Glöd · Debatt

Vem jagar kommuner som fuskar med avgifterna?

Fritidshem på promenad i Stockholm.

I tre år betalade två separerade föräldrar en högre fritidsavgift än de skulle ha gjort. Ingen informerade dem om att avgiften borde ändras. Hur många andra får inte veta att deras avgift egentligen ska sänkas – och hur mycket drar kommunen in på det? undrar Jonas Aghed och Jennie Järlborn.

DEBATT. Hur mycket pengar lurar Stockholms stad till sig varje år från godtrogna separerade föräldrar som har barn på förskola eller fritidshem?

Vi är två föräldrar som delade på oss för precis tre år sedan. Vid separationen gick våra två barn på förskola, men efterhand har de gått vidare till förskoleklass respektive första klass. I samband med att vi nyligen sökte SL-kort till sjuåringen för resor till och från skolan verkar någon automatik ha plingat till hos stadens byråkrati och spottat i väg en blankett, betitlad ”Förändrad familjesituation”. Eftersom vi inte anmält någon förändring av familjesituationen på tre år ringde en av oss blankettens avsändare, Serviceförvaltningen Ekonomi, och bad om upplysning. Det vi fick veta fick oss att, bildlikt talat, trilla ur våra numera åtskilda stolar.

Det är nämligen så att så länge föräldrarna bor ihop ska deras inkomster slås ihop i beräkningen av avgiften till förskola eller fritis. Då blir det svårt att undvika maxavgiften, om båda föräldrarna har heltidsarbeten. Men om föräldrarna delar på sig ska avgiften baseras på inkomsten bara för hushållet där barnen är skrivna. I vårt fall har föräldern där barnen är skrivna 35 000 i månaden. En sänkning från vår förra inkomstuppgift som, enligt handläggaren hos Serviceförvaltningen Ekonomi, sätter ner den sammanlagda avgiften för våra barns fritis med 500 kronor. ”Härligt!” sa vi. 500 spänn mindre att betala per månad gör ju skillnad.

Sedan trillade våra respektive polletter ner och vi ur stolarna. Vi har alltså sedan vi separerade, i tre år, betalat i runda tal 500 kronor för mycket varje månad för barnens förskola och fritis. Sammanlagt 18 000 kronor!

Visst är vi läskunniga, men vi har inte varit inne på stadens webbsida där det står om avgifterna sedan vi började betala dem för sex år sedan, när vårt första barn började på förskolan. Och det är lätt att tro att man ska fortsätta betala maxavgiften, om ingen säger något annat, för det är liksom det justa att göra. Vi delar ju på betalningen precis som vi gjorde innan separationen.

Då är frågan följande: Hur många andra föräldrar i Stockholm som delat på sig har gått på samma blåsning? Bestämmelsen om vilken inkomst förskole- och fritidsavgiften ska baseras på har gällt i minst tio år, sa handläggaren på Serviceförvaltningen Ekonomi. Om vi antar att hundra föräldrapar i ett år gör den miss vi gjorde blir det 600 000 kronor som Stockholms stad håvar in och på tio år blir det 6 miljoner kronor. Inte mycket att gapa över? Men hundra par kanske är lågt räknat, tusen par låter rimligare. Det blir 6 miljoner per år, på tio år 60 miljoner. En god affär!

I ljuset av jakten på verkliga eller påstådda bidragsfuskare som vissa politiker och myndigheter bedriver tycker vi det är märkligt, snällt sagt, om en kommun som Stockholms stad år efter år kan suga åt sig miljonbelopp från intet ont anande föräldrar. Allt bestämmelserna går med på för vår del är att vi får tillbaka för de två senaste månaderna, resten av de 18 000 kan vi glömma. Vem jagar Stockholms stad, och eventuellt andra kommuner med liknande bestämmelser för förskole- och fritidsavgifter, och ser till att de betalar tillbaka alla pengar de felaktigt tar emot? Finns det ens någon möjlighet att ta reda på hur stort ”fusket” är?

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV