Zoom

Så förändrar klimatextremer världen

Begravning av offer i samband med cyklonen Freddy.

Varje ton koldioxid ger bränsle till klimatkrisens draksådd. Alla kan drabbas men de som bidragit minst är ofta de mest sårbara.
– Vi låter inte rädslan kväva oss, skriver 36-åriga Bruno Quinhentos från staden Beira i Moçambique till Syre.

När Beira, Moçambiques fjärde största stad, träffas av orkanen Idai uppmäts vindhastigheten till 45 meter i sekunden med kastvindar på upp till 69 meter i sekunden. Många av stadens enkla plåttak slits av sina fästen, samtidigt som regnet öser ned och en stormflod dränker stora delar av kuststaden.

Provisoriska akutenheter sätts upp och hälso- och sjukvårdspersonal ger första hjälpen till de tiotusentals nödställda. Hus, sjukhus och skolor ligger i bråte. Jordbruk är ödeläggda och på den fjärde dagen bryter kolera ut i distriktet Buzi, berättar Bruno Quinhentos, som arbetar som mekaniker och chaufför för hälso- och sjukvårdsmyndigheten i regionen Sofala, där Beira är huvudstad. I dag, fyra år senare, lever invånarna fortfarande med sviterna från cyklonen som gjorde Beira till symbol för klimatkrisens effekter.

”Beira blev totalförstört och än i dag har vi människor som är hemlösa på grund av Idai,” skriver han.

Fler än 800 personer dog under Idai, 1 600 uppskattas ha skadats och 1,8 miljoner människor påverkades. Till dags dato står orkanen ut som den dödligaste i sydvästra Indiska oceanen.

Ny rekordcyklon slår till

Bara en dryg månad efter att Idai lade Beira i spillror, anlände en ny cyklon som slog rekord – Kenneth. Den nådde kusten nära Pemba, en provins-
huvudstad i de norra delarna av landet, med än högre vindstyrka än tidigare cykloner. Antalet dödsoffer var dock färre än under Idai, då den drog fram över mindre befolkade områden. Ändå lade den tiotusentals hem i spillror, livsnödvändiga skördar gick om intet och katastrofen slog mot en region, redan plågad av extrem fattigdom och ett jihadistiskt uppror.

I mars i år drabbades Moçambique återigen av en rekordcyklon – Freddy. När den till sist klingade av, var det den som varat längst och utlöst mest energi i hela världen, motsvarande en hel orkansäsong i Atlanten.

– Vi visste att en cyklon skulle komma, berättar Jorge Carlos över telefon – om de första varningarna som kom om Freddy.

”Det kommer att ta flera år innan staden ser ut som den gjorde tidigare, säger Jorge Carlos i Quelimane, som drabbades av cyklonen Freddy, som på bilden är på väg in mot Moçambique efter att ha återvänt ut i sundet mellan Madagascar och kontinenten
”Det kommer att ta flera år innan staden ser ut som den gjorde tidigare, säger Jorge Carlos i Quelimane, som drabbades av cyklonen Freddy, som på bilden är på väg in mot Moçambique efter att ha återvänt ut i sundet mellan Madagascar och kontinenten. Foto:Privat/Nasa.

Han är 36 år och undervisar vid universitet Licungo i Quelimane, en stad drygt 30 mil norr om Beira i Moçambique. Liksom många andra cykloner försvagades Freddy över Madagaskar, men vann ny styrka över det sund som skiljer ön från kontinenten. Första träffen var 25 mil söder om Beira den 24 februari. Drygt två veckor senare efter att ha tagit en vända ut till havs kom den tillbaka med förnyad kraft. Den här gången med kurs mot Quelimane.

– Klockan var åtta–nio när det började hända saker. Vinden slog hemskt och var och en gick hem till sig, äldre sa att de aldrig upplevt något liknande, säger Jorge Carlos, som övernattade i ett annex till sitt föräldrahem.

– Jag trodde att det kom vatten från fönstret, men när jag vaknade förstod jag att det var dörren, den var borta.

När solen gått upp såg han sig om i grannskapet.

– Det var som om kriget kommit, träd hade fallit, taken var bortblåsta, elen var nere. För att hjälpa andra måste man själv ha det bra – men ingen hade det bra.

Insatser hade ändå gjorts för att renovera de dräneringssystem som leder bort vatten, vilket mildrade katastrofen, något.

– Annars hade kaoset varit totalt, säger Jorge Carlos.

Totalt ska cyklonen ha orsakat hundratals dödsfall i Malawi, Madagaskar och Moçambique. Innan Quelimane återställts dröjer det år, tror Jorge Carlos. För att rusta mot nästa cyklon byter den som kan tak gjorda av plåt mot mer hållbara material.

– Den som kan gör det, den som inte kan har inget annat att göra än att låta bli, konstaterar Jorge Carlos.

En raserad väg i samband med att cyklonen Freddy drog in över delar av sydöstra Afrika
En raserad väg i samband med att cyklonen Freddy drog in över delar av sydöstra Afrika. Foto: Foto: Thoko Chikondi/AP/TT.

Fler farliga cykloner

Vindarna i cyklonerna väntas vina hårdare i takt med att vi värmer upp vår planet. De blir intensivare och blötare, även om frekvensen kan minska något – blir de farligaste fler.

– Det är förväntat och vad klimatforskningen pekar på, säger Erik Kjellström, professor i klimatologi vid Rossby center på SMHI.

Orsakerna är flera men kan alla kopplas till ett varmare klimat. Uppvärmningen går snabbare vid polerna, vilket leder till minskande temperaturskillnader jämfört med ekvatorn. Varm luft har högre tryck än kall luft och när luftmassorna möts skapas en tryckskillnad som vädersystemet försöker jämna ut, vilket ger upphov till jetströmmar. De blåser både på norra och södra jordklotet – från väst till öst. Men med minskande temperaturskillnad mellan ekvatorn och polerna saktar cirkulationen ned.
Det gör att de tropiska orkanerna kan röra sig långsammare.

När faran blåst över och skadorna summerats – har det stått klart att den långsamma takten inneburit värre översvämningar. Men inte enbart för att orkanerna rört sig långsammare och därför hunnit släppa ifrån sig mer regn där den rört sig, utan också för att de faktiskt blivit blötare.

Orsaken är åter igen – klimatförändringarna. Högre temperaturer vid vattenytan innebär större avdunstning samtidigt som en varmare atmosfär kan hålla mer vatten. Den ökade vattenmängden innebär också mer bränsle till orkanen – som därmed laddas med mer än energi än tidigare.

– Det ökar intensiteten och vindstyrkan, säger Erik Kjellström.
Inte nog med det – smältande isar och expanderande havsvatten gör att havsvattennivån gradvis stiger, vilket gör att de vågor orkanerna piskar upp kan orsaka än större förödelse än tidigare.

– Detta kan bidra till kraftigt ökad skadeverkan, sedan beror det helt på hur det ser ut just där orkanen rör sig och hur anpassat samhället är.

Stormfloder i Skåne

8 620 mil norr om Beira ligger Skanör-Falsterbo, beläget på Skånes sydvästkust. Här finns milsvida stränder med finkornig vit sand, små färgglada badhytter, golfbanor och en rad lyxvillor som går loss på tiotals miljoner kronor. Men också en unik natur, skyddad genom nio naturreservat som miljontals svenska flyttfåglar passerar innan färden tar dem söderut – för någon enstaka stork möjligen hela vägen till Moçambique.

Likt Beira och Quelimane är området också hotat av stormfloder. När stormen Babet anlände den 20 oktober i år slogs flera av Skanör-Falsterbos badhytter i spillror och vattennivån höjdes med 135 centimeter, och en bra bit över 1,5 meter i delar av Själland. I danska Præstø brast slussporten och vatten forsade in i staden.

