Glöd · Under ytan

De ”naturliga” köttätarna

Bilder av naturen blir till samhälleliga normer – men naturens kretslopp är en beskrivning, inte en föreskrift.

De som förespråkar köttätande hänvisar gärna till kretsloppet, naturens ordning och urminnes tider. På Under ytan jämför Pelle Strindlund det resonemanget med konservativa 1800-talsamerikaner som motsatte sig ökad jämställdhet med hänvisning till hur man alltid hade gjort.

Den första kvinnorättskonferensen hölls 1848 i Seneca Falls, ett samhälle i delstaten New York. I tidningen The Oneida Whig fasade en skribent inför följderna av den deklaration om kvinnors jämlikhet och rösträtt som mötet antagit; männen skulle nu tvingas bära tröjor med slitna armbågar när ingen kvinna fanns till hands att laga dem. ”Det här blixtnedslaget är det mest chockerande och onaturliga som någonsin noterats i kvinnohistorien. Om våra damer envisas med att rösta och lagstifta, vad, mina herrar, händer då med våra middagar och armbågar? Med våra hemtrevliga brasor och hålen i våra strumpor?”

Komplicerat

Samma oro hörs i dag i en annan debatt, den om köttet. Vi hotas av förändring. Det som kunde vara enkelt vill radikaler göra krångligt. Man vill beröva oss något, trivseln, den välsmakande steken och det traditionella enkla umgänget med vår mat.

I Kornas planet (Ordfront, 2020) försvarar de kapitalismkritiska småbrukarna Gunnar Rundgren och ‎Ann-Helen Meyer von Bremen en så kallad naturenlig djurhållning. De skaffade sig kor för att ”få ett gott kött i ordets alla bemärkelser”. Köttet är nu emellertid ifrågasatt, eftersom ”en liten grupp veganska aktivister, som egentligen inte vill att det ska finnas några tamdjur alls, har lyckats kapa mat- och klimatdiskussionen”. Det är i och för sig inte omöjligt att vara vegan. ”Man behöver dock äta någon form av kosttillskott och gärna vara nutritionist för att hamna rätt.”

Att veganens tillvaro är komplicerad hävdar även Mats-Eric Nilsson i boken Kåppi pejst (Ordfront, 2022). Den handlar egentligen om hur vi härmar USA men Nilsson tar även tillfället i akt att varna för vegankosten. Utesluter man animalier måste man inte bara hålla reda på en mängd näringsämnen i olika livsmedel utan även ”dagligen ta B12-tabletter”. Detta stämmer inte. Eftersom B12 lagras i kroppen behöver man inte ta tillskottet dagligen utan det räcker att man får i sig vitaminet regelbundet i tillräckligt stora doser. Dessutom är tabletter inte enda källan utan B12 finns även i berikad soja- och havremjölk.

Men jämte näringskrånglet framför Nilssons ytterligare anklagelsepunkter. Det veganska alternativet till chorizo och kyckling är otraditionellt och onaturligt. Veganernas korvar och annan köttliknande mat dömer han ut som ”lätt industriellt konstruerade, tämligen otraditionella och ’onaturliga’ produkter”.

Äta och ätas

Denna kritik kompletteras med ett filosofiskt resonemang: ”vegandieten är ett radikalt avsteg från vad som gällt i tusentals år. Kon äter gräset som du inte kan äta, du äter kon, maskarna äter din döda kropp, gräset ’äter’ maskarna – detta kretslopp, som stora delar av den mänskliga civilisationen vilar på, vill ju den som avstår alla animaliska livsmedel ta sig ur.”

Nilsson låter sig backas upp en amerikansk filosof, Andrew Smith, som sagt: ”Varje levande varelse äter och blir äten.” Att livnära sig veganskt innebär enligt Nilsson att ”slita sig loss från detta samband mellan natur och människa”. Boken har publicerats av Ordfront, som betecknar sig som ett ”radikalt förlag”, men tankegången är äktkonservativ. Det är enligt Nilsson vådligt att försöka ”ta sig ur” och ”slita sig loss” från det som gällt sedan äldsta tider. Att göra sådana häftiga avsteg från det hävdvunna är radikalers huvudsynd, enligt konservativa. ”Inga experiment!” lyder mottot.

Det var det tänkta sociala experimentet att låta även damerna rösta och lagstifta som chockade skribenten i The Oneida Whig. Konservativa hävdar att det finns en visdom nedlagt i urgamla seder och institutioner som vi bör beakta. Nilsson antyder att den mänskliga civilisationen utmanas av vegankosten.

Klassiskt konservativ är också föreställningen om en naturens ordning som det mänskliga samhället ska anpassa sig till. Och här står Nilssons inte ensam med sin ”äta och ätas”-filosofi. Även David Jonstad, exvegetarian, fåruppfödare och rödgrön tänkare, åberopar tankegången för bruket att döda djur och äta kött. I sin bok Jordad (Ordfront, 2016) uttrycker han det med orden: ”Vi ingår alla i näringskedjan och kommer förr eller senare, i levande eller dött tillstånd, att bli uppätna”.

Ingen föreskrift

Bilder av naturen blir till samhälleliga normer. I dag ”äta och ätas”, i går ”behärska och behärskas”. I alla tider har vissa människor styrt över andra, män över kvinnor till exempel. Att på artonhundratalet hävda kvinnors jämlikhet var med Nilssons ord ”ett radikalt avsteg från vad som gällt i tusentals år”. De som velat försvara den traditionella ordningen har också kunnat hänvisa till naturen. Det vanligaste bland andra däggdjur är att hanarna innehar ledarskapspositioner. De tar kommandot vid konflikter, födosök och förflyttningar. Att mänskliga hanar styr över mänskliga honor kan alltså hävdas vara ”naturligt”.

Och här blir det tydligt att Nilsson gör ett tankefel: Vi ska inte ta politisk och moralisk ledning från naturens ordning och djurens beteenden! Vargflockar driver bort främmande vargar från sitt revir och schimpansflockar kan bege sig in på grannterritorier för att attackera och döda artfränder där. Inget av detta är anledning för oss att bejaka främlingsfientlighet eller invasioner av grannländer. Att maskar äter oss är inte heller något skäl för oss att äta kor.

Naturens kretslopp (”äta eller ätas”) eller näringskedjan är en beskrivning av hur näring transporteras mellan organismer, inte en föreskrift för hur vi människor bör äta. Vår art har en unik förmåga till etisk-politisk reflektion och samhällsbyggen. Vi är inte dömda att imitera vargar och maskar utan kan välja hur vi vill organisera våra liv. Vi har valfrihet. Vi kan välja om män och kvinnor ska vara jämställda eller inte. Vi kan också välja om vi som samhälle och individer ska äta kött eller växter.

En B12-tablett

Filosofin lär oss att ”det är naturligt” inte är något starkt argument. Naturligt betyder inte automatiskt bra. Att något är på ett visst sätt innebär inte att det bör vara så.

Historien lär oss att politiska initiativ som upplevs ”chockerande och onaturliga” kan visa sig vara viktiga samhällsreformer. Det kan vara värt att göra förändringar, även om det innebär att man måste lära sig att själv stoppa sin strumpa, eller då och då svälja en B12-tablett.