Krönikor

In med djuren i politiken

Det är ledsamt att behöva förmedla den här statistiken, men antalet slaktade djur i Sverige överstiger hisnande 100 miljoner varje år. Det handlar om 200 000 får, 400 000 nötkreatur, 2,7 miljoner grisar, 3 miljoner hönor och 116 miljoner kycklingar. Alltså, tio gånger fler slaktade djur än det bor människor i Sverige. År efter år. Bakom de siffrorna döljer sig inte bara en förtida död av en levande och kännande individ, utan ofta ett upprepat lidande i form av uppfödning i torftiga utrymmen, sjukdomar och transporter.

Märkligt nog förhåller sig dagens politiska partier passiva inför detta utbredda djurutnyttjande. När författaren Pelle Strindlund i boken ”Alla mot djuren” gick igenom de moderna politiska ideologiernas förhållningssätt till djuren konstaterade han att ingen av ideologierna hade tagit in djurhänsyn som en naturlig del. 

Jag tror faktiskt inte detta handlar om ett ointresse inför djurens villkor. Väldigt många bryr sig om djur, även bland politiskt aktiva. Men högre upp i partitopparna är man mindre benägna att internalisera nya dimensioner till den redan förda politiken. Vad skulle hända med människovärdet om vi på allvar gav djur rättigheter? Vad skulle hända med vår fina ideologi?

Jag tror att det skulle fungera alldeles utmärkt. När nya politiska dimensioner har lagts till har det snarare berikat än begränsat de politiska ideologierna. Erfarenheterna från avskaffandet av slaveriet, medborgarrättsrörelsen i USA, avkolonisering, feminism och HBTQ har handlat om att utvidga omsorgscirkeln bort från vita män i västvärlden. Idag är det ytterst få som tycker att det var en felaktig politisk prioritering.

När är det djurens tur att få sin rättmätiga plats i politiken?

Kanske snarare än vi tror? Nästa år är det val till EU-parlamentet. Europavalen brukar vara tillfälle för nya frågor att etablera sig. Minns Junilistan vid valet 2004 och fem år senare var det integritetsfrågan och Piratpartiet som bröt igenom.

I veckan har Europeiska revisionsrätten granskat djurtransporter inom Europa. Trots avslöjanden och protester fortsätter miljarder med djur att transporteras kors och tvärs inom och mellan EUs medlemsstater. Även om EUs revisorer inte uttrycker det på det sättet så är det EUs funktionssätt som är grunden till det stora antalet transporter och lidandet för djuren. På EUs inre marknad räknas djur som vilken vara som helst. Att stoppa det fria flödet för varor i EU är som att svära i kyrkan. Det får man inte.

Det här borde vara öppet mål för de politiker som sätter djurens intressen före marknadens: Låt medlemsstaterna stoppa djurtransporterna och införa skarpa lagar för djuren. Men även EU-anhängaren kan göra sig till talespersoner för djuren: Låt oss få hårda bestämmelser på EU-nivå för att skydda djuren.

Oavsett ideologisk hemvist finns det möjligheter för alla partier att sätta djuren högt upp på dagordningen inför EU-valet nästa vår.

Det skulle kunna bli ett välkommet steg mot att bryta den politiska apatin i djurrättsfrågor. Tio, tjugo år senare när vi inte längre utnyttjar djur kommer vi att tacka pionjärerna som drev djurens rätt i politiska sammanhang. Det gnagande dåliga samvetet som härrörde från vår dåliga behandling av djuren kommer då inte finnas längre. En lättnad för oss alla! In med djuren i politiken. Låt EU-valet också bli djurens val.

Nu är våren här.

Regeringens vårbudget. Var är satsningarna?