Flera badhytter ligger välta, skadade och krossade i Ljunghusen, nära Skanör-Falsterbo efter stormen Babet
Flera badhytter ligger välta, skadade och krossade i Ljunghusen, nära Skanör-Falsterbo efter stormen Babet. Stormen fick havet längs delar av Skånes sydkust att stiga med 1,5 meter. Till höger kustingenjören Caroline Hallin, Foto: Johan Nilsson/TT.

Havsnivån steg två meter

Trots förödelsen och den vinande kulingen, var det en västanvind jämfört med de orkanvindar som drog in i samband med Backafloden den 13 november 1872. Då steg havsnivån runt två meter, på sina håll i Tyskland och Danmark närmare 3,5 meter. Flera hundra människor miste livet när deras båtar slogs sönder i stormen eller när de slets ut från kusten till det isande havet. När stormen bedarrat hade 15 000 personer blivit hemlösa. Ändå klarade sig Falsterbonäset relativt lindrigt när de vallar som byborna hade byggt av torkat ålgräs brast. Husen var byggda i terrängens höjdpunkter av bönder och fiskare som visste vad som kunde hända. Men minnet föll i glömska när befolkningen skiftade, och några av näsets högst värderade hus står nu i områden som skulle hamna under vatten.

– Bara på Falsterbonäset rör det sig om tusentals hus, säger Caroline Hallin, kustingenjör vid Lund universitet, som studerat hur det kollektiva minnet kan vara en del av krisberedskapen.

Att vattennivån kunde höjas så mycket berodde på att en rad olyckliga meteorologiska omständigheter sammanföll. En ”en på 7 000 år-händelse”, enligt en statistisk analys utifrån vattenståndsmätningar som påbörjades i slutet av 1800-talet, berättar Caroline Hallin. Men noteringar om en storm lik Backafloden på 1300-talet och två på 1600-talet tyder på att sannolikheten i själva verket kan vara större. Caroline Hallin höjer också en varningens flagg, då det ännu är oklart hur klimatförändringarna kommer att påverka alla de omständigheter som gjorde den extrema stormfloden från 1872 möjlig.

– Jag tror att vi varit för fixerade vid historiska data för att sätta sannolikhet på allting och sedan gjort en ekonomisk kalkyl utifrån det, istället borde vi mer förutsättningslöst fundera kring vad som faktiskt kan hända.

Säkert är att den kontinuerliga havsnivåhöjningen obönhörligen höjer utgångspunkten för alla stormfloder som väntar i framtiden. Redan har havsnivån höjts med en dryg decimeter vid Falsterbonäset. Till 2100 räknar FN:s klimatpanel (IPCC) med att den globala havsnivåhöjningen ökat till 0,62 meter, om vi når nettonollutsläpp 2050 och begränsar uppvärmningen till 1,8 grader jämfört med förindustriella nivåer. Men IPCC utesluter inte en höjning på upp till två meter i ett värstascenario, där Västantarktis stora ismassor börjar kollapsa och braka i havet. Femtio år senare – 2150 – kan havsnivån ha stigit till fem meter.

– Utifrån den befintliga bebyggelsen är det orimligt att genomföra åtgärder baserat på de här extremerna, för de kanske inte inträffar. Men jag tycker inte man ska exploatera ny infrastruktur i de här områdena som kan drabbas, det är enorma avskrivningstider på vägar och järnvägar, säger Caroline Hallin.

Vellinge kommun har uppfört en prototyp av en naturbaserad skyddsvall inför byggnationen av den 21 kilometer långa översvämningsvall som ska resas för att skydda kommunen mot högvatten i framtiden
Vellinge kommun har uppfört en prototyp av en naturbaserad skyddsvall inför byggnationen av den 21 kilometer långa översvämningsvall som ska resas för att skydda kommunen mot högvatten i framtiden. Foto: Foto: Johan Nilsson/TT

Bråk om skyddsvall

I Vellinge är den skyddsvall som kommunen velat bygga en infekterad fråga. Boende vid kusten vill inte se sin utsikt över strandängarna påverkad – och överklagade i flera instanser. Men nu har kommunen grönt ljus att börja skyffla jord till den 18 kilometer långa vall som ska skydda näset, till en kostnad av 200 miljoner kronor. Målet är att skyddet ska nå en höjd på tre meter jämfört med vattenståndet. Men eftersom det finns naturliga höjdskillnader i landskapet, kommer 80 procent av skyddsvallen vara lägre än 1,5 meter.

