Startsida - Nyheter

Glöd · Under ytan

Vi behöver ett fredsdepartement

Kongressledamoten Barbara Lee kampanjar i Oakland i Kalifornien i februari i år.

Vi dras in i en krigslogik, där våld och hot framställs som enda vägen till säkerhet, skriver Annika Lillemets på Under ytan. Men det måste inte vara så. Ett fredsdepartement skulle kunna öppna för en annan utveckling.

När oron ökar i världen ropas det på upprustning. Militärt våld framställs av makthavare och media som den enda vägen till mänsklig säkerhet. Och rädda människor faller lätt offer för ett livsfarligt ”vi och dom”-tänkande, ivrigt underblåst av det militärindustriella komplex som är de enda som tjänar på kapprustningen.

Den som ifrågasätter denna ”sanning” avfärdas som naiv, eller utpekas som något slags landsförrädare. Mönstret känns igen, från exempelvis tiden innan första världskriget. Men det har också genom historien hela tiden funnits många som kämpat mot krigslogiken. De har sett att fred är så mycket mer än bara frånvaro av krig och att det behövs ett långsiktigt och målmedvetet arbete för att främja fredskultur inom och mellan nationer.

Bygga fredskultur

Ett konkret verktyg för detta kan vara att länder inrättar fredsdepartement. Redan Benjamin Rush, en av grundlagsfäderna i USA, föreslog detta i slutet av 1700-talet, och kongressledamöter motionerar återkommande om att inrätta ett Department of peacebuilding. Det senaste förslaget av Barbara Lee fick i år stöd av över 30 ledamöter. Det nya departementet skulle ansvara för att främja förebyggande och lösning av konflikter med ickevåldsmetoder både nationellt och internationellt, i samarbete med regionala och lokala aktörer. Departementet skulle samla och sprida kunskap om alternativ till militär och annan våldsanvändning.

Lee tar upp ett brett spektrum av hot mot mänsklig säkerhet som behöver beaktas och understryker att förebyggande av våld har visat sig vara mycket kostnadseffektivt. Därtill framhåller hon vikten av att påverka normer och värderingar, att bygga en fredskultur, där utbildning genom hela skolgången har en nyckelroll.

En fredsakademi, motsvarande existerande militärakademier, skulle skapas. En viktig uppgift skulle vara att förebygga våld i landet, inte minst skjutningar. Metoder och program skulle utvecklas tillsammans med de berörda och främja tolerans och respekt för alla grupper i samhället, oavsett etnicitet, sexuell läggning och andra olikheter. Vidare skulle departementet driva på för nedrustning, särskilt av kärnvapen, och spela en viktig roll inom utrikespolitiken som motvikt mot Pentagon och hjälpa till att styra om USA:s relationer med omvärlden i en fredligare riktning.

Rehabilitering

Fredsdepartement finns redan i några länder, däribland Costa Rica. Dess Ministry of justice and peace har fokus på förebyggande av våld och främjande av fred inom landet, inte minst genom stora satsningar på utbildning, sociala insatser och en kriminalvård som syftar till att rehabilitera människor efter avtjänat straff. Intressant i sammanhanget är att redan 1949 avskaffade landets dåvarande regering dess militära styrkor. Ett uttalat syfte var att frigöra resurser till välfärd, vilket lett till att invånarna erbjuds en förhållandevis god sjukvård och utbildning. Frånvaron av militärt försvar har gjort det nödvändigt att sköta landets internationella relationer genom diplomati och förhandlingar. Costa Rica har spelat en viktig roll i att förhandla fram fredsavtal i Centralamerika och i kampen mot kärnvapen. Flera andra mindre länder, som grannlandet Panama, har följt Costa Ricas exempel och avskaffat sin militär.

Fick avslag

I Kanada har socialdemokratiska och gröna partier ställt sig bakom kravet att upprätta ett fredsdepartement. Och i Natolandet Storbritannien utsågs Fabian Hamilton till skuggminister för fred och nedrustning av Labour när partiet leddes av Jeremy Corbyn. I Sverige krävde Folkriksdagen för nedrustning 1982, med 300 deltagande organisationerr, ett svenskt fredsdepartement som skulle ha ansvar för nedrustning, kontroll av vapenhandel, omställning från militär till civil produktion, fredsfostran och fredsforskning.

På senare tid har frågan tagits upp inom MP och S och av ideella organisationer och nätverk (se Sevéus). Riksdagen avfärdade förslaget med att den inte ska lägga sig i regeringskansliets organisation. Flera motioner till MP:s kongresser om att verka för ett svenskt fredsdepartement, eller i alla fall en fredsminister på UD, fick trots stort stöd i partiet avslag. Partiledningen motiverade sitt motstånd med att det vore svårt att dela upp arbetet mellan de befintliga departementen och att ett fredsdepartement är onödigt eftersom utrikesdepartementet ”redan arbetar för freden”.

”Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den” skrev Tage Danielsson (t h) (1928–1985) i Råd till ett nyfött barn 1982. Foto: Ragnhild Haarstad/TT

Förnuftets röst

Men Sverige, liksom andra länder, har ju genom åren haft olika departement och ministrar, allt utifrån vad som ansetts relevant och viktigt. Inget hindrar att freden ges status och resurser som eget politikområde.
Och ett fredsdepartement skulle inte ersätta utan komplettera utrikes- och försvarsdepartementen.

Tänk om freden haft en röst i de regeringar som hals över huvud beslutat att driva in Sverige i kärnvapenalliansen Nato och ställa om landet till en krigsekonomi där kostnaderna för militär upprustning tillåts skena? Fredsministern hade kunnat påpeka att mänsklig säkerhet är så mycket mer än skydd mot militära angrepp. Det handlar om sådant som att alla ska ha råd med mat och el, att det finns medicin på apoteken, att vi inte riskerar att dö i operationsköer, att barn får det stöd de behöver i skolan och att polisen kommer när det behövs, oavsett var vi bor. För att inte tala om klimatet.

En fredsminister hade kunnat visa på Costa Ricas exempel, och med stöd av forskning och erfarenhet påpeka att redan de i jämförelse med militärutgifterna försumbara resurser som satsas på fredsforskning, diplomati och civila fredskårer gör stor nytta. Vad gäller utrikespolitiken hade hen kunnat påminna om vad den internationella kommissionen för nedrustning och säkerhet ledd av Olof Palme kom fram till 1982: gemensam säkerhet bygger man med sina potentiella motståndare.

Fredsministern hade kort och gott kunnat vara en motvikt till krigslogiken, en förnuftets röst i regeringen.

Det land som inrättar ett fredsdepartement i linje med Lees förslag skulle skicka en viktig signal till omvärlden och förhoppningsvis inspirera andra att följa efter. Vilket blir först?

————

Lästips:

• Barbara Lees senaste motion om Department of peacebuilding

• The abolition of the military forces in Costa Rica. From diplomatic strategy to human development – Issuu

• Valentin Sevéus: Var är fredsministrarna? (Sevéus & co, 2018), Världen behöver fredsministrar (2017) med flera böcker

The Global alliance for ministries and infrastructures for peace

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV