En av den progressive lokalpolitikerns vanligaste dilemma är hur kommunens mark ska användas. I städer handlar det ofta om en intressekonflikt mellan nya bostäder eller grönområden. Å ena sidan råder det bostadsbrist i merparten av våra kommuner, å den andra vill vi ha kvar våra grönområden.
Går konflikten att lösa? Jag hävdar att det går att äta kakan och ha den kvar; alltså att skapa fler bostäder utan att exploatera ny mark.
Under pandemin fick hemarbetet genombrott fullt ut. En tredjedel av svenskarna har arbetat hemifrån delvis eller helt och hållet under pandemin. Även om mycket har återgått till det normala ser vi att hemarbetet har kommit för att stanna. Bland de som kan arbetar man hemifrån någon eller några dagar i veckan.
Det här har resulterat i halvtomma kontor och dåligt utnyttjade lokaler. Katrine Kielos-Marcal skrev intressant i DN nyligen om en svensk som hade försökt boka in affärsmöten i centrala London på en fredag. Omöjligt. Alla arbetade hemifrån. Idag arbetar 40 procent av britterna delvis eller helt och hållet hemifrån, i London är siffran ännu högre. I Sverige ser det ungefär likadant ut. AMF Fastigheter har uppskattat att ytbehovet för kontorsanställda i Sverige kommer att halveras. I Örebro gör sig Statistiska centralbyrån av med en fjärdedel av sin kontorsyta. Hemarbetet har gjort att man helt enkelt behöver mindre plats.
Den stora kontorsdöden skulle man kunna kalla detta. Men jag föredrar att se den stora bostadsrennässansen. De oanvända kontorsytorna kan helt enkelt byggas om till bostäder, eller offentliga mötesplatser och dylikt. Istället för att ha kvarter som släcker ned kl 17.00 då kontoren stänger kan vi få levande städer med fler bofasta och utan att ett enda träd behöver offras. Det här händer nu runt om i Sverige. I Stockholm konverteras gamla kontor till bostäder i Farsta, Kista och Stora Essingen, som några exempel.
Forskarna Kristina Mjörnell och Birgitta Gunér har inventerat det lediga beståndet av lokaler i Stockholm och Göteborg och kom fram till att ungefär 25 procent av dessa skulle utan alltför omfattande insatser kunna byggas om till lägenheter. Om en fjärdedel av kontoren i Stockholms stad byggdes om skulle vi få 28 800 nya mellanstora lägenheter, räknade jag ut när jag skrev ”Pandemin som möjlighet”.
Vi skulle alltså kunna skapa tusentals bra bostäder av redan befintliga lokaler. Men vill vi göra det i en större utsträckning räcker det inte med att hoppas på att marknaden ska lösa det. Det behövs en gemensam planering och kanske ett ekonomiskt konverteringsstöd. Idag subventionerar staten villaägare och bostadsrättsinnehavare med 11 miljarder kr i ROT-bidrag. Där finns det pengar att ta.
I pandemins kölvatten behöver städer som New York, London, Köpenhamn, Stockholm och Göteborg bestämma sig för hur de tomma kontorsytorna ska användas. Att bara bygga padelbanor räcker inte.
Att utnyttja det vi redan har borde vara regel både nummer ett och två för varje progressiv bostadspolitiker. Att bygga på det vi redan har måste alltid premieras framför att bygga nytt. Kom också ihåg att innerstadens lokaler ofta är ombyggda lägenheter. Varför inte återgå till ursprunget?
Att konvertera kontor till bostäder kan inte lösa allt, men det kan vara en bra början på en lösning på intressekonflikten; bostäder eller natur.
Att borgerliga regionalpolitiker säger nej till regeringens angiverilag.
Putins terrorbombningar av bostäder och sjukhus i Ukraina.