– Den kommer skydda mot de allra flesta högvatten som händer, säger Caroline Hallin.

Även i Moçambique rustar kuststäderna för de stormfloder som väntar. Men mot en orkan som Idai, Kenneth eller Freddy är skyddsvallar till föga hjälp. Istället planteras mangroveskog som ett naturligt skydd mot flodvågorna, dräneringssystem förbättras, dammar anläggs, evakueringsplaner spikas och varningssystem förbättras.

– Jag tror att folk kan tolerera sådana incidenter när de händer ganska sällan och de kan återbygga. Men det är ingenting man orkar göra när det blir för frekvent, det finns en smärtpunkt där man istället migrerar från kusten, säger Carolin Hallin.

Extrema temperaturer

Men intensivare orkaner och värre stormfloder är bara två av flera extremer som påverkas av att vi fyller atmosfären med växthusgaser – och som samhällen världen över behöver rusta för. Värmeböljor är en annan. Redan i april drabbades Spanien, Portugal och Algeriet av en värmebölja som slog flera lokala rekord för månaden. Vid samma tid var också stora delar av södra Asien drabbat av ovanlig hetta, med temperaturer på över 40 grader i Bangladesh huvudstad Dhaka och över 44 grader på flera håll i Indien.

I samband med en värmebölja i Kina i juli slogs det nationella rekordet med en temperatur på 52,2 grader och en rad lokala rekord bräcktes också i samband med en värmebölja i Europa, där exempelvis Salvador Dalis tidigare hemstad, Figueres i Katalonien, nådde 45,4 grader.

Extremer och klimatvariationer är i sig inget nytt – men de senaste åren har klimatvetenskapen gjort stora framsteg i att sätta siffror på hur enskilda väderhändelser blir mer sannolika på grund av uppvärmningen.

– Det är viktigt ur ett kommunikationsperspektiv, för det ger en koppling mellan vardagslivet och klimatförändringarna, säger Gabriele Messori, professor i meteorologi vid Uppsala universitet.

– Om man allmänt säger att till exempel någon kategori av händelser blir kraftigare eller vanligare, då kanske man inte relaterar till den nyheten på samma sätt.

För Kina skulle de höga temperaturerna i samband med värmeböljan i juli ha varit en ”en gång på 250-år-händelse”, enligt forskarnätverket World weather attribution. Sannolikheten för den asiatiska värmeböljan i april blev trettio gånger större på grund av våra utsläpp av koldioxid. Värmeböljorna i södra Europa i april och juli hade varit närmast omöjliga utan dem.

– I de flesta fall när vi analyserar värmeböljor ser vi en koppling, säger Gabriele Messori.

Att vi redan pressat upp den globala genomsnittstemperaturen med runt 1,2 grader gör att utgångsläget för de naturliga variationer som alltid skett är högre. Juli, som i regel är den månad som har högst global genomsnittstemperatur, blev i år också den varmaste julimånaden som uppmätts hittills. Även juni, augusti, september och oktober slog sina månadsrekord och 2023 kan bli det varmaste året i modern tid. Något som egentligen inte är särskilt överraskande, då våra utsläpp obönhörligen bidrar till en gradvis uppvärmning av atmosfären, samtidigt som det återkommande väderfenomenet El Niño startat, vilket driver upp den globala medeltemperaturen ytterligare.

– Det varmaste året vi observerat hittills på jorden är 2016 (i samband med den senaste gången El Niño uppenbarade sig), då var den globala medeltemperaturen 1,28 grader över förindustriell nivå, säger Erik Kjellström.

