Skola, jobb eller föreningsliv, det är vägarna in i det svenska samhället för migranter. Men att lära känna Sverige och svenskarna är svårt visar en delrapport i ett globalt forskningsprojekt om integrationen efter flyktingkrisen 2015.
Forskningsprojektet analyserar hur små och stora samhällen mött utmaningar i spåren av ökad invandring. Syftet är att ta fram förslag på hur hela samhällen kan engageras i integrationsprocessen, lösningar som kan användas i många olika länder.
– Det som är slående är den starka känslan av isolering som många känner. Där tycks Sverige sticka ut jämfört med många andra länder, säger Måns Lundstedt, forskare inom projektet vid Malmö universitet, i en artikel på universitetets hemsida.
Möts av likgiltighet
Lundstedt har undersökt den sociala dimensionen av att komma till Sverige genom fokusgrupper och intervjuer med migranter i Skåne, Blekinge, Jönköping, Dalarna och Gävleborg. Berättelserna visar att det är främst i skolan, civilsamhällets föreningar och på jobbaet som meningsfulla band skapas och upprätthålls.
– Det är väldigt ovanligt att det skapas kontakter på till exempel lokalbussen eller i grannskapet. Det är inte främst rasism utan snarare likgiltighet de säger sig ha mött när de kommit hit, säger Måns Lundstedt.
Flera av intervjupersonerna hade redan hunnit starta flera företag, insisterat på att bjuda hem grannar, lärare och medarbetare eller fortsatt söka arbete trots uppenbar diskriminering. Men även de som tagit sig in i samhället via de tre viktigaste arenorna, mötte snart nya hinder.
Stor ensamhet
Social integration gynnas inte av ensamarbete, tidsbegränsade kontrakt och arbetsplatser utan kontakt med personer som bott länge i Sverige. I skolan fungerar integrationen främst för migranter som kommit i ung ålder. Tonåringar uppger att de möts av samma likgiltighet i skolan som i det omgivande samhället. Få lyckas få vänner bland inrikes födda ungdomar. Inte heller i föreningslivet är det helt enkelt att skapa långvariga kontakter då det kräver tid, personligt engagemang och gemensamma intressen.
Likgiltigheten innebär samtidigt ett ”skydd” från mer direkta uttryck för rasism och fientlighet, uppger flera av de intervjuade. Även om det finns framgångssagor bland berättelserna är den bild som målas upp enligt Lundstedt ”väldigt bister”.
– Känslan av stor ensamhet återkommer. De upplever att de står och stampar på samma ställe och det är svårt att komma in i samhället. De har de sämsta jobben eller är beroende av bidrag. Det tillsammans med bristande sociala kontakter gör att folk mår dåligt, säger Måns Lundstedt.
Forskningsprojektet
Whole-COMM är ett treårigt forskningsprojekt som utforskar integrationen av migranter efter 2014 i 49 små och medelstora städer och landsbygdsområden i åtta EU-länder, Turkiet och Kanada. Whole-COMM syftar till att ge ett konkret bidrag till utformningen av innovativa och effektiva policies, som involverar intressenter på europeisk, nationell och lokal nivå. Detta för att bygga mer sammanhållna och motståndskraftiga samhällen som proaktivt kan ta till sig förändring.
