Förslaget i samsjuklighetsutredningen om att psykiatrisk tvångsvård kan bli aktuellt för personer med missbruk behöver utredas ytterligare. Det anser Institutet för mänskliga rättigheter, som befarar att rättsosäkra situationer kan uppstå.
Den 31 maj var sista dag för remissvar till samsjuklighetsutredningens slutbetänkande Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja. Utredningen föreslår i stora drag att personer med samsjuklighet, det vill säga som både har ett missbruk och psykiatriska problem, ska vårdas under samma paraply och inte som nu riskera att bollas mellan psykiatri och socialtjänst. Istället ska psykiatrin ha det övergripande ansvaret. Även tvångsvården ska omfattas av de nya reglerna.
Institutet för mänskliga rättigheter var inte en av remissinstanserna, men de har valt att göra ett yttrande ändå.
– Vi tycker att det var viktigt att kommentera detta förslag eftersom det handlar om flera olika mänskliga rättigheter, rätten till bästa möjliga fysiska hälsa, frihet från godtyckliga frihetsberövanden och rätten att inte utsättas för omänsklig behandling under ett frihetsberövande, säger Lars Olsson, utredare och jurist på Institutet för mänskliga rättigheter, i ett uttalande på institutets hemsida.
Utvidgad personkrets
Förslagen innebär i praktiken att många av de personer som i dag är placerade i Statens institutionsstyrelses LVM-hem ska kunna tvångsvårdas inom regionernas psykiatri, och i sitt yttrande lyfter MR-institutet behovet av ytterligare utredning av förslaget om att utvidga personkretsen som kan bli föremål för psykiatrisk tvångsvård, som förutom personer med ”allvarlig psykisk störning” även föreslås omfatta personer med ”allvarligt bruk eller beroende”.
Enligt MR-institutet är det oroväckande att personer skulle kunna utsättas för mer ingripande tvångsåtgärder inom psykiatrin, som tvångsbehandling och bältesläggning, än vad som är möjligt inom LVM-hemmen i dag. Institutet varnar även för att det framtida regelverket kan bli rättsosäkerhet i vissa fall. Detta till exempel när en person som inledningsvis tvångsvårdats för allvarligt skadligt bruk eller beroende i ett senare skede bedöms ha behov av tvångsvård för en allvarlig psykisk störning, och tvärtom.
Stor inskränkning i rättigheter
”Institutet instämmer i att förslaget om att upphäva LVM och i stället utvidga möjligheterna till tvångsvård enligt LPT säkerligen kan ha stora fördelar. Det skulle till exempel göra det möjligt att hålla samman vårdinsatser på ett annat sätt än vad som sker i dag, och förmodligen också i stort korta den tid som personer frihetsberövas på grund av sitt skadliga bruk eller beroende. Ur ett människorättsperspektiv vill institutet dock påminna om att vård av en person mot dennes vilja, liksom användande av tvångsåtgärder under vården, är en mycket stor inskränkning i den enskildes rättigheter”, skriver MR-institutet i yttrandet, och av det skälet krävs ”en mycket noggrann analys av de människorättsliga konsekvenserna av förslagen”.
Läs mer:
