För bättre integration: ”Lyssna på mammorna”

Moderatledaren Ulf Kristersson öppnade årets politikervecka i Visby på Gotland med ett tal där inte bara straffskärpningar, utan även förebyggande insatser, stod i fokus för att få bukt med gängkriminaliteten.

Omkring 3 000 personer hörde statsministern prata om hur fler barn ska få göra klassresan till KTH och färre kåkresan till Kumla. Detta genom krav på föräldrarna, betoning av språkkunskaper, familjeplanering, avskaffat flerbarnstillägg och att ”uppmuntra kvinnor i utanförskap att ta sig in på arbetsmarknaden”.

Ett isberg på mammornas väg

Några timmar senare berättade åtta mammor om sina drömmar och liv inför en tvåsiffrig åhörarskara från Estradvagnen, bara ett stenkast från huvudfåran. I grunden lyfter de samma frågor som Ulf Kristersson, men ur sina egna perspektiv.

De är från Skäggetorp i Linköping, Östergötlands enda utsatthetsklassade område, och ingår i en kvinnorörelse för demokrati. För det är enligt initiativtagaren och verksamhetsledaren Sira Jokinen Lisse vad Kisam – Världens mammor blivit.

Officiellt bor tio tusen invånare i Skäggetorp, inofficiellt några tusen mer. 72 procent av har utländsk bakgrund. Medianinkomsten är 11 242 kronor per månad. Många föräldrar saknar arbete, och innan Skäggetorpskolan stängdes var det 36,8 procent av eleverna som nådde kunskapsmålen.

– Därmed är risken stor att rekryteras till de kriminella gängen, som är oerhört aggressiva i området, konstaterar Jokinen Lisse.

Egentligen är integration enkelt, men utan starka och trygga mammor blir det svårt, är budskapet. Och från scenen berättade mammorna om såväl trygghet som otrygghet, möjligheter och hinder. De lyfte teman centrala för integrationen: fattigdom, samhällskunskap, utbildning, arbete, hälsa, rädsla för socialtjänsten och bostadssegregation.

– Vi behöver prata om hela det här isberget. Och inte bara det. Vi behöver också prata om diskriminering och rasism, elefanten i rummet som vi inte brukar prata om i vanliga fall, säger Sira Jokinen Lisse.

Räcker inte att nå mammorna

Solen lyste och ett par av ballongerna som prydde scenen pangade till när de spräcktes i blåsten, medan mammorna engagerat berättade om drömmar om att bli arkitekt, egenföretagare, barnmorska, forska, jobba på sjukhus med mera.

– Alla säger att det är så svårt att nå mammorna och den här målgruppen. För oss är det tvärtom. Vi är alltid för många när vi gör något, för det är så otroligt viktigt att man inte bara når mammorna, utan mammorna måste själva få vara med och säga vilka de viktigaste frågorna och prioriteringarna är för oss, hur vi ska göra och varför, säger Sira Jokinen Lisse.

Duaa Alawadi är från Irak och mammaledig för andra gången. Hon berättar om en krokig väg till Sverige, studier och jobb. Under valrörelsen jobbade hon med översättning åt Världens mammor i ett projekt för att få fler att vilja rösta. Nyss tog hon sin undersköterskeexamen.

– Idag är jag ung mamma, väldigt stark mamma, tidigare var jag svag, men nu har jag blivit starkare och starkare, jag fick stöd av min man, han brukar alltid stötta mig, du måste våga göra allt. Genom Världens mammor har jag vågat mer, jag har för första gången varit med i tidningar, på tv, och nu prata framför publik. Jag vill ge tillbaka vad jag fått från Sverige, jag har fått hjälp att bo här, studera, fått trygghet och jag vill ge tillbaka till mitt nya hemland, berättar hon.

Sämre hälsa, mindre vård

Till hösten börjar Duaa Alawadi att arbeta inom vården och vill lyfta hälsa som en nyckel till integration.

– Många kvinnor har kommit till Sverige från krig och har trauma. De mår väldigt dåligt på grund av det de upplevt. Hälsa är jätteviktigt för att kunna arbeta, utbilda sig och ta hand om barnen. Om inte mammans hälsa är bra hur ska hon kunna ta hand om sina barn?

Duaa Alawadi berättar också att hon träffat många med psykisk ohälsa som inte vågar söka vård på grund av rädsla för att socialtjänsten ska omhänderta barnen. Sira Jokinen Lisse bekräftar problemet och ser det som en förklaring till att mammor med utomeuropeisk bakgrund har sämre hälsa än genomsnittet, samtidigt som de i lägre utsträckning tar del av vården:

– Vi har haft ett samarbetsprojekt med Norrköpings kommun där vi försökte titta på det och bygga broar över.

I projektet ”Nycklar och broar in i det svenska samhället” ingick 25 av Världens mammor. När projekttiden tog slut ville de fortsätta, men inte kommunen. En stor besvikelse för mammorna.

— Det krävs tid och resurser för att kunna bygga relationer och hitta metoder som skulle kunna främja samverkan, understryker Jokinen Lisse.

