Glöd · Ledare

Mobilisera hästvärlden för en etisk revolution

Nu i veckan är det återigen dags för ett av de största hästevenemangen i Sverige: Gothenburg Horse show. Dagarna innefattar flera stora tävlingar, uppvisningar av alla de slag och en stor mässa där man kan köpa allt hästrelaterat och lite till. I samband med det är det på sin plats att åter uppmärksamma samhällets djuretik och hur vi relaterar till de varelser som tillhör en annan art än den mänskliga.

I just hästvärlden pågår ett allt mer tydligt skifte från ett dominans- och bestraffningsbaserat perspektiv till ett mer nyanserat och etiskt försvarbart. Hästars förmåga att känna känslor och deras sociala förmåga och behov träder fram allt tydligare för allt fler. FEI, det internationella ridsportförbundet (som är med och arrangerar flera tävlingar vid GHS), får till exempel utstå allt mer kritik för sina bristande etiska principer.

Det senaste exemplet uppmärksammades av hästmagasinet Hippson, som nyligen uppmärksammade hur FEI klipper bort de delar av streamade tävlingar som visar misshandel (både tillåten och otillåten sådan) på tävlingsbanan. Förbundets svar: de delarna (även de tillåtna) representerar inte sportens värderingar – trots att de alltså pågår inför publik och i vissa fall är tillåtna enligt förbundets egna regler. Renate Larsen, hästetolog och en av de som ofta ger sig ut i konflikt med FEI, kommenterar saken på sin instagramsida genom att trycka på att “ridsportvärlden behöver MER transparens, inte mindre”. Det går alltså inte längre att komma undan med offentlig hästmisshandel lika enkelt som innan.

Utöver den allt starkare kritiken mot FEI sker en bredare förändring inom hästvärlden mot ett mer etiskt synsätt, med fokus på vilka likheter snarare än skillnader det finns mellan hästar och människor. Lockie Phillips, grundare av Emotional horsemanship, skriver på sin Facebooksida om begreppet ”anthropomorfism” på ett sätt som sällan förekommit i hästvärlden tidigare. Begreppet betyder ”av mänsklig form”, oftast använt i bemärkelsen förmänskligande eller applicering av mänskliga attribut på en icke-människa. Traditionellt har begreppet setts som något att undvika i djursammanhang, eftersom man velat göra så stor skillnad som möjligt på människor och andra djur.

Phillips väljer dock att gå rakt emot den traditionen och fokuserar framför allt på hur oerhört lika våra nervsystem är alla andra däggdjurs, och så alltså även hästars. Alla däggdjur reagerar väldigt lika när vi utsätts för exempelvis ett trauma. Just det har även Sarah Schlote, psykoterapeut med expertis inom trauma för både människor och hästar, tagit fasta på i sin artikel med titeln Applying a trauma lens to equine welfare. Hon väljer dock att röra sig från begreppet anthropomorfism och myntar istället begreppet ”mammaliomorfism”, alltså ”av däggdjursform”. Hon fokuserar därmed på likheterna mellan däggdjur – med fokus på människor och hästar – och beskriver hur en bristfällig uppväxtmiljö, där ens grundläggande behov inte tillgodosetts, leder till trauma och beteenden som ofta ses som problembeteenden hos såväl hästar som människor. 

Den här rörelsen mot ett mer etiskt sätt att se på hästar är så klart oerhört välkommen. Men när vi ifrågasätter artmaktsordningen i förhållande till hästar behöver vi vidga perspektiven till vår relation även med andra djur. För hur olik en häst är en ko? Ett får? En gris? En höna? En fisk? När vi börjar luckra upp de skillnader vi trodde fanns för en art behöver vi också göra det för övriga. Idén om att kategorisera allt levande är trots allt människans, inte naturens.

Det är dags att rida den etiska vågen från hästvärlden hela vägen till matbordet. Det finns 355 500 hästar i Sverige, som var och en hänger ihop med en människa på något sätt, och det finns över 100 000 lektionsryttare. Om alla de människorna engagerar sig för alla djurs rättigheter till ett liv fritt från trauma och lidande får vi en folkrörelse. Det får gärna börja med att ge hästar ett bättre liv, men med den kunskap vi har i dag kan vi inte sluta där. Applicera hästetiken på animalieproduktionen, så kan vi skapa en värld med mindre lidande för allt levande.

Ny forskning visar att fyra dagars arbetsvecka är en mycket bra idé.

Regeringens strama miljöbudget slår hårt mot såväl friluftsliv som annat liv.