Glöd · Under ytan

Gör utsläppen till basinkomst

Kory Mercantel borrar efter olja i Odessa i Texas.

Kan vi samtidigt minska utsläppen och lägga grunden för ett mer rättvist samhälle? På Under ytan skriver Annika Lillemets om en modell för hur det skulle kunna gå till, som kan tilltala ett brett politiskt spektrum.

Den globala uppvärmningen, utarmningen av naturresurser och ökande sociala och ekonomiska klyftor är ödesfrågor för mänskligheten. Det är en svår utmaning att finna verksamma åtgärder för att hantera dessa kriser. Det är nödvändigt att tänka i nya banor. Och nygamla.

Födslorätt

Tanken att alla har födslorätt till gemensamma resurser är urgammal. Elinor Ostrom, ekonomipristagare till Nobels minne, dokumenterade hur lokalbefolkningar över hela världen genom sinnrika sociala innovationer uthålligt förvaltat skogar, betesmarker och andra allmänningar. De som lever i och av naturen har ett egenintresse av att bevara den. I England slogs principen fast redan 1217 i fördraget Charter of the forest. Där och i övriga Europa har allmänningar ofta varit kronans mark där vanligt folk haft rätt att exempelvis låta sina djur beta, fiska och hämta en viss mängd ved. 1600-talsfilosofen John Locke utvecklade tankegångarna: alla har rätt att utnyttja allmänningarna men inte ta mer än sin del och kompensera för eventuella handlingar som inskränker andras rätt att få sitt. Det senare är viktigt att påminna om i vår tid när privat äganderätt tillåts gå före alla andra intressen med katastrofala följder för natur och flertalet människor.
Men hur kan allmänningstanken utvecklas vidare och omsättas praktiskt i vår tid?

Globala allmänningar

Den amerikanske entreprenören Peter Barnes har sedan 2001 skrivit om hur allmänningar – naturresurser och sociala och kulturella tillgångar – kan och bör förvaltas. Särskilt har han intresserat sig för atmosfären, en i bokstavlig mening global allmänning. I korthet föreslår Barnes att allmänningar – alltifrån lokala till globala – ska förvaltas av stiftelser med uppdrag att bevara dem för framtiden i lika gott eller bättre skick och att alla berörda – ”ägare” – ska dela lika på eventuell avkastning. Stiftelserna ska ha mandat att bestämma om och hur allmänningarna kan användas. Det kan handla om hur mycket fisk som kan fångas i en sjö utan risk för utfiskning, eller om hur mycket växthusgaser som kan släppas ut i atmosfären om 1,5-gradersmålet ska kunna hållas.

Dessa principer ligger till grund för Cap and dividend (tak och utdelning), ett system för att minska utsläpp av växthusgaser på ett sätt som bidrar till ökad social och ekonomisk rättvisa. Flera förslag har sedan 2009 framförts i den amerikanska kongressen, av både demokratiska och republikanska ledamöter. I stora drag går de ut på att ett tak för utsläpp från fossilbränslen sätts på nationell nivå. Nivån på taket sänks gradvis över åren, med hänsyn till ekonomin, så att målen för utsläppsminskningar nås successivt. Utsläppsrätter auktioneras ut till producenter och importörer av fossilbränsle. Import från länder som inte har en motsvarande avgift på kol beläggs med skatt. Alla intäkter från utsläppsrätterna delas lika mellan invånarna i landet och betalas ut som en månatlig utdelning.

Energisparande uppmuntras genom att bränslepriserna stiger. I och med att systemet kommer att driva på omställningen till förnybar energi och energieffektivisering kan också många nya jobb tillkomma i dessa branscher. Vidare väntas betydande hälsovinster uppstå när förbränningen av fossilbränslen minskar. Enligt olika studier skulle de flesta amerikanska hushåll tjäna på systemet. Endast en minoritet med de högsta inkomsterna och den högsta förbrukningen av fossilbränslen skulle få ökade utgifter. Ett närbesläktat system är Carbon fee and dividend – kolavgift och utdelning. Där sätts inget tak men producenter och importörer får betala en hög och stigande avgift för de utsläpp av kol som deras import eller produktion orsakar.

Ännu har inget Cap and dividend-system sjösatts men intresset och stödet för det, både hos allmänheten, experter och politiker, ökar, inte minst i USA. Medan system för utsläppshandel ofta är komplicerade och ineffektiva är avgifts- och utdelningssystem enkelt och transparent uppbyggda. I och med det är en ren marknadslösning som inte påverkar statsbudgeten och samtidigt omfördelar från rika till fattiga tilltalar det både höger- och vänstersympatisörer. Österrike, Schweiz och delar av Kanada har infört olika system med kolavgift och – oftast – ganska blygsam utdelning.

Utdelning från fonder

Den ledande basinkomstförespråkaren Guy Standing utvecklar i sin bok The blue commons, Rescuing the economy of the sea, hur ett sådant system för att förvalta haven skulle kunna se ut. Alla som utnyttjar haven eller förorenar dem skulle få betala avgifter som skulle placeras i statliga fonder vars avkastning delas ut till alla invånare. Standing inspireras av de statligt ägda sovereign wealth funds som finns i många länder och vars avkastning ofta går till pensioner och välfärdstjänster. I Alaska har invånarna sedan 1982 fått årlig utdelning från en oljefond. Utdelningen har inte varit stor nog att leva på men har påtagligt bidragit till att minska den ekonomiska ojämlikheten.

Klimatsvaret driver opinion för att ett system med avgift och utdelning ska införas i Sverige. Sådana förslag, även att skapa ”mineralfonder”, har lyfts i riksdagen av enskilda ledamöter. Men ännu har idéerna inte fått brett stöd i vårt land.

Rättvisa och miljö

Det behövs en inventering av vilka allmänningar vi har i Sverige och hur de bäst kan förvaltas. Vilken användning kan tillåtas inom ramen för bevarande? Hur fördelas eventuell avkastning rättvist? Vad kan vi lära av de länder som infört något slags kolavgift och utdelning?

Sverige är ett rikt land men våra gemensamma resurser överutnyttjas och avkastningen av dem fördelas orättvist. Det kanske värsta exemplet är mineraltillgångarna. Den som driver en gruva behöver bara betala två promille av värdet på den malm som bryts till markägaren och staten, men skadorna på miljön brukar lämnas över till samhället. Om avgiften höjs kraftigt och placeras i en fond kunde en del av avkastningen delas ut lika till alla i Sverige, en del gå till extra utdelning till lokalbefolkningen närmast gruvan och en del till sanering när gruvan lagts ner. Och varför inte spara den svenska koldioxidskatten i en fond som ger utdelning till alla? Sådana initiativ skulle bidra till att åter göra Sverige till ett föregångsland i kampen för rättvisa och därtill miljön.