En kvinna vid Colosseum i Rom svalkar sig i samband med sommarens extrema temperaturer
En kvinna vid Colosseum i Rom svalkar sig i samband med sommarens extrema temperaturer. Foto: Cecilia Fabiano/TT.

Ökar snabbast vid polerna

Eftersom uppvärmningen sker snabbare på land än i havet och är större ju närmare polerna vi kommer, ligger genomsnittstemperaturen än högre där. Snabbast ökar den närmare Nordpolen, främst på grund av den hastiga avsmältningen av snö – som annars reflekterar solsken och bidrar till avkylning. Men det finns fler förklaringar till Europas värmeextremer än att det ligger nära Nordpolen. När hettan som pressas norrut från ekvatorn släpper beror det i regel på att jetströmmarna som transporterar luftmassor från väst till öst har puttat högtrycket vidare. Men när klimatförändringarna får cirkulationen att bli något mindre intensiv går det inte bara långsammare, jetströmmarna transporterar också luftmassor i större vågor – vilket ökar risken för att ett vädersystem blockeras, berättar Anna Rutgersson, professor i meteorologi vid Uppsala universitet.

– För att det ska bli riktigt extremt behöver ett visst vädersystem vara kvar under en längre tid. Då byggs de här väldigt höga temperaturerna upp, säger hon.

Den varma svenska sommaren 2018 är ett exempel som kopplas till de avtagande jetströmmarna. Men länderna kring Medelhavet är den del av Europa som väntas bli mest utsatt för extrema temperaturer. Försvagade jetströmmar kan utgöra en orsak, enligt Anna Rutgersson. En annan som Erik Kjellström, vid SMHI, pekar på är att nederbörden i Medelhavsområdet minskar, inte bara under sommaren utan också under vinterhalvåret, vilket gör att temperaturen snabbt kan sticka iväg på våren.

– När värmen börjar komma till iberiska halvön i april–maj. Då finns det ingen markfukt kvar som kan kyla och då blir det mycket varmare på en gång, säger han.

Även befolkningsökning och illa planerad urbanisering spär på förekomsten och påverkan av extrema värmeböljor. Deliang Chen, som är professor i fysisk metereologi vid Göteborgs universitet, har studerat sambandet. Enligt en studie som han är medförfattare till tillkommer cirka två värmeböljor per år i Indien och Pakistan till 2061–2100. De kommer att påverka runt 200 miljoner människor – i ett bästa-scenario, där vi lyckas hålla oss inom Parisavtalet. Men bebyggs platser som i dag bidrar till att sänka temperaturen, samtidigt som en ökad befolkning leder till större utsläpp av partiklar och växthusgaser, ökar risken för värmeböljor ytterligare.

– Då tror vi att det kan bli cirka fem värmeböljor fler per år och över en halv miljard människor exponerade för värmeböljor i slutet av seklet, säger Deliang Chen, som befarar en flyktingvåg när skördar går om intet och det blir svårare att arbeta utomhus.

Stora skogsbränder

Ökade temperaturer kan också bidra till att skogsbränder lättare får fäste. I Kanada, som upplevt det värsta brandåret i modern tid, hade en yta stor som halva Norrland slukats i maj och juni. Enligt forskarnätverket World weather attribution var den indirekt kopplad till klimatförändringarna. Men eftersom bränder i de flesta fall uppstår på grund av blixtar eller för att en människa avsiktligt eller oavsiktligt sätter fyr, går det inte att direkt koppla till vår pågående uppvärmning av planeten.

– Det man brukar göra är att man inte attribuerar (kopplar, red:s anm) bränderna till klimatförändringarna utan till brandväder, det vill säga till exempel varma och torra förhållanden med starka vindar. Det är det de tittar på, inte bränderna i sig, säger Gabriele Messori.

