En all-inclusive-resa till Teneriffa 2013 blev troligen Hanna Sjöbergs sista flygresa. Tio fina dagar, men efteråt tycker hon inte att det var värt utsläppen. Det finns andra sätt att resa, och den fossilfria resan mot en renare värld är den viktigaste, skriver hon.
DEBATT. Sommar 2023 och semesterdagar, först varma dagar i maj och juni, sedan mest regn och kyla: en riktig svensk sommar. Är det kanske läge för en utlandsresa?
Tågresandet från Sverige ut i Europa har blivit en succé med Interrailkort. Ett riktigt äventyr på marknära nivå, med gott om tid att uppleva europeisk kultur.
Omställningen till fossilfri transport 2030, hur går det?
På vägarna ses allt fler elbilar. Enligt Naturvårdsverket (NVV 2023) minskade utsläppen från personbilar med cirka 1 miljon ton koldioxidekvivalenter under 2022. Ändå är Sveriges bilism en smutsig historia som uppgick till hela 8,2 miljoner ton CO2 år 2022.
För något år sedan var det tal om att satsa på svenskt elflyg, men sen kom besked att projektet tills vidare läggs på is. Under pandemin minskade antalet inrikes flygresor med 60 procent, och flygresor utomlands minskade under mätperioden mars 2021 med 78 procent jämfört med mars 2019, enligt Trafikanalys statistik (Naturskyddsföreningen 2021).
Hur tar människor beslutet att sluta flyga? Jag flyger (troligtvis sista gången, vilket jag då inte visste) till Teneriffa våren 2013. Det är en all-inclusive-resa från Täby flygplats. I Sverige är det iskallt och blötsnö. Vi har tio goda dagar i solsken och sval värme. Men var det värt de flygavgaser jag blev skyldig? Svar: Nej. Så viktigt var det inte. Det är betydligt mer väsentligt för mig att vi tillsammans kan vara med och rädda jorden.
Alltså att som ett enat folk av många kulturer och nationaliteter vara så kloka att vi väljer det viktigare: att tillsammans vara med på den alltmer fossilfria resan till en helare värld. Är något erkänt dåligt för luften, för vattnet, för jorden, för djuren, för kroppen – då ska vi inte använda detta. Det är sunt förnuft och kan till och med ses i rent egoistiskt perspektiv: om vi skadar luften: hur ska vi då kunna andas utan att förgiftas?
Men resande är en personlig sak. Jag vill till en plats, till möten med människor som är mig kära, jag ska till en viss destination, jag uppskattar om det tar så lite tid som möjligt i anspråk, jag vill att det ska vara trevligt, och så billigt som möjligt. Jag vill ge mig en boost, vila, uppleva, mötas. Om jag tänker på klimatfrågan och luften, då är tåget smart. Om jag ska nå en plats där ingen kollektivtrafik finns, behövs kanske en båt eller en bil. Om resan är lång väljer en del att flyga. Men kan vi tänka om? Varför ”köper” vi så lätt den livsstil som i detta nu håller på och förgör jorden? Vad har vi att förlora? Svar: Allt!
När jag reser med fossilbil, då tänker jag ofta på att om bilens avgaser hade letts in till oss i bilen istället för att späs ut i luften, då skulle vi strax vara döda. Alltså: hur kan jag!? Vad är viktigt!?
För mig ser flygresor ut som helt gigantiska utsläpp av avgaser, så då klarar jag att avstå från dem. Det finns tåg till Asien, det går att segla (som Greta) till USA, båtar åker över hela världens hav. Det finns många möjligheter och alternativ som dessutom gör världen större och mer spännande än en skenbart bekväm flygresa.
Flygbränsle subventioneras. Det gör att en jämförlig tågresa kostar mycket mer pengar. Om flygresor kostade sitt egentliga pris hade färre haft råd att flyga. Om flygresor debiterades för sitt klimatavtryck skulle priset bli ännu högre. Som det nu är ger en tågresa tur och retur Stockholm–Göteborg cirka 200 gram CO2-utsläpp per resenär. Medan varje flygresenär på samma sträcka har ett CO2-utsläpp på två hundra kilo CO2!
Alltså är flygets CO2-utsläpp ett stort skäl för att resa med tåget istället. En klimatbiljett för nationella resor med kollektivtrafik skulle ge ännu bättre villkor för alla dem som väljer bort flygresor.
