Det är inkonsekvent av Palestinagrupperna att uppmana till hedrande av Folke Bernadotte, skriver Kristofer Åberg i en replik till Yvonne Fredriksson och Kerstin Dahlberg. Folke Bernadotte delade inte deras politiska åsikter och palestinierna var emot hans fredsförslag.
DEBATT. Palestinagruppernas Yvonne Fredriksson och Kerstin Dahlberg uppmanar i Syre (16/9) till hedrande av greven Folke Bernadotte. Anledningen sägs vara hans insatser i Israel/Palestina. Men de som Palestinagrupperna säger sig slåss för, palestinierna, var motståndare till hans planer. Freden skulle gynnas av mer fokus på folkets makt för fred i dag, men där saknas insatser från Palestinagrupperna.
Det första som slår en med den svenska Palestinarörelsens återkommande vurm för Bernadotte, det är att det är så långt från dess ursprung – inom den revolutionära kommunismen. Det var där dess tidiga debattörer, som Staffan Beckman, kom ifrån. I Internationalen finns det gott om strofer om att vända sig mot furstarna. Nu gör man tvärtom.
Är det möjligtvis Carl XVI Gustafs 50 år på tronen som gör att de vill hedra monarkernas innersta krets? Nej, istället är det som vanligt – att principerna helt sätts ur spel när det är det judiska Israel som angrips. Då glöms vänsterns värdegrund bort, inte bara gällande klassperspektiv utan också för antirasismen. Där ser man ständigt hur antisemitism döljs som ”Israelkritik”.
Antisemitismen fungerar ofta likt allmän främlingsfientlighet, bland annat med kollektiv bestraffning. Det kan vi se med extremhögerns syn på migranter. Palestinagrupperna tar till samma metod när de skyller mordet på den ”israeliska sidan”. I själva verket var det en liten högerextrem terrorgrupp som utförde attentatet.
Ibland kan man motarbeta främlingsfientlighet genom att visa på paralleller med ens eget samhälle: Och precis som vi i Sverige har partier med olika viljor, på samma sätt var och är det i Israel. Där fanns Haganah och Palmach, som var väpnade grupper kopplade till arbetarrörelsen. Och där fanns Irgun och den mer hårdföra Sternligan, som hade sina värderingar från högern.
Det egentliga syftet med att hylla Gustaf VI Adolfs kusin framgår senare i artikeln – det möjliggör attacker på Israel. Trots alla krig med tusentals döda israeler till följd, vill Palestinagrupperna inte kännas vid ordet konflikt. Detta kan bero på att hedrande av de offren är så frånvarande hos Palestinagrupperna. I många debatter riktade mot Israel så blundas det totalt för Hamas tusentals raketer mot Israel. Inom Palestinarörelsen finns till och med exempel på hur man valt att inte ens nämna Förintelsen när man beskriver Israels historia – allt för att inte skapa någon sympati för den judiska/israeliska sidan.
Vidare kallas palestinierna statslösa, trots att de utropade Palestina 1988. Sverige erkände staten 2014. Varför lyssnar man inte på palestinierna, som man säger sig förespråka? Det nämns också att Israel har kärnvapen. Men kärnvapen kan knappast användas för att stoppa en självmordsbombare som dödar 30 israeler på en buss, på en restaurang eller i en synagoga. Israel har heller aldrig använt några massförstörelsevapen. Skillnaden blir stor gentemot den palestinska Fatah-politikern Jibril Rajoub som sagt att om de hade kärnvapen så hade de använt dem mot Israel.
Till sist så var den palestinska sidan emot Bernadottes förslag. De var emot alla fredsförslag, och det var först när stormakten Sovjetunionen försvann (som tidigare var allierad med Arafat) som de första stegen kunde tas mot en tvåstatslösning. Palestinagrupperna, med ert inflytande i Palestina, varför inte få fler att bli för fred där? Eller handlar allt ni gör bara om att motarbeta Israel?
Läs mer:
Minns Folke Bernadotte och hans fredsplan för Israel/Palestina
