Glöd · Ledare

Sänk rösträttsåldern – inte straffbarhetsåldern

På en presskonferens meddelade regeringen nyligen att de ska utreda möjligheten att använda hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år. Enligt justitieminister Gunnar Strömmer är det ”viktigt att ta det här greppet för att förhindra och klara upp brott som begås av allt yngre kriminella.” Utredningen ska också göra en noggrann översyn kring de regler som finns kring häktning och anhållande av personer under 18 år. Regeringen vill alltså utreda hur man ska kunna ha ännu strängare lagar för en stor grupp medborgare som inte ens har möjlighet att rösta.

Förslaget har bland annat kritiserats av Rädda Barnen, som menar att regeringen och Sverigedemokraterna går för långt i sin vilja att bekämpa den grova brottsligheten och att medborgares fri- och rättigheter äventyras när användning av hemliga tvångsmedel utökas. Gunnar Strömmer håller inte med. ”Jag menar bestämt att vi inte är ute på ett sluttande plan. Vi gör en noggrann avvägning i varje lagstiftningsfall” säger han. Men det är uppenbart att denna ”noggranna avvägning” innebär just en inskränkning av medborgares fri- och rättigheter.

Barn och unga är redan i stor utsträckning beroende av vuxnas välvillighet när de ska få sina rättigheter representerade politiskt, trots att Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020. De här åtstramningarna av lagen lär inte direkt göra det enklare för unga som till exempel blir felaktigt dömda att få upprättelse. Och om det inte räknas som ytterligare ett steg ut på ett sluttande plan får Strömmer gärna berätta för mig hur han definierar ”sluttande plan”.

”Nu blir frågan hur vi ska anpassa regelverket till en ny verklighet där brottsligheten tränger så djupt ner i åldrarna. Jag menar att samhällsutvecklingen gör det motiverat att utöka möjligheten [att lagar om hemlig avlyssning ska gälla] även för barn som är under 15 år” fortsätter Strömmer. Men man undrar ju om han verkligen förstår barn och ungas behov när han säger så. Är det inte snarare så att samhällsutvecklingen gör det motiverat att utöka möjligheten för barn och unga att påverka sina egna liv? Att just det faktum att allt yngre människor begår brott innebär att barn och unga far illa och därmed behöver samhällets skydd och hjälp? Vi borde undersöka vad barn och unga behöver för att må bra genom att faktiskt lyssna på dem – inte avlyssna dem. Har vi hamnat i ett läge där vår regering menar att ett barn förbrukat de lagstadgade rättigheter hen har den dag hen involverats i kriminalitet? Kanske för att de barn som löper hög risk att groomas av gängen är lite mindre viktiga barn än de som inte gör det och därmed kan straffas hårdare? Att det liksom råkar vara så att de barn som löper högst risk för det också ofta råkar bo i förorten och är invandrare eller barn till invandrare? Och att de därför inte riktigt räknas som lika fina och bra människor som alla de “skötsamma” svenskarna, och därför inte heller förtjänar samma rättigheter?

Ett barn är ett barn är ett barn. Den som ännu inte blivit mörkrädd av vår sittande regerings politik har goda skäl att bli det nu. En vision där barn inte får lov att vara barn utan istället ses som brottslingar – även utan konkret misstanke om brott – är skrämmande lik just den vision som de kriminella gängen har. Är det verkligen den vägen vi vill gå? Vill vi verkligen dela deras världsbild, där barn reduceras till brickor i ett kriminellt spel?

När gängen roffar åt sig barn och unga som ofta känner sig ensamma och utan möjlighet att påverka det samhälle de lever i behöver vi en politik som ger de unga mer inflytande över sina liv, inte mindre. Möjlighet att delta i samhällsbyggande ger en känsla av tillhörighet som skapar en grogrund för en starkare motståndskraft mot gängens grooming. Därför bör vi sänka rösträttsåldern så att den åtminstone matchar straffbarhetsåldern. Ska en person kunna ställas till svars för sina handlingar bör hen också ha en reell möjlighet att påverka det system som dömer hen.

Gör inte ett redan fördomsfullt system än mer fördomsfullt. Låt unga medborgare vara medborgare i sin egen rätt och ge dem möjlighet att delta i demokratin på rättvisa villkor. Det är nödvändigt för en hållbar och robust demokrati med större motståndskraft mot gängkriminalitet.

Ordentligt med regn i hela landet.

Den prodemokratiska radiostationen ”Citizens radio station” i Hongkong slutar sända.