Glöd · Debatt

Feministiskt initiativ: Avveckla inte stödet till våldsutsatta

Performance i Malmö 2008 av Elin Lundgren för att uppmärksamma våld mot kvinnor.

Polisen och socialtjänsten har arbetat uppsökande med information om stöd till dem som är utsatta för våld i pilotprojektet Igor. Arbetet har varit framgångsrikt, men nu dras det in på grund av neddragningar i budgeten, skriver Filip Hallbäck och Sengül Köse Lindqvist.

DEBATT. Vi ser bakslag för jämställdheten på alla områden. Regeringens agerande och budget har varit grundorsaker till försämringarna. Ett område för försämringar är mäns våld mot kvinnor, ett allvarligt jämställhetsproblem, som det är ett av Sveriges sex jämställdhetspolitiska delmål att åtgärda. Våld och förtryck mot kvinnor medför enorma konsekvenser för individen och samhället.

Ett liv fritt från våld och diskriminering är en grundläggande rättighet, enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den fysiska säkerheten är själva förutsättningen för att man över huvud taget ska kunna utöva andra demokratiska rättigheter. Äger man inte rätten till sin kropp, kringskärs ens liv och frihet.

Utifrån ett feministiskt perspektiv blir det tydligt att denna rättighet fortfarande inte är garanterad för kvinnor i Sverige.

Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver mäns våld mot kvinnor som ett omfattande folkhälsoproblem och en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter. Amnesty kallar mäns våld mot kvinnor för en av vår tids största rättsskandaler.

Enligt Istanbulkonventionen, som är det första juridiskt bindande verktyget i Europa i kampen mot mäns våld mot kvinnor och som Sverige undertecknade 2014, fastslår man att mäns våld mot kvinnor som den yttersta effekten av ett ojämställt samhälle. Av det skälet har stater skyldighet att dels skydda kvinnor mot alla former av våld, dels förebygga våldet på alla nivåer.

Just därför var nyheten om att avvecklingen av polisens framgångsrika pilotprogram Igor enorm frustrerande. Igor är ett samverkansprojekt i Stockholms stad, där polis och socialtjänst har arbetat uppsökande för att riktat informera om och motivera till stödinsatser för våldsutsatta och våldsutövare.

Projektets framgångsnycklar har varit ökad kunskap och attitydförändringar inom verksamheter samt effektfulla metoder såsom uppsökande arbete, rätt stöd på rätt plats av rätt person. Arbetet har räddat liv och ökad lagföringen av vålds- och sexualbrott. Ett rent slag i ansiktet på de utsatta, de engagerade och tjänstepersonerna att avveckla och försämra förutsättningarna för ett arbete som bör utvecklas för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Kvinnofrågor hanteras i projektform och lever inte vidare i någon form på grund av kortsiktiga resurser. Igor var ett treårigt projekt, i form av ett långsiktigt och systematiskt samarbete mellan två socialsekreterare och fyra poliser i Södermalm, Stockholm. Enligt utvärderingar utmynnade projektet i positiva resultat, såväl statistiskt som kvalitativt. Det var en pionjärinsats där spetskompetensen inom könsrelaterat våld togs på allvar.

Politiker behöver i större utsträckning resonera kring hindren för kvinnor och barn att leva ett liv fritt från våld och förtryck. Vi måste ta bort hindren och inte låta bristen på jämställdhet fortsätta obehindrat. Politisk styrning och resurser är viktiga för att genomföra det i praktiken på alla nivåer. En trovärdig regering bör växla upp och intensifiera arbetet för att uppfylla uppsatta jämställdhetspolitiska mål.

Vi från Feministiskt initiativ menar att denna nedprioritering bör ses som symptomatisk och därför måste ses i ett bredare samhällsperspektiv. När det råder kristider var som helst i världen är kvinnors fri- och rättigheter bland det första som åsidosätts. Sverige genomsyras dessutom av ett ideologiskt laddat debattklimat, där nationalism, militarism och konservatism är särskilt tongivande, vilket underblåser föreställningen om Sverige som det goda undantaget. Idén om att patriarkalt våld finns, men inte “här” i ett av världens mest jämställda länder.

Våld är kärnan i könsmaktsordningen. Det handlar om att män vill skapa rädsla hos kvinnor och barn för att därigenom kontrollera dem. Mäns våld medför enormt lidande, trauman och i allra värsta fall dödliga utgångar. Varje dödas i snitt 16 kvinnor av en man som de har eller haft en nära relation till. När man pratar om mäns våld mot kvinnor måste man därför tala om destruktiva maskulinitetsideal, utifrån normkritiska ansatser.

Myndigheter, regioner och kommuner har ett gemensamt ansvar att främja riksdagens jämställdhetsmål, däribland delmålet om att avskaffa mäns våld mot kvinnor. På lång sikt handlar det om att arbeta för att ändra mansrollen på en strukturell nivå, så att den inte baseras på våldsförhärligande och virilitet.

På kortare sikt handlar det om att kunna ge de våldsutsatta snabba och flexibla stödåtgärder, utifrån deras behov. Kvinnojourer i flera kommuner har vittnat om en ständigt återkommande problematik, och det handlar om den bristande tillgången till boende. En konsekvens av att en kvinna lämnar ett misshandelsförhållande är att hon löper hög risk för hemlöshet, vilket gör att många stannar kvar i relationen och normaliseringsprocessen därmed fördjupas.

Bostadsgaranti är en effektiv åtgärd som kommuner kan och bör använda. Socialtjänsten är en kommunal aktör som behöver både resursförstärkning och specialistkompetens om våldets mekanismer.

Det finns redan mycket kunskap och kompetens om våld som behöver tillvaratas på ett mycket smidigare sätt än vad som görs i dag. Varje organisation behöver utrymme att kunna synliggöra och bekämpa våldet, men sammantaget behöver arbetet ske genom en tydlig samverkan så att våldsutsatta inte hamnar mellan stolarna. En helt grundläggande insats som är avgörande för alla organisationer – och som Igor-projektet klargjorde i sina utvärderingar handlar, som tidigare nämnts, om att tjäna de våldsutsattas förtroende med konkreta åtgärder och skapa förutsättningar för ett liv fri från våld och förtryck.