Marie Stegard Lind: ”Systemet är riggat för jakt”

När andra rovdjursaktivister står på barrikaderna eller försöker störa ut vargjakten ute på grusvägar i skogen, sitter Marie Stegard Lind framför sin dator och skriver överklaganden. Ofta blir det hela kvällar och nätter, för många skrivelser blir det i ett land som Sverige där jakt får bedrivas på rödlistade arter även i naturreservat. Men så ser hon inte ut som en typisk aktivist vid ett första ögonkast.

– Jag uppfattar mig inte riktigt som en aktivist som är ute och demonstrerar. Det är inte så jag försöker nå resultat. Jag gillar att skriva, säger hon och ler.

Marie Stegard Lind arbetar som föredragande jurist på Kammarrätten i Stockholm. I sitt jobb hjälper hon domarna att förbereda mål som hos hennes avdelning framförallt handlar socialtjänstfrågor. Just nu är hon tjänstledig för ett uppdrag som utredningssekreterare. Som jurist har hon en fördel när det kommer till att formulera sig vid överklagan om jaktbeslut.

– Vi lägger ned mycket tid på att överklaga jaktbeslut som vi tycker är fel. Jag har lättare för att kunna läsa och förstå vad som kommer från domstolarna, särskilt vad som är värt att lägga tid och resurser på för oss som förening.

Ny ordförande

Sedan april är hon ordförande för Jaktkritikerna och är dessutom ledamot i styrelsen för Rovdjursföreningen. Hon tycker att föreningarna gör ett viktigt arbete för att höja statusen för vilda djur och då särskilt för rovdjuren. Förhoppningen är att kunna minimera jakten och helt avskaffa trofé- och nöjesjakt.

– Alla behöver inte vara jurister som jag utan kan bidra med vad de själva har sin kompetens eller intresse. Vissa är duktiga på att vara ute i fält, andra är kunniga på sociala medier.

–  Jag tycker att engagemang i föreningar får gå i vågor, ibland arbetar man mycket, för att sedan i perioder kunna göra annat och vila sig. Det kan vara tungt att ständigt kämpa för rovdjuren, det är ofta nedslående när så många dödas helt i onödan och att vi inte får genomslag för våra överklaganden.

Hon är uppväxt i Stockholmsförorten Täby och intresset för djur kom tidigt. Det var hennes mamma som lärde henne att visa hänsyn och känna in djur, berättar hon. Länge var det studier, karriär och familjen som låg i fokus, men efter att barnen har blivit större känner hon att det finns mer utrymme för ideellt engagemang. Att det blev just rovdjuren är ingen slump.

– Det finns många viktiga miljöfrågor att engagera sig i men många är komplicerade och svåra att påverka. Att vilja stoppa jakten på rovdjur är så enkelt. Det är bara att sluta jaga.

– Jag känner att jag måste göra något, att jag måste försöka, inte minst för mitt eget samvetes skull. Det går inte att slå dövörat till. Jag är inte sådan som person.

Ideellt engagemang

Tidigare var hon aktiv under en period som fritidspolitiker för Miljöpartiet men lämnade partiet 2015 eftersom hon var missnöjd med den förda politiken.

– Ideellt engagemang är vägen framåt. Jag vill inte stämplas som tillhörande något särskilt parti. Det är viktigt att vi i föreningen uppfattas som politiskt obundna.

Hon ser det inte som ett problem att hon som engagerad i en antijakt-förening skulle kunna hamna i en jävsituation genom sitt arbete.

– Nej, inte alls. Då skulle jag bara jäva ut mig. Dessutom hamnar inga jaktmål här hos oss i Stockholm. Av någon anledning har det bestämts att alla sådana mål i hela Sverige ska avgöras av förvaltningsrätten i Luleå.

Marie Stegard Lind tolkar det som att man kan förvänta sig att personer i norra Sverige ska vara mer vänligt inställda till jakt än vad man är i Stockholm, vilket återigen är en fördel för jägarna.

– Varför är det ingen som ifrågasätter alla jägare som sitter och dömer i jaktfrågor. Många av de som arbetar med jakt på länsstyrelserna eller i kommunerna är också jägare själva eller gifta med jägare. Några driver till och med företag som är fokuserade på jakt. Där resonerar man att det är bra att jägare är med och bestämmer eftersom det är de som har störst kunskap, säger hon.

Hon tycker att begreppet aktivist har fått en negativ klang på senare år. De föreningar som hon är engagerad i vill verka inom det parlamentariska systemet.

