Glöd · Under ytan

Flygreklamen eldar på klimatkrisen

Bränderna runt Medelhavet – här i norra Spanien förra sommaren – hejdar inte turismen.

Allt tydligare ser vi klimatkrisen – men flygbranschens reklam fortsätter att kittla våra drömmar om vit sand, bruna ben och lyckliga leenden, skriver Anna Jonsson.

När familjens sommarplanering sätter i gång återkommer yngsta dottern alltid med ett tydligt och bestämt önskemål om resmål: Gran Canaria! Trots tågluff till sandstränder i Bretagne och camping vid vidunderliga stränder på Fårö mättas inte hennes begär.

Nyligen förstod jag varför. En av kompisarna från förskolan har varit på Gran Canaria och skickat ett vykort med bländvita sandstränder till förskolan som är uppsatt i hallen bland galonisar och solhattar så att alla kan se. En hälsning från sol och lycka. Det är lätt att känna avund. Paradiset på jorden som vi förvägrar henne för att vi inte vill flyga. Hon vill inget hellre, och hon fortsätter att drömma.

I juli har det som bekant slagits flera alarmerande värmerekord. Den varmaste treveckorsperioden som någonsin uppmätts, de tre varmaste dagarna och den varmaste havstemperaturen för den här tiden på året, enligt WMO. Varmaste dagen som uppmätts är numera den 6 juli år 2023. Dagen därpå stoltserade den globala flygspårningstjänsten Flightradar24 med att det också var dygnet med mest flygtrafik dittills i världen – med 134 386 kommersiella flyg.

Stanna på marken

Samtidigt som flyget och hettan slog världsrekord plockade jag blåbär med en nära vän. Då dryftade hon den senaste familjediskussionen; hennes sambo vill så gärna göra den där långresan till den där magiska platsen som han vill visa barnen. Han fick ju uppleva det, så varför ska inte barnen också få göra det?

Att vi flyger mer och mer går helt enligt flygbranschens plan. International Air Transport Association (IATA) har antagit en plan för att uppnå nettonollutsläpp till 2050, som innebär en fördubbling av flygresandet till 2050. Inga problem, anser IATA, eftersom planen är att ersätta det fossila bränslet med biodrivmedel. Det skulle kräva 449 miljarder liter biodrivmedel årligen, vilket är tre gånger dagens globala produktion av flytande biodrivmedel.

Elflyg är en våt dröm för många, men de fysikaliska utmaningarna är gigantiska för att bygga flygplan som kan bära tillräckligt stora batterier. Statsminister Ulf Kristerssons elflygresa runt i stället för till Visby i samband med Almedalen i somras illustrerar detta väl. Det är också därför IATA:s egna prognoser i stort sett bara innehåller massiva mängder biodrivmedel som substitut till dagens oljekonsumtion i flyget. Det rimligaste alternativet för att minska flygets klimatpåverkan är alltså att stanna på marken. Helt i strid med min dotters längtan.

Vit sand och bruna ben

Hennes begär sätter också fingret på något annat; flygreklamens inverkan på våra drömmar och önskningar i livet. För det där vykorten på förskolans vägg fungerar som alla de bilder i flygreklamen vi dagligen matas med i tidningar, på nätet och i kollektivtrafiken – lyckliga leenden, bruna ben och finkornig vit sand.

Det mest bisarra exemplet på länge var en reklam från flygresor.se i Stockholms tunnelbana med kattungar som hoppar runt bland leksakståg och vandrar över minipalmer på en strand. Det är svårt att tänka sig något mer vilseledande. Flygresan framstår helt harmlös med gulliga kattungar som frontfigurer. Men fakta talar för det motsatta. En granskning av flygreklamens klimatpåverkan visar att den globalt leder till ökade utsläpp av uppskattningsvis 34 miljoner ton per år. Och allt fler röster höjs som kräver ett stopp för reklam som driver på klimatkrisen, exempelvis lanserade gruppen Badvertising nyligen kampanjen Planes on the brain som illustrerar hur effektivt flygreklamen etsar fast sina bilder i våra medvetanden.

För visst är det svårt att stå emot lockande bilder av ett oåtkomligt paradis, som bara är några klick bort på skärmen. Och vad spelar det egentligen för roll om just jag inte flyger? För sju år sedan gjorde vi en charterresa till Grekland mot den fonden. Nästan alla andra flyger ju, så varför ska inte vi? Det var häpnadsväckande enkelt. Allt fixat och serverat med vackra promenader i bergen.

Det går att reglera

Sen kom flygskammen och det var inte längre lika okej att skylta med sin flygresa. Många som tidigare flög oreflekterat fick sig en tankeställare och höll sig på marken. Till och med svärmodern sa att nu får det räcka, jag flyger inte mer. Och hon var inte ensam. Den svenska befolkningens utrikesflygande minskade med 5–10 procent mellan 2017 och 2019.

Därefter kom pandemin och det blev tydligt att det går att reglera flyget. Varför hade ingen berättat att det faktiskt går att stänga ned flyglinjer över en natt?

Det känns länge sedan nu. Svärmodern har börjat flyga igen och världen brinner. Svenskarnas flygande ligger nu på samma nivå som innan pandemin, rapporterar Sveriges radio. Researrangörer ser att bokningarna av flygresor inför hösten ökar med anledning av den regniga sommaren.

Därför är det uppfriskande att en stad som Stockholm tagit beslut om att stoppa fossil reklam. När miljö- och klimatborgarrådet Åsa Lindhagen nyligen berättade om beslutet, vid ett riksdagsseminarium i juni, konstaterade hon att eftersom staden har mål om att minska utsläppen från medborgarnas konsumtion blir det logiskt att avveckla den fossila reklamen. Annars möts vi som medborgare av motstridiga signaler; å ena sidan uppmaningen från samhället om att minska våra utsläpp och å andra sidan flygindustrins löften om lycka och sol och stränder.

Vykort med kattungar

Tillbaka till blåbärsskogen, burkarna är fyllda till brädden och vi börjar promenera hemåt. Så säger min vän att hon tagit intryck av vad en gammal kompis skrivit på sociala medier, i stil med: ”Jag tror fortfarande på den här planeten, så jag flyger inte”. Det suger till i magen. För visst handlar det också om tron på om det är möjligt eller inte. Det är inte bara de där kilona koldioxid som räknas utan kanske framför allt ställningstagandet, normförskjutningen. Och den är jobbig, men bland det viktigaste vi har att göra. Inte minst har politiken ett ansvar för att gå i bräschen och puffa oss varsamt i rätt riktning.

Jag ser fram emot fler puffar och har även skickat ett kort till förskolan på våra kattungar här hemma. Där sitter det nu på väggen bredvid strandbilden från Gran Canaria.