Längtan efter jobb

Rafah Atassi var väldigt angelägen om att hitta jobb när hon ensam kom till Sverige från Syrien 2015. Drömmen är att öppna kafé. Hon inledde en köksutbildning genom CSN, men fick efter ett år höra att hon inte kunde fortsätta på grund av sin ålder, 56 år. Hon fortsatte på SFI, sökte massor av jobb utan resultat. Sedan gick hon en ledarskapsutbildning med Världens mammor och fick jobb direkt efter.

– Är ni med, vad jag fick? Jag fick jobb! ropar hon i mikrofonen till övriga mammors och åhörarnas applåder och jubel.

Efter ledarskapsutbildningen ville Världens mammor anställa fler av kvinnorna genom arbetsmarknadsstöd, men Sira Jokinen Lisse berättar att Arbetsförmedlingen inte ens hade någon kategori för dem.

– Det här tycker vi är jättetokigt, vi måste ju ha system som fungerar. Ofta måste man ha ett jobb för att kunna få ett jobb. Som kvinnorna berättar är det inte så lätt att komma i kontakt med arbetsförmedlingen, det tar lång tid och om en arbetsgivare vill anställa är det på tok för krångligt. Och det här är kvinnorna som står längst ifrån arbetsmarkanden, så det är jätteviktigt att det blir förändring.

Deprimerad av skoltiden

17-åriga Ruweyda Hassan Ahmed berättar om när hon föddes i ett flyktingläger i Kenya och kom som 13-åring till Sverige.

– I början var det jättelätt för mig, min pappa bodde i Sverige i tio år innan jag och mina syskon kom. Jag började i mottagningsskolan, därefter Skäggetorpsskolan.

Men den stängde och istället fick Ruweyda, efter initialt motstånd från skolans sida, börja i Ljungbroskolan där bara ett fåtal hade invandrarbakgrund. Då blev allt svårare.

– Lärarna hjälpte inte mig tillräckligt. De tänkte inte på att jag bara bott i Sverige fyra år, och jag hade aldrig tidigare gått i skolan i mitt hemland. Jag kämpade och kämpade och fick betyg i några ämnen.

Även ensamheten tärde och påverkade möjligheterna att ta till sig undervisningen.

– Jag var deprimerad och satt själv, jag hängde inte med någon eller gick till kafeterian, jag ville bli vän men de ville inte, jag vet inte varför. Jag tänkte att om jag bara räcker upp handen hela tiden tror de andra att jag är dum i huvudet. Jag försöker ändå göra mitt bästa, frågar lärare, går på läxhjälp men förstår inte ändå. Sista terminen började jag sjukanmäla mig jättemycket, annars hade jag klarat skolan.

– Jag skulle verkligen vilja få mer tid för att klara gymnasiet, säger hon.

Låga förväntningar

Mozan Ahmed, också 17 år, är född i Sudan, tvingades fly till krigets Libyen. När en bomb släpptes nära byskolan och familjen dödshotats försöker de komma med på en båt till Europa.

– Tre av fyra båtar sjunker och alla dör. Vi blir ledsna och känner att livet är slut. FN jobbade i området, och vi fick komma till Sverige.

Första sex månaderna sitter familjen hemma. Det är vårterminen i nian och de har ingen kunskap om hur systemet fungerar. Mozan Ahmed går med sin tvillingbror till biblioteket varje dag, och pluggar och kämpar själva, för att klara de nationella proven. De får betyg i allt utom svenska, vilket gör att de inte kan söka till gymnasiet.

Även Mozan Ahmed vill ha bättre förutsättningar för att klara skolan och efterlyser högre förväntningar.

– På språkintroduktionen i Linköping motiverar de inte eleverna att studera i skolan. De påverkar alla eleverna. Vi känner inte att vi har lika värde som de i vanliga gymnasiet. Det finns många fördomar för att jag bor i Skäggetorp. Lärare säger till mig ”relax det räcker att du får godkänt”. Men jag behöver högre betyg, jag blir arg och gammal. Jag är 17 nu och jag behöver hjälp att pusha mig, att klara allt bra.

– Jag vill visa att man kan komma från Sudan och vara muslim och ha muslimskt namn.

Oro för familjens ekonomi

Ruweyda är bekymrad över både bemötandet i skolan och den bostadssegregation hon själv upplevt.

– Viktigast är att kolla hur bra människan är, inte var människan kommer ifrån. Inte hudfärg och inte om man är svensk eller invandrare. Jag vet säkert att svenskarna inte vill att vi ska bo på samma område för att vi ska förstöra, påverka deras barn eller liv. Invandrare vill också ha bra liv och de tänker på sina barn. Om många invandrare flyttar till en plats flyttar svenskarna därifrån.

Världens mammor lyfter även sambandet mellan fattigdom och kriminalitet. För Ruweyda Hassan Ahmed är det tydligt.

– Nu försöker många killar veta hur man kan gå in i kriminella gäng för att få pengar, lösa problem som finns i familjen för att deras pappa eller mamma jobbar inte och de tänker att de kommer ändå att dö. Så är det många ungdomar som tänker just nu. Jag vet många ungdomar oroar sig för deras familjers ekonomi och de vill att ekonomin ska bli bättre, men vet inte exakt vad de ska göra.

Så varför har integrationspolitiken misslyckats? I kör från Estradvagnen i Almedalen hörs det givna svaret:

– Lyssna på mammorna!