Att äta ägg och mjölkprodukter men inte kött är inget sätt att skona djur från lidande och död, skriver John Wasmuth, eftersom ägg- och mjölkproduktion dödar och förslavar djuren lika mycket som köttindustrin.
DEBATT. Myten om etisk vegetarianism säger att mjölk och ägg i jämförelse med kött är etiska produkter som inte skadar djuren under produktionen. Det finns en utbredd föreställning om att de varken bidrar till lidande eller död. Det är en lögn som späs på av djurindustrins marknadsföring av dem som humana biprodukter. I själva verket är mjölk- och äggindustrierna tätt sammanlänkade med köttindustrin. Lidande och död är ofrånkomliga inslag i produktionen av dessa produkter.
Utnyttjande av hondjur
Mjölk och ägg produceras genom den kontinuerliga exploateringen av hondjurs kroppar. För att vi ska få mjölk måste korna insemineras och efter nio månader föds deras kalvar. Insemineringen går till på så vis att personen som utför den för in sin arm inuti kons anus för att hålla hennes livmoderhals på plats genom tarmväggen och sprutar sedan in tjursperma i henne med en kateter. Djur kan inte ge samtycke till att bli inseminerade, så låt oss kalla detta för vad det är: sexuellt våld.
Precis som med människor och andra däggdjur skapas ett starkt känslomässigt band mellan mamma och avkomma efter födseln. Men kalvarna separeras direkt eller kort efter födseln från sina mammor eftersom de annars kommer att dricka mjölken som senare ska säljas i affärerna. Denna separation innebär ett enormt psykologiskt lidande för både mamma och kalv som kan råma efter varandra i timmar. De får aldrig se varandra igen.
Mjölkkor lider mer
I mjölkreklamen ser vi kor som betar ute på fält men i verkligheten så hålls de instängda större delen av sina liv. Följs minimireglerna om bete så innebär det hela 90 procent av livslängden. Instängdheten medför att de får bristande möjligheter att utöva sina naturliga sociala beteenden. De drabbas ofta av effekter av framavlingen som juverinflammation, reproduktionsstörningar, förlamning och matsmältningsproblem. Allt detta tillsammans med separationen gör att mjölkkor och deras kalvar generellt lider mer än slaktboskap.
När mjölkkorna inte längre kan producera stora volymer av mjölk skickas de till samma slakthus som slaktboskap. Tjurkalvar kan inte producera mjölk och placeras därför i ensamboxar i åtta veckor. De slaktas innan sin tvåårsdag för att säljas som kalvkött. Kvigor hamnar i samma exploaterande system som sina mammor tills de möter samma öde i slakthuset. Där skjuts de med en bultpistol i huvudet för att bedövas för att sedan få halsen uppskuren med kniv så de förblöder till döds. Drygt 60 procent av det svenska nötkött som säljs i butikerna kommer från uttjänta mjölkkor och deras kalvar.
Kalkbrist och benskörhet
Hönor och deras kycklingar utsätts för en liknande våldscykel. Genom avel har den moderna äggindustrin manipulerat hönors biologi så att de lägger upp till trettio gånger fler ägg jämfört med vilda djungelhönor. Detta sliter hårt på deras kroppar och leder till kalkbrist och benskörhet. Många av dem bryter på grund av det både ben och vingar. De drabbas även av äggledarinflammation, vilket ofta leder till döden.
Hönorna får spendera sina liv i trånga utrymmen där de saknar möjlighet att leva ut sina naturliga behov. När kapaciteten att värpa ägg har sjunkit slaktas de. På slakteriet hängs de upp och ner på ett transportband, får sina huvuden doppade i ett strömförande bad för bedövning och får sedan halsen avskuren med en roterande kniv. Alternativt sker slakten genom gasning med koldioxid.
Tuppkycklingar är inte lönsamma för industrin eftersom de inte kan värpa ägg. De anses därför vara matsvinn och avlivas kort efter födseln på kläckeriet. Ungefär 15 000 nykläckta tuppkycklingar gasas ihjäl eller mals levande till döds i kvarnar varje dag i Sverige. Gasningen med koldioxid innebär att tuppkycklingarna kan få uppleva både ångest och kvävningskänslor. Totalt sett dödas det fler individer i äggindustrin än både gris- och nötköttsindustrin. På grund av detta stora antal kan en person som slutar äta nötkött och börjar regelbundet konsumera samma mängd kalorier från ägg komma att ansvara för ett större lidande och mer död än innan.
Djuren har egna liv
Produktionen av mjölk och ägg utgör ett reproduktivt slaveri där vi exploaterar kors och hönors kroppar och sedan slaktar dem när de inte längre kan producera åt oss. Tvångsinseminering, separation av ko och kalv och slakt av kon när produktionen sinar är ekonomiska nödvändigheter, även vid ekologisk och kravmärkt mjölkproduktion. Det finns ingen etisk konsumtion av kött, mjölk och ägg, utan alla tre bidrar till ett extremt lidande och en våldsam död för djuren.
De djur som vi människor äter, vars mjölk eller ägg vi tar, använder som underhållning, testar mediciner på och exploaterar på en mängd andra sätt har egna liv som är betydelsefulla för dem. De är kännande individer som är medvetna om sin omvärld och har både intressen och familj. Deras liv spelar roll för dem, precis som våra spelar roll för oss. För att citera filosofen Tom Regan: ”Precis som vi är de någon, inte något.” Att diskriminera dem för att de tillhör en annan art är lika orättfärdigt som att diskriminera mänskliga individer på grund av deras etniska tillhörighet, sexuella läggning, kön, könsidentitet, religion, ålder eller funktionsförmåga.
Vi kan inte heller använda intelligensnivån hos djuren för att rättfärdiga diskrimineringen eftersom det finns människor med en kognitiv förmåga som är lägre än den hos djur: spädbarn och människor med svår intellektuell funktionsnedsättning. Att använda intelligens som skiljekriterium gentemot djuren skulle innebära att vi även har rätt att diskriminera mot dessa grupper av människor. Det är en motbjudande slutsats som få skulle ställa sig bakom.
Det finns ingen moraliskt relevant skillnad mellan djur och människor som rättfärdigar den exploatering och masslakt vi utsätter dem för. Bli vegan.
