Glöd · Debatt

Grön tillväxt plundrar också planeten

Ett skepp kommer lastat med stålfundament till vindkraftverk som ska byggas längs Norrlandskusten.

”Fossilfri” el räcker inte för att rädda klimatet – vi måste minska energikonsumtionen och återvinna mer, skriver Lennart Rohdin.

DEBATT. Jag har ärvt en bok av min mormor, som hon läste när den kom ut på svenska 1949. Vår plundrade planet skrevs 1948 av den amerikanske forskaren och naturvårdsförespråkaren Fairfield Osborn. Mormor var aktiv politiker för Högerpartiet. Det var när den politiska högern brydde sig om både natur och kultur.

När boken skrevs hade vår planet 3 miljarder invånare. Under min livstid på 75 år har de ökat till 8 miljarder. Om ytterligare 75 år beräknas de till 12 miljarder – om inte Putin får ett totalt hjärnsläpp. Osborn såg denna utveckling och konstaterade, redan för 75 år sedan, att den kommer vår planet inte orka med, om vi fortsätter plundra den som vi sedan faktiskt gjort med råge.

Sveriges politiska debatt klarar inte av mer än en boll i luften samtidigt. Klimatkrisen gör att alla nu ropar efter fossilfri el som den stora universallösningen. Under 2022 hölls dock två globala konferenser – en om klimat i Egypten och en om biologisk mångfald i Kanada – och de är tätt, tätt ihopkopplade. Vår planet, eller snarare vi människor som anser oss ha monopol på den, måste väldigt snart klara både klimat och biologisk mångfald, om den fortsatt ska kunna hysa avancerade livsformer som till exempel människan.

Det är likt strutsen att sticka huvudet i sanden och tro att ”grön” tillväxt är lösningen. Grön tillväxt är också tillväxt som plundrar vår planets alltmer begränsade resurser. Grön el låter kanske fint, men den är möjligen fossilfri när den kommer ut ur stickkontakten. Fast det är även den el som kommer ut i dag.

De batterier som tillverkas för elbilar bland annat i Skellefteå bygger på en hejdlös global gruvexploatering av det som kallas sällsynta jordartsmetaller. En gruvbrytning som lämnar ofantliga sår i vår natur, vilket slår hårt, mycket hårt mot den biologiska mångfalden. Sedan ska dessa metaller transporteras till batterifabriker och därifrån till biltillverkare. Transporter som är långt ifrån fossilfria.

För att inte tala om tillverkning av elbilar till jordens befolkning. Tyngre bilar som drar mycket el. Och det är väl inte bara svenskar som har en av gudarna given rätt att åka bil i alla lägen? Nej, det är inte i första hand en massiv övergång till elbilar som räddar klimatet utan en radikalt lägre nivå på dagens bekväma bilåkande.

Inte heller en massiv utbyggnad av vindkraften räddar klimat och biologisk mångfald. Tillverkas vindkraftaggregat av ren luft? Tillverkas de på den plats där de reses? Flyger de genom luften till uppställsplatsen, eller krävs enorma transportgator i våra skogar? Hur lång är deras livslängd?

Visst må el som produceras av ett vindkraftverk vara fossilfri, men hela kraftverkets föregående historia är långt, långt från fossilfri och utan grova angrepp på den biologiska mångfalden. Den blir inte fossilfri för att näringsliv och riskkapital kallar den grön. Nej, det krävs en omställning till en radikalt annorlunda och lägre energikonsumtion. Och kärnkraftens radioaktiva avfall tynger vår planet i tusentals år.

Det är inte heller grönt att skövla våra sista naturskogar, även om skogsägarföreningar och skogsindustri vill krama ut det sista ur det de ser som sitt, fast skogen är en gemensam förutsättning för liv på vår planet. Inte bara Amazonas regnskogar utan även den boreala skogen i vår del av världen.

I stället för enorma statliga subventioner till den gröna industrialiseringen skulle vi kanske satsa åtminstone en bråkdel därav på åtgärder som får ned elkonsumtionen. I stället för socialdemokraters gruvkärlek borde resurser satsas på att få till stånd processer för återvinning av allt det som redan utvunnits, producerats och slängts.

Det handlar således inte om en massiv utbyggnad av ”fossilfri” elproduktion utan om en radikal omställning av våra konsumtionsvanor – särskilt i den rika världen. Vi måste våga se att vår planets resurser inte är oändliga! Och det är helt avgörande för mänsklighetens överlevnad.
Finns det ens bland Miljöpartiets språkrörskandidater någon som vågar/orkar ta den utmaningen?