Palestinagrupperna vill se en rättvis fred och samarbetar med israeliska, palestinska och internationella organisationer som arbetar med ickevåldsmetoder, skriver Kerstin Dahlberg och Yvonne Fredriksson i sin slutreplik i en debatt med Kristofer Åberg.
DEBATT. Det är alltid svårt att hitta någon rätsida på den kritik mot Palestinagrupperna, PGS, som Kristofer Åberg för fram, senast den 13 oktober. Frågan är om ens hans anhängare i Socialdemokratiska Israelvänner hänger med i hans irrande tankegångar.
PGS har varit och är en partipolitiskt och religiöst oberoende organisation. Vi samarbetar enbart med det civila samhällets organisationer – israeliska, palestinska och internationella – som vill se en rättvis fred och använder ickevåld som metod. Vi står upp för internationell lag och folkrätten. Punkt slut. Det är lönlöst att försöka klistra på oss olika underliga etiketter som ”vänstervriden religiös fundamentalism” i syfte att svartmåla oss. Klistret håller inte, herr Åberg.
”Vurmandet för att stoppa ockupationen”, som Åberg uttrycker det, är dock en mycket viktig del av PGS uppdrag. Det stämmer. Detta ”vurmande” är på inget vis unikt för PGS. Vi känner att vi är i mycket gott sällskap av många andra, till exempel FN, vars specialrapportör för mänskliga rättigheter i de ockuperade områdena, Francesca Albanese, tydligt slagit fast att ett slut på Israels olagliga ockupation är en nödvändig förutsättning för palestiniernas rätt till självbestämmande. Meningsfulla diskussioner om en politisk lösning för Palestina kan bara börja när den illegala ockupationen avvecklas en gång för alla, hävdar Albanese. Hennes rapport finns att läsa hos FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter.
Det är oklart om Åberg i motsats till PGS och världssamfundet ser positivt på den 56-åriga ockupationen och vill att den ska fortsätta trots dess förödande effekter för såväl palestinier som israeler. Att kräva ett stopp för ockupationen är sann och trovärdig solidaritet med båda folken.