Bränderna i Kanada i somras var de största i landet i modern tid
Bränderna i Kanada i somras var de största i landet i modern tid. Foto: Jeff McIntosh/AP/TT

Allvarlig torka

En annan dödlig extrem är torka, som blir allvarligare och vanligare i vissa områden i världen. Under fem regnperioder, mellan 2020 och 2023, var nederbörden betydligt mindre än normalt i de södra delarna av Afrikas horn, som genomlevde den värsta torkan på 40 år. FN:s uppskattade i juli att 2,7 miljoner människor behövt flytta när deras livsförsörjning gått om intet på grund av klimatextremen. Även områdets unika djurliv drabbades hårt. På bilder från en kenyansk expedition från i vintras syns kadaver av giraffer, elefanter, antiloper och den utrotningshotade grevyzebran ligga utmärglade och döda på den röda spruckna marken. Torkan på Afrikas horn var 100 gånger mer sannolik än utan den nuvarande uppvärmingen, enligt World weather attribution. Klimatförändringarna gjorde den också värre, enligt forskarna.

Under regnperioden i maj–juni kom till sist lindring över delar av de drabbade områdena och väderfenomenet El Niño väntas leda till stora skyfall på Afrikas horn i samband med en regnperiod vid årskiftet. Men Allan Carlson, naturvårdsexpert på WWF, befarar att följderna blir långvariga, även om torkan har lindrats i flera områden.

– Det har slagit hårt mot spröda ekosystem, säger han.

Paradoxalt, kan tyckas, går mer frekventa värmeböljor och utdragna perioder av torka hand i hand med fler extrema skyfall. Stigande temperaturer gör att mer fukt avdunstar från marken och varmare luft kan också hålla mer vatten, vilket lokalt kan leda till kraftigare skyfall.

– Nederbördsrika perioder väntas ge ännu mer nederbörd medan torra perioder väntas bli ännu torrare till följd av kraftigare avdunstning, säger Erik Kjellström på SMHI.

Indus svämmade över

I samband med monsunregnen sommaren 2022 lades stora delar av Pakistan under vatten, floden Indus som skär genom landet svämmade över och stora arealer åkermark förstördes. Över 1,7 miljoner hem förstördes och nära 1 500 människor förlorade sina liv. Att förödelsen blev så stor, hade bland annat att göra med bristfällig infrastruktur och att regnen föll i tätbefolkade områden och viktiga jordbruksområden. Men Enligt World weather attribution hade också klimatförändringarna ett finger med i den dödliga klimatextremen. Monsunregnen är ett återkommande fenomen. Men att de blir så intensiva som under de fem dagar då de var värst är 75 procent vanligare än det hade varit utan vår påverkan på klimatet. För en sextiodagarsperiod var motsvarande siffra 50 procent.

Även Europa hör till regionerna som kan vänta sig mer skyfall. I början av augusti slog stormen Hans till mot Skandinavien, Finland och baltstaterna. Tåg spårade ur, jordskred inträffade och extrema skyfall översvämmade åkrar och städer. Ovädrets intensitet kunde delvis tillskrivas klimatförändringarna, enligt en studie som Gabriele Messori vid Uppsala universitet medverkat i. En ännu tydligare koppling hittade han till ovädret Daniel, som i september ledde till att extrema regn föll över Grekland, Bulgarien och Turkiet. När ovädret korsat Medelhavet och nått Libyen bidrog det till att två föråldrade och dåligt underhållna dammar brast.

Uppemot 10 000 personer tros ha mist livet i den efterföljande katastrofen.

FN: Direkt samband

– Ingen är säker och det blir värre snabbt, varnade Inger Andersen, vd för FN:s miljöprogram på en presskonferens, två år tidigare.

FN:s klimatpanel presenterade då ”den vetenskapliga grunden”, den första delrapporten i den sjätte rapportcykeln om klimatförändringarna. Med ord, betoning och grafer målade de upp en alarmerande bild. Om utsläppen inte börjar minska drastiskt det här årtiondet, blir det värre.