– Jag kan tänka mig att Jägarförbundet tycker att jag är en extremt jobbig person och kanske tycker att det vore bättre för dem om jag dog för då skulle jag sluta överklaga, säger hon med glimten i ögat.

Stressande jakt

Det är inte helt lätt att föra en Davids kamp mot Goliat i de svenska skogarna. Även när föreningarna eller privatpersoner överlagar hindrar det inte att jakt genomförs. Nu senast handlade det om lodjursjakten, som Marie Stegard Lind ser som en ren nöjes- och troféjakt och som bryter systematiskt mot EU:s art- och habitatdirektiv.

– Vissa länsstyrelser godkände att över en tredjedel av populationen skulle skjutas, det handlar inte om att reglera stammen när så många individer dödas. Det är helt oförsvarligt eftersom lodjur sällan uppfattas som störande av allmänheten till skillnad från vargen.

Hon beskriver jakten som väldigt stressande för lodjuren. De drivs fram med skällande hundar och efter att ha klättrat upp i ett träd kommer jägarna och bara prickar dem.

– Det är en vidrig jakt som är djupt oetisk. Inte sällan dödas mammor framför sina fjolårsungar. Det är oerhört nedslående för mig som jurist att domstolarna inte säger ifrån när de läser flosklerna som länsstyrelserna skriver. Det är samma mallade texter som återkommer gång på gång.

– Systemet är riggat för jakt. Det är uppenbart att vi inte kan vinna slaget i domstolarna. Enda sättet är opinionsbildning för att få till en politisk vilja ändra på reglerna. Då måste vi vara lika uthålliga som jägarorganisationerna.

Politiskt inflytande

Marie Stegard Lind pekar på hur Svenska jägarförbundet har en egen heltidsanställd lobbyist på plats i EU för att påverka politikerna i Bryssel. Det är politisk makt och ekonomiska muskler som rovdjursföreningarna bara kan drömma om.

– Man blir irriterad när man tänker på hur den där lobbyisten sitter i samma hus som direktoratet som tar hand om miljöfrågor. Man märker av lobbyverksamheten på flera nivåer i samhället. Varför undantogs till exempel grova jaktbrott från listan på brott i lagrådsremissen som tillåter polisen att avlyssna misstänkta?

Hon är trött på att vilda djur ses som en naturresurs på samma nivå som skog eller mineraler och inte som en miljöfråga eller en etisk fråga.

– Vilja djur ska inte falla under Näringsdepartementet som de gör idag utan borde vara en fråga för ett miljödepartement, om vi nu hade kvar ett sådant. Det här är en ståndpunkt som ytterst få riksdagsledamöter vågar driva. Många är rädda för att stöta sig med jägarlobbyn.

En ljusglimt i mörkret är en överklagan som hon och föreningarna har lyckats driva igenom. Nyligen fick de prövningstillstånd för ett mål som handlar om licensjakt på 200 björnar i Jämtland 2021. Jakten motiverades med att det var en begränsad del av stammen. Nu hoppas hon på en bra dom i Högsta förvaltningsrådet.

– 200 skjutna björnar i Jämtland är ingen “begränsad del”. Jag är lite stolt att vi har lyckats baxa målet hit. Vi vinner ju trots allt mål ibland mot jägarna.

Fakta: Marie Stegard Lind

Ålder: 47 år.
Familj: Bor i Täby med man och två barn, katt och hund. 
Aktuell: Blev ordförande i Jaktkritikerna i april 2023, samt är ledamot i Rovdjursföreningen. 
Intressen: Gillar att läsa mycket och lyssna på musik. Tränar Aerobics.

Fakta: Jaktkritikerna

Jaktkritikerna är en politiskt obunden ideell förening som för de vilda djurens talan.

Bildades 1987 och hette ”Riksföreningen hänsynsfull jakt” fram till 2009 och bytte sedan namn till Jaktkritikerna.

Arbetar för att minimera jakt på vilda däggdjur och fåglar, ifrågasätta jaktmetoder och avskaffa jakt för nöjes skull.

Verkar för att djur- och naturorganisationer ska ha ett starkare inflytande vid avgöranden rörande den svenska faunan och inte som idag styras av jägarintressen, skogsbolag och lantbrukare

Vill inte att jägarintressen ska subventioneras av staten, samt att viltförvaltning, viltvård, viltövervakning och rovdjursinformation ska inte skötas av jägarna själva.

Vill att en djurskyddsmyndighet inrättas med en djurskyddsminister. 
Vill att även vilda djur ska omfattas av djurskyddslagstiftningen. 

Källa: Jaktkritikerna