Myndigheterna uppmanar de med jakträtt att skjuta alla mufflonfår de ser och de utan jakträtt att polisanmäla när de observerar fåren. Men populationsbiologen och SLU-forskaren Carl-Gustaf Thulin är kritisk och menar att det snarare behövs fler mufflonfår och andra vilda betande arter
Istället för att genast skjuta alla Mufflonfår borde utsättning av nya arter uppmuntras. Det menar populationsbiologen och forskaren vid Sveriges lantbruksuniversitet Carl-Gustaf Thulin i en kritisk debattartikel i Uppsala Nya Tidning.
Det har på senare tid dykt upp nya grupper av vilda mufflonfår på olika platser i landet. Den för Sverige nya djurarten har rapporterats på öar vid kusten i Uppsala län och Dalarnas skogar. Mufflon är tamfårets vilda ursprung och det betar precis som tamfår.
Det har fått Länsstyrelsen i Uppsala att uppmana invånare som ser dem att polisanmäla och den som har jakträtt att först skjuta djuren och sedan göra en polisanmälan.
Men beslutet får inte stöd hos populationsbiologen och SLU-forskaren Carl-Gustaf Thulin, som bland annat jobbar med en förstudie om återinförande av visenter i Sverige.
Visserligen kan mufflon påverka artsammansättningen i känsliga naturområden, menar Carl-Gustaf Thulin, men påpekar att det är just den sortens påverkan som behövs. Betande djur som skapar förutsättningar för de artrikaste miljöerna i landet, ängsmark och det öppna landskapet. Därför ska mufflon ses som en tillgång mer än ett hot.
Snarare än att döda de utsatta fåren bör fler arter introduceras eller återföras till den svenska naturen menar forskaren och skriver i Uppdala nya Tidning att: ”Ur ett svenskt perspektiv bör vi i stället verka för att återintroducera tidigare förekommande arter och arbeta för ett resilient, hållbart, ursprungligt ekosystem. Det är ett konstruktivt, framåtsyftande arbete.
Särskilt stort behov av exempelvis mufflonfår är det på svårtillgängliga öar med öppna landskap där det inte längre bedrivs något jordbruk. Utan betande djur förskogas markerna och skogen har betydligt lägre artrikedom än ängar. Förskogning påverkar även livet för pollinerare och andra insekter och vilda djur till det sämre. Utan blommande ängar får exempelvis bin för långt att flyga utan mat och säsongen blir också för kort för levande bisamhällen.
Carl-Gustaf Thulin menar att utsättning av mifflonfår är en naturgärning och skriver att: ”Det vore verkligen en naturvårdsåtgärd som, stöd för hotade betesgynnade blommor, insekter och fåglar, rika levande landskap.” Och att bekämpa främmande arter visserligen ger arbete åt förvaltande myndigheter, men det är inte hållbar utveckling för naturen.
