Medan högerextrema partier tagit plats i regerande koalitioner i Sverige, Italien och Finland det gångna året tappade spanska Vox stort i parlamentsvalet den 23 juli. Lokalt inflytande som förskräcker och feministers mobilisering har bidragit till resultatet.
De spanska lokalvalen i maj pekade i Europa-trendens riktning. Högern fick starkare stöd än vänstern i de flesta regionerna, och Partido popular (PP) fick inte stöd nog att styra på egen hand. För att ändå kunna ta makten tecknade PP över 100 överenskommelser om lokala samarbeten med Vox.
Och de två månader som det högerextrema partiet hunnit påverka lokalpolitiken i stora delar av Spanien har satt sina spår, konstaterar Alberto Alemanno, professor i EU-rätt och -politik vid handelshögskolan i Paris.
Diktatur i färskt minne
Lokala styren med Vox-inflytande har avlägsnat regnbågsflaggor från stadshus, censurerat böcker och filmer, samt stoppat normbrytande teaterföreställningar.
– Spanjorer noterade detta och blev rädda eftersom diktaturen fortfarande är färsk i landets politiska föreställningsvärld, konstaterar Alemanno.
Och till skillnad från Sverigedemokraterna, Nationell samling och Fratelli d’Italia har Vox inte försökt anpassa sin retorik. Alberto Alemanno kallar partiet ”ett av de yngsta, mest radikala och minst sofistikerade” högerextrema partierna i Europa.
– Istället för att söka ’normalisering’ som de andra gjorde för att bli mainstream, förblev Vox radikalt antagonistiskt, säger han till Euronews.
I Kastilien och León, Spaniens största geografiska region, kom Vox till makten med PP redan för ett år sedan. Det skulle enligt Santiago Abascal, Vox partiledare, bli en ”modell för resten av Spanien”. Vilket det också blev, men inte på det sättet som han antagligen hoppades. Av tidigare sex mandat förlorade partiet i regionen fem. I hela landet förlorade Vox 600 000 röster, och gick från 52 till 33 mandat.
Kulturkrig mot vunna rättigheter
Carme Colomina, EU-forskare vid Barcelona centre for international affairs, konstaterar att Vox strategi misslyckats.
– Väl vid makten har Vox underblåst ett kulturkrig i Spanien direkt riktat mot rättigheter som uppnåtts under de senaste åren och som hade konsensus i det spanska samhället, säger Colomina till Euronews.
Det gäller inte minst kvinnors rättigheter och kampen mot mäns våld, vilket har eldat på den feministiska mobiliseringen. I Valencia förnekade Vox ordförande José María Llanos existensen av mäns våld mot kvinnor, vilket tog skruv.
– Vi vill varken ha pakter med extremhögern eller en representant som förnekar mäns våld mot kvinnor, sade Candida Barroso, talesperson för Valencias samlade feministrörelse, i samband med en protest mot den regionala överenskommelsen mellan PP och Vox, som de kallar skammens pakt.
Någon officiell könsuppdelad statistik för det allmänna valet i juli finns inte, men valrörelsens opinionsundersökningar visar att fler män än kvinnor stödde Vox, rapporterar tidningen Público. Enligt statsvetaren María Solanas, programchef vid tankesmedjan Real instituto Elcano i Madrid, visar analyser av undersökningarna att Vox stöddes av 20 procent av männen, mot 13 procent av kvinnorna. Och störst var skillnaden bland de unga, 25 mot 11 procent. Detta medan såväl PP som socialdemokratiska PSOE hade starkare stöd bland kvinnor än män.
– Även om det inte finns gott om statistik är det en sedan länge känd verklighet att extremhögern närs framför allt av mäns röster. Valurnorna är en väldigt viktig plats, om än inte den enda, för att försvara vunna rättigheter och vi har agerat därefter, säger den feministiska juristen Adilia de las Mercedes.
Antifascistisk barriär
Flera feminister som Público talat med har uttryckt lättnad och en känsla av hopp för att PP och Vox inte lyckas bilda en högerextrem regering efter parlamentsvalet.
– Självklart har det skett en stor mobilisering av feministiska röster inför den 23 juli, vilket har att göra med kvinnors mobilisering för våra rättigheter, säger kvinnorättsaktivisten Justa Montero, som samtidigt betonar att mobiliseringen inte ska tolkas som en blankocheck för de partier som gått framåt:
– För att konfrontera extremhögern måste rättigheter utvidgas på ett sätt som upplevs på riktigt av alla kvinnor, något som fortfarande inte hänt.
Som exempel på grupper vars rättigheter inte förverkligats nämner hon invandrade kvinnor, vilka bidragit stort i valkampanjen mot ultrahögern, kvinnor som har de mest otrygga jobben och kvinnor som säljer sex. Montero framhåller också vikten av att utveckla könsidentitetslagen, så att transpersoner får uppleva en reell förbättring.
Men just den så kallade translagen, som trädde i kraft i början av mars, har splittrat feministrörelsen i Spanien. Det finns feminister som är lika emot den som de högerextrema, och som därför uppmanade kvinnor att rösta blankt. Och jämfört med förra valet röstade 10 000 fler blankt denna gång, enligt Público. Huruvida ökningen kan kopplas till transfrågan är dock oklart.
Den feministiska juristen Adilia de las Mercedes, menar att blankröstning alltid är ett legitimt val för att visa politiskt missnöje. Men i ett val där prioriteten var att stoppa ultrahögern, såg hon det som en solidaritetshandling att rösta. Och där har feminister som rasifieras föregått med gott exempel, menar hon:
– Vi vet att vi fortfarande är de som ignoreras mest av alla partier, och har aktivt, massivt och organiserat uppmanat till att rösta, och trots allt prioriterat behovet av att använda rösten som en antifascistisk barriär.
Viktigt exempel
Likväl är Vox fortfarande tredje största parti. De flesta feminister Público talat med befarar att högern skulle ta makten om PSOE inte lyckas bilda en ny vänsterkoalition, och det snart blir nyval. Ändå menar de att valet i juli varit viktigt för både Spanien och Europa.
– Det sänder ett tydligt budskap om att extremhögern kan och måste stoppas och att det är nödvändigt att göra det för demokratins och kvinnors bästa. Och att inte gå framåt i rättigheter innebär att göda extremhögern så att den kan växa, säger Justa Montero till Público.
Carme Colomina, forskaren i Barcelona som Euronews talat med, ser också skäl att dra lärdom.
– Valresultatet är helt klart ett bakslag för de som trodde att eurozonens fjärde största ekonomi och EU:s fjärde mest befolkade land kunde ha en regering som inkluderar extremhögern, säger hon.
I en analys på Om Europa konstaterar politik- och ekonomijournalisten Henrik Brors att många högerpolitiker i Europa hade tagit ut segern i förskott och inlett inviter. Nu kan de få kalla fötter i närmandet till extremhögern, enligt Brors:
”Valstrategerna i Europa både till höger och vänster bör inte bara titta på Spanien. Utan även kolla in vad som hänt i Sverige med de partier som gick till sängs på Tidö slott med Sverigedemokraterna. Två av dem ligger under riksdagsspärren i dag.”
Läs mer:
