Influencer. Att influera. Ett nytt yrke i en modern tid som samtidigt verkar vara ett av få yrken ingen vill fullt ut erkänna att de har. Jag har inga problem med att kalla mig själv influencer, eller opinionsbildare. Det är ju egentligen same same möjligen med skillnaden att influencers har lite mer fokus på att sälja produkter, inte bara åsikter. Att det fullkomligen exploderat med influencers de senaste sissodär 10 åren i takt med att sociala medier blivit vår vardag tror jag ingen kan förneka. Att en influencer sitter på en maktpossition däremot verkar vara svårare att acceptera.
Igen och igen ser jag influencers eller opinionsbildare hånskratta över tanken att de har någon form av makt. Vadå, säger de, vi är ju bara små oskyldiga privatpersoner med ett konto, vad kan vi förändra? Det är väl ingen slump att åsikten att influencers bara är privatpersoner med intressantare liv än normal svenssons har en tendens att dyka upp när en influencer fått kritik för något de sagt eller gjort offentligt.
Jag kan förstå att det är läskigt med kritik, speciellt när den haglar från många människor samtidigt. Been there osv. Samtidigt måste influencers som grupp sluta försöka ducka kritik med att de är betydelselösa. För om det nu stämmer varför skall då företag göra reklam med oss? Varför skall vu bjudas in till galor och premiärer? Varför skall vi få skriva krönikor och synas i media? Varför skall någon vilja veta vad vi tycker om något alls om våra åsikter ändå är meningslösa och vår förmåga att påverka obefintlig?
Vare sig man gillar det eller ej har man valt att satsa på en karriär i offentligheten som opinionsbildare eller influencer så kommer ett ansvar för det man för fram. Vad man gör reklam för eller vilka åsikter man saluför. För det vi säger påverkar andra och våra åsikter har makt att göra skada. Försöker vi förneka vår maktposition är risken desto större att vi gör andra illa genom tron att vi ”bara tycker lite” om något utan hänsyn till vad tyckandet får för effekter. Vi behöver stå för den status vi har inte bara när det gynnar oss utan också när kritiken kommer.
Innan någon nu tänker att denna krönika beror på något speciellt så är svaret nej. Detta är tankar jag dragit med länge och nu ville få ner i text. Allt handlar inte alltid om någon annan i sociala medier!
Larmet om extremsommar utan regn verkar inte slå in.
Klimatförnekarna lär använda det faktum att larmet om extremtorka i sommar inte slog in som bevis för att klimatkrisen inte finns.
