Moraliska konflikter vanliga efter militära insatser

Att bli utskickad på militärt uppdrag till en krigszon, från Försvarsmakten eller en annan myndighet, innebär ofta liksom fysisk träning även en psykisk identitetsomställning där individen görs beredd inför svåra situationer på liv och död och där det inte finns tid eller utrymme för reflektioner och känslor.

– Det läggs stora resurser på att bygga upp en superstark och superrobust militär- eller krigaridentitet, med vilkens hjälp man ska kunna utföra insatser i de mest extrema och krävande situationerna. Under dessa insatser cementeras den här identiteten djupt i jaget, åtminstone under en övergångsprocess, säger Jan Grimell, postdoktor på sociologiska institutionen vid Uppsala universitet.

När insatsen är avklarad och det är dags att återvända hem till vardagslivet i ett samhälle där det inte råder krig, uppstår dock ofta en krock i jaget. Att vara delaktig i en militärinsats i en krigszon kan innebära att man har sett och upplevt en hel del som kan vara svårt att hantera i vardagen. Det är sedan tidigare känt att soldater som varit i stridszoner exempelvis kan drabbas av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Men långt ifrån alla diagnostiseras med det. Däremot är det inte ovanligt att man drabbas av ett försämrat mående – som dock inte uppfyller kriterierna för PTSD.

– Det finns en måendeförsämring och ett lidande som är helt uppenbart och som innebär en stor utmaning för människor att leva med även om det inte har ett diagnostiskt, medicinskt eller psykiatriskt namn, som jag kallar för ett sorts limbo, säger Jan Grimell.

Genom att intervjua individer som befinner sig i denna grupp har Jan Grimell identifierat ett antal gemensamma drag som återkommer i dessa personers mående. Det rör sig bland annat om stress och inre moraliska konflikter.

– Det finns en medicinsk delad kontur som handlar om att man har upplevt extrem stress från insatser, kanske där det varit frågan om liv och död. Den här stressen har satt sig i kropparna så att man är väldigt reaktiv eller överspänd.

Moraliska konflikter

Dessa stressupplevelser förstärks av insatsidentiteten som man har skapat och som innebär att man tänker på ett annorlunda sätt, som att man ser hot i vissa miljöer, eller reagerar på saker som påminner om insatsmiljön, förklarar han vidare. Ett annat drag som kan ses bland många är ångest, skuldkänslor och andra moraliska grubblanden av olika slag. Det kan exempelvis röra sig om att man bevittnat mänskligt lidande eller ångrar sig över att man agerat eller inte agerat på ett visst sätt.

– Den moraliska dimensionen kan hänga ihop med saker man sett, upplevt eller inte kunnat göra något åt, som kan skapa en moralisk konflikt eller skada i en människa som kan vara smärtsam att leva med, säger Jan Grimell.

Vad eller vilka erfarenheter som skapar moraliska konflikter hos en individ kan dock se väldigt olika ut.

– Det beror på vad man har för moraliskt laddade identiteter, det är olika för oss alla vad som är rätt och fel utifrån våra identiteter.

Krigarmasken: Bita ihop

Något annat som Jan Grimell identifierar i sin studie är den upplevda identitetskrocken som uppstår när man återvänder från en krigszon. Från den militära identiteten, till den civila. Ett drag som ses hos återvändande från Försvarsmakten, såväl som bland insatspersonal som skickats ut av andra myndigheter. Det innebär bland annat att man kan uppleva att man inte passar in i samhället eller att ingen förstår en.

– Insatsidentiteten kan med ett gemensamt namn kallas för krigarmasken som bär ett stoiskt drag där man biter ihop och kämpar på fast man mår dåligt och det är tufft. Det finns ett hemlighetsdrag där man inget berättar om det man varit med om, och ett förnekelsedrag där man inte riktigt tillskriver riskerna man varit med om vid sitt rätta namn.

Hänger det ihop med den militära identiteten att inte prata om sina känslor?

– I insatsmiljöer utför man ett skarpt uppdrag i en konflikt där det är på liv och död och där man inte kan känna efter hela tiden utan måste bita ihop för att kunna lösa sin uppgift och överleva. Då uppstår ett ”insatsmindset” där detta med känslor får komma sen. Men det kommer aldrig, man fortsätter att bita ihop.

