatera att asylrätten behövs mer än någonsin. Särskilt när flera länder försöker avskaffa den och outsourca flyktingläger till länder utanför Europa, fullt medvetna om att detta bara kommer leda till fler drunkningskatastrofer.

Men så här – när vi idag inom Europa bestämmer att män, kvinnor och barn ska dö genom att drunkna i Medelhavet så förtjänar vi inte att kallas en civilisation. Och det finns en (1) slående likhet mellan besluten i Wannsee och Italiens och Greklands kalkylerade ovilja att agera. Människor dör.

Alireza Naghavi gör en utställning i Paris om ensamkommande som kommit till Sverige 2015 och tvingats fly vidare till Frankrike.

Många ensamkommande barn som kom till Sverige 2015 tvingades fly vidare till Frankrike och där få skydd eftersom svensk byråkrati förstörde för dom.