Om vi ska nå klimatmålet att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030 så räcker det inte med en snabb elektrifiering och mer biobränsle. Det konstaterar forskare från KTH som gjort en ny studie på ämnet.
Det är omfattande minskningar i utsläpp som ska till från transportsektorn de kommande åren, oavsett om Sveriges nationella klimatmål blir kvar eller om regeringen väljer att följa EU:s regelverk – något som John Hasslers snabbutredning av klimatmålen hintade om härom veckan.
Forskare på KTH har i en nypublicerad studie tittat närmare på sex olika framtidsscenarier för den svenska personbilsflottan och hur väl klimatmålen uppfylls i varje scenario. De har analyserat vad effekterna blir av kraftigt ökad produktion av elbilar och samtidigt djupstuderat betydelsen av biobränsletillgången.
Slutsatserna blir att det inte räcker med en hög användning av både elbilar och biobränslen. Ett minskat bilresande måste också till. Med nuvarande takt i försäljningen av elbilar beräknar forskarna att personbilstrafiken ändå behöver minska med 20-25 procent.
– Det är möjligt att Sverige kan komma undan med mindre minskningar om vi lägger beslag på en relativt stor del av världens biobränsle, och elektrifieringen samtidigt går mycket fort, säger Mattias Höjer, professor i strategiska hållbarhetsstudier på KTH och en av forskarna bakom undersökningen, i en artikel publicerad på universitetets hemsida.
Kräver mycket resurser
Samtidigt varnar han för att ta alltför stor del av det tillgängliga biobränslet i världen, då det kan försvåra för andra länder att nå sina klimatmål.
På samma sätt är resurserna i världen för att producera elbilsbatterier begränsade. Dessutom leder tillverkningen av elbilar till höjda utsläpp, så kallade indirekta utsläpp.
– Det begränsar möjligheten att lösa problemen med att helt ersätta alla fossilbilar med elbilar. Ett sätt att ändå minska problemen med kampen om batteriresurser är att satsa på effektivare elbilar som klarar sig med mindre batterier, säger Mattias Höjer i artikeln.
I en debattartikel i Aktuell hållbarhet skriver han tillsammans med kollegorna Jonas Åkerman och Hampus Berg Mårtensson att ”bilflottans totala batterikapacitet bestäms av antalet elbilar och av hur stora batterier som finns i varje bil”. Därför föreslår de en ny indikator på fordonsflottans batterieffektivitet: årliga fordonskilometer per kilowattimme.
”Måttet sätter fokus på bilbatteriernas storlek och gör det möjligt att bedöma om det behövs åtgärder för att öka effektiviteten i hur batterierna nyttjas”.
”Omvälvande förändringar”
De konstaterar att studien visar på att det är omvälvande förändringar av bilresandet som behövs de närmsta åren, men att ”om en sådan omställning inte görs kommer klimatförändringarna att tvinga fram än mer drastiska förändringar av resvanorna inom en snar framtid”.
De drar också fyra konkreta slutsatser som de skickar med till regeringen att tänka på: Minskat bilresande (Trafikverket behöver räkna med minskat bilresande i sina planeringsunderlag), mindre batterier (det behövs styrmedel som vid köptillfället premierar elbilar med låg energianvändning, vilket ger möjlighet till mindre batterier), transporteffektiva lösningar som bildelning behöver uppmuntras samt att produktionsutsläpp (utsläpp från fordonstillverkningen) behöver inkluderas i olika lösningar för personbilstrafikens klimatpåverkan.
