En märklig bild etsar sig fast. Statsminister Ulf Kristersson och näringsminister Ebba Busch står vända mot Sverigedemokraternas talesperson i klimatfrågor, Martin Kinnunen. De ser vördnadsfulla ut. Klimatminister Romina Pourmokhtari tittar bort.
Det är presskonferens om regeringens och SD:s klimatpolitiska handlingsprogram. Det är en märklig syn. Liberalernas löfte att SD inte skulle ha ett dyft med klimatpolitiken att göra har rämnat. Nu pågår en förnedringsprocess utan dess like.
Men Liberalerna är väl vana vid den processen, de började redan inför valet då strategin för att klara sig kvar i riksdagen gick ut på att partiledare Johan Pehrson skulle framställas som en vanlig snubbe som käkade vanlig korv vart han än drog fram.
Hur som helst: resultatet av den ordmässigt gigantiska ”handlingsplan” som regeringen lagt fram kommer att medföra att Sverige blir det land i EU som nästa år ökar sina klimatrelaterade utsläpp mest per capita. En lista som nog ingen tidigare förväntat sig att just Sverige skulle toppa.
Böter kommer att utdömas och i statsbudgeten kommer behov av en ny utgiftspost att införas: ”Böter till EU för bristande klimat- och miljöpolitik”. Om man nu inte döljer det på något annat konto.
I själva verket skulle med all sannolikhet Sverige toppat listan över de länder i hela Europa som ökat sina utsläpp mest om inte kriget i Ukraina fortsätter. Krig leder till gigantiska utsläpp. Vilket möjligen miljö- och klimatrörelsen i stort borde uppmärksamma istället för att låtsas bort det.
Även på ”världssämstalistan” över länder som ökar sina utsläpp mest per capita kommer Sverige att ligga i toppskiktet. Det kommer att skrivas om det i världens medier. Var så säker. Gretas land som klimatbuse. Sverigebilden får sig ytterligare en knäck. Det är onekligen en märklig regering vi har.
Det är inte så konstigt att till och med liberala ledarsidor som DN beskriver Tidöpartiernas ”klimathandlingsplan” som att Liberalerna förnedras. Och uppmanar inte bara klimatministern att avgå utan att hela partiet lämnar regeringen med motivet ”att gränsen är nådd för hur usel grön politik ni kan acceptera”.
Viss glädje kan klimatministern ändå ha av att ökningarna av utsläppen kunde varit än större nästa år. Men tillväxten spås bli låg. Vilket håller tillbaka utsläppen. I varje krona, euro, dollar och rubel som omsätts finns ju i något led klimatpåverkan. Vi lever i en fossilekonomi. Vilket visas av att världens utsläpp ökar trots att såväl sol- som vindkraft växer så det knakar. Men sol och vind ersätter inte fossila bränslen, de läggs så att säga ovanpå. Vilket stimulerar tillväxten. Men om det finns förstås inte ett ord i regeringens handlingsplan.
Som avslutning på sitt pass under presskonferensen lägger Romina Pourmokhtari ut en bild – ackompanjerad av ett kraftfullt ordflöde – med en kurva som pekar mot nollutsläpp utan att med ett ord nämna att den kurvan inte hade ett dyft med ”handlingsplanen” att göra.
Så ska en slipsten dras, om man är politiker i Trumps tidevarv …
Liberalerna fortsätter att ligga under riksdagsspärren.
Liberalerna vaknar inte ändå.