Enligt FN:s klimatpanel är det ett närmast linjärt förhållande mellan våra utsläpp och den pågående uppvärmningen. När vi stänger kranen, väntas uppvärmningen klinga av inom loppet av några årtionden. En glimt av hopp om att nå en punkt där klimatkrisens draksådd inte längre blir värre. Men även om utsläppen upphör, är flera av klimatförändringarnas följder irreversibla. Ismassor kommer att fortsätta smälta, havsnivån höjas och havet försuras och värmas upp i hundratals till tusentals år. Även om utsläppen stannar av i dag.

– De goda nyheterna är att de här irreversibla förändringarna kan saktas ned med starka och uthålliga utsläppsminskningar, sa FN:s miljöchef Inger Andersen.

Massajbarn vid en zebra som dukat under i samband med torkan i landet mellan 2020 och 2023, som kopplats till klimatförändringarna
Massajbarn vid en zebra som dukat under i samband med torkan i landet mellan 2020 och 2023, som kopplats till klimatförändringarna. Foto: Foto: Brian Inganga/TT.

Historiska ojämlikheter

Samtidigt som det står klart att alla länder både snabbt måste minska utsläppen och rusta för de förvärrade oväder som väntar, börjar länderna från olika utgångspunkter. Det är inte bara för att extremhändelser slår med olika styrka i olika delar av världen, de drabbar också olika på grund av historisk ojämlikhet. Något som IPCC:s rapport om effekter, anpassning och sårbarhet konstaterade våren 2022.

– Det är stor betoning på ojämlikhet i rapporten, inte bara mellan nord och syd utan även inom länder som gör att effekterna blir olika, säger Emily Boyd, professor i hållbarhetsstudier vid Lunds universitet och huvudförfattare till kapitlet om fattigdom, försörjning och hållbar utveckling.

Moçambiques kust är 300 kilometer längre än USA:s västkust och har nio floder, som ofta svämmar över. Men södra Afrika, där Moçambique ligger, är inte bara i farozonen på grund av intensivare cykloner och kraftiga skyfall. Om vi lyckas begränsa uppvärmningen till 2 grader, väntas 4–8 fler värmeböljor per år, enligt IPCC. Även mer extrema perioder av torka är att vänta i en region som redan är hårt drabbat av lite nederbörd.

Enligt IPCC är det femton gånger större risk att dö på grund av översvämning, torka eller storm i ”väldigt sårbara länder” så som Moçambique, än i Sverige som klassas som ett land med ”väldigt låg risk”. I många sårbara länder kan extremhändelser också tvinga människor att sälja boskap eller mark, vilket skapar en ännu större sårbarhet inför nästa väderkatastrof. De flesta länderna och regionerna som IPCC identifierar som ”väldigt sårbara”, har också bidragit lite till utsläppen. För att uppnå klimaträttvisa krävs internationellt stöd, konstaterar klimatpanelen.

– Det är viktigt att man ser helheten och inte bara fokuserar på en händelse utan på hur man kan lyfta livskvaliteten oavsett väderhändelse, för då kan människor uppnå bättre villkor. Det handlar om att bygga möjligheter för samhällsutveckling som också är klimatsmart, säger Emily Boyd.

Stöd når inte fram

För Jorge Carlos i staden Quelimane är korruptionen ett hinder. Stöd som utlovats efter orkanen Freddy har inte nått fram. Istället misstänker han att pengar stoppats undan för att finansiera de valkampanjer som var planerade till hösten.

– Det är en utmaning, en stor utmaning, säger han om framtiden.

Bruno Quinhentos i Beira önskar att hjälpen inte hamnar i statens lador, utan går direkt till de drabbade. Inträffar en liknande katastrof igen innebär det ett nytt bakslag för deras livsvillkor. Men han skriver också att Beira står bättre rustat i dag än för fyra år sedan.

– Efter vad vi genomlevt låter vi inte rädslan kväva oss.

Mellan den 30 november och den 12 december äger COP28 rum i Dubai. Vid sidan av om diskussioner om skarpare utsläppsminskningar väntas en av de mest brännande frågorna bli hur fattiga länder ska kompenseras för de skador och förluster som klimatkrisen innebär och kommer att innebära.