Män har svårare att söka hjälp

Draget förekommer både hos män och kvinnor som har intervjuats i studien, precis som en del andra symtom. Men det finns också en rad variationer mellan olika grupper, ibland kopplat till vilken myndighet man arbetat hos och normen som dominerar inom den.

– Försvarsmakten är mansdominerad. Det har påverkat kvinnliga intervjupersoners upplevelse av att man är den andre och måste kämpa mer och vara bättre för att bli accepterad och leva upp till de ideal som är manligt satta. När det gäller kvinnor från andra myndigheter finns det också sådana tankar, men de är inte lika starka, säger Jan Grimell.

Ser du någon skillnad mellan kvinnor och män i svårighet att uttrycka känslor – med tanke på maskulinitetsnormer och att det kan upplevas som mer accepterat att en kvinna uttrycker sina känslor?

– Jag upplever det som vanligare att kvinnor söker vård, även om det bland intervjupersonerna också suttit långt inne. Att gå till en psykolog ligger kanske närmare till hands, just därför att en kvinna har en annan identitet som är präglad av det samhälle hon lever i. På samma sätt kan män präglas av någon sorts manligt ideal, som förstärker motståndet att kliva över tröskeln att öppna sig och söka hjälp.

Stigmatiserande att avvika

Flera av de manliga utlandsveteraner som Jan Grimell intervjuat har närstående eller familjer som varit starkt drivande till att de överhuvudtaget tagit steget att söka vård för sitt försämrade mående. Att den militära identiteten är starkt förknippad med eller dominerad av en maskulinitetsnorm, kan många gånger förstärka svårigheterna av att prata om känslor och upplevelser.

– Militärkultur och -identitet är manligt kodad. Det finns väldigt mycket känslor i militärkultur också, med otroligt nära relationer och många kramar. Men det är en sak. Att sedan säga att ”jag mår dåligt” eller att prata om sitt mående, det är mer tabubelagt.

Det beror framförallt på att det riskerar att underminera eller skada den militära identiteten, vilket kan leda till känslor av utanförskap i den sociala gemenskap som är väldigt viktig för många utlandsveteraner.

– Det är stigmatiserande att avvika från den sociala gruppen. Sedan finns även en risk för att man inte blir utskickad igen om man säger att man mår dåligt, vilket i sin tur kan göra att den sociala gemenskapen går helt förlorad.

Alkohol för att dämpa och slagsmål

Ett område som det inte talas mycket om, men som framkommer tydligt i studien, är hur utlandsveteraners försämrade mående tenderar att påverka deras närstående, som partner och barn. Denna typ av problem grundar sig ofta i en stress och lättretlighet som kan resultera i ett offensivt beteende när man mår dåligt. Det har inte förekommit våld mot närstående i de fall som Jan Grimell intervjuat, men det är inte helt ovanligt att kombinationen alkohol och krogliv kunnat bli stökigt.

– En del har berättat om hur arga de kan bli i hemmet då de är lättantändliga. Vissa har sökt bråk när de mått dåligt och varit ute i krogsvängen. Det ligger ju lite i den uppbyggda identiteten också att använda våld.

– När det gäller måendeförsämring, överspändhet och ångest är ofta alkohol också inblandat. Självmedicinering med alkohol, narkotika, cannabis eller andra preparat är inte helt ovanligt bland människor som deltagit i militära insatser.

Mörkertal

Hur stor gruppen är som befinner sig i ”hälsolimbot”, är svårt att säga, menar Jan Grimell. Bland annat på grund av att alla inte söker hjälp. När det gäller av läkare diagnosticerad PTSD bland Försvarsmaktens veteraner finns det inget register mellan 1953 och 1990. Därefter är inte förekomsten av PTSD så hög, ungefär 1 procent. Men detta säger inget om de som befinner sig i ”limbo”.

– Ungefär hälften av de patienter som sökt vård på veterankliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala befinner sig någonstans på denna limbo-skala. Men hur stor andel det är i förhållande veteranpopulationen på uppemot 54 000 individer, är svårt att säga. Jag är övertygad om att det finns ett mörkertal.

– Detta bör dock inte tolkas som att alla mår dåligt, men jag tror att många har med sig en erfarenhet som inte alltid är helt enkel att bära med sig in i ett fredssamhälle.

Studien är finansierad av Försvarsmaktens veterancentrum i syfte att få bättre kunskap om utlandsveteraners mående.