16 000 benrester har lagts till sin sista vila i Berlin.
Jordfästningen är inte okontroversiell. När kvarlevorna begravs försvinner möjligheten att identifiera offren för åratal av nazitysk rasbiologisk forskning. Vissa av dem tros ha utsatts för nazistdoktorn Josef Mengeles grymma experiment.
Fem anonyma, enkla lådor i ljust trä står på en scen. ”Till minne av offren för brott begångna i vetenskapens namn”, står det på ett av många blomsterarrangemang som pryder scenen.
Det är en ovanlig begravningsceremoni: kvarlevorna från minst 54 människor ska föras till sin sista vila efter att i årtionden ha legat bortglömda under lärosätet Berlins fria universitet.
De första makabra fynden gjordes i samband med ett byggarbete för snart tio år sedan, skriver Berliner Zeitung. Därefter har fler och fler benbitar hittats – totalt runt 16 000, varav några kremerades redan 2014. På platsen där de hittades låg tidigare en beryktad forskningsanstalt: Kejsar Wilhelm-institutet för antropologi, mänsklig genetik och eugenik (”rashygien”), som upprättades 1927 och stängdes efter slutet av andra världskriget 1945.
Kolonier och koncentrationsläger
När kvarlevorna får gravfrid innebär det att deras identiteter – och exakt vad de utsattes för – aldrig blir helt utrett. Klart är att benresterna härrör från människor av båda könen och i alla åldrar.
Vissa av dem är flera hundra år gamla och härstammar enligt tyska medier från Tysklands tidigare kolonier i Afrika. Andra har daterats till slutet av andra världskriget och antas ha skickats till institutet från koncentrationslägret Auschwitz, där de tros ha utsatts för grymma experiment under övervakning av chefsläkaren Josef Mengele. Arkeologer uppger att bland annat ögon som tros komma från Auschwitz har hittats under utgrävningarna i Berlin.
Enligt Günter Ziegler, chef vid Berlins fria universitet, har beslutet att begrava benbitarna tagits med hänsyn till offren.
– Det blir inga fler undersökningar. Att detaljera offren och dela in dem i särskilda grupper skulle bara vara att upprepa det förflutnas rasistiska metoder och ideologier, säger han under begravningsceremonin.
– Det innebär också att vi inte kan namnge offren. Sätta ansikten på dem. Men vi kan minnas dem.
Förintelseöverlevare kritisk
Alla är dock inte överens om det etiskt och moraliskt korrekta i att begrava kvarlevorna. 93-åriga Jona Laks, som överlevde Josef Mengeles experiment på tvillingar i Auschwitz, ställer sig frågande till varför beslutet om jordfästningen togs så snabbt.
– Det skulle ha varit bättre för världen om kvarlevornas ursprung hade utretts mer grundligt, säger hon till Berliner Zeitung.
