Djurrättsalliansens filmer om kycklingars verklighet har väckt starka reaktioner. Men alternativa metoder eller fler djurskyddskontroller gör det inte försvarbart att föda upp djur för att de ska bli mat, skriver Malin Gustafsson.
DEBATT. Vi i Djurrättsalliansen bestämde oss för att göra en större granskning av den svenska kycklingindustrin. I vilka delar av branschen saknades insyn? Tidigare har det uppmärksammats hur det ser ut i de djurfabriker där kycklingarna som blir till mat växer i rekordfart innan de skickas till slakteriet. Även skandalerna kring kycklingslakterierna har duggat tätt. Bara i Sverige rör det sig om över 100 miljoner kycklingar som dödas varje år för att hamna på människors tallrikar. Men varifrån kommer alla kycklingarna? Och hur går det till när de kläcks fram? Vi insåg att det inte fanns så mycket information att hitta. Via branschens egna informationskanaler gick det bara att läsa att kycklingar kläcks, men inga bilder visade hur det faktiskt går till.
Men hur skulle vi på bästa sätt visa vad som faktiskt sker bakom betongväggar och stängda dörrar? Vi valde att arbeta undercover. Vi sökte anställning hos det största avelsföretaget, Aviagen, i branschen. Från det här företaget härstammar i princip alla svenska kycklingar. Vi tog även anställning på ett av Kronfågels kläckerier. Utrustade med dolda kameror har vi nu lyckats få ut djurens verklighet som tidigare varit dold för allmänheten. I Uppdrag gransknings program Kycklingens pris, som baseras på våra filmer, visas under vilka miserabla förhållanden de så kallade avelsdjuren lever och dödas. Nu senast offentliggjorde vi, tillsammans med TV4, filmer inifrån ett av Kronfågels kläckerier som visar hur kycklingarnas första dag i livet ser ut.
Reaktionerna hos allmänheten har varit starka, och det med all rätt. Det filmerna visar är fruktansvärt att se. I medierna och samhällsdebatten fokuseras det på alternativa eller ”mindre dåliga” sätt att fortsätta föda upp och döda djur till mat. Eller att fler djurskyddskontroller borde göras. Men en fråga lyser med sin frånvaro: borde vi utsätta djur för det här över huvud taget? Hur kommer det sig att vi har så svårt att ställa oss den mest rimliga frågan? Troligtvis för att det är mer bekvämt att fortsätta med våra invanda matvanor istället för att lyfta blicken och inse att det vi utsätter djuren för är en av vår tids största orättvisor. Ett systematiskt djurplågeri som de allra flesta av oss är delaktiga i.
Att vi människor äter djur är en stark norm i dagens samhälle. Därför förstår jag att det kan upplevas som radikalt att förespråka att vi helt skulle sluta föda upp och döda djur för mat. Men bara för att majoriteten i ett samhälle gör något innebär det inte att det är rätt eller försvarbart. Det verkligt extrema i det här fallet är vad vi utsätter djuren för. Och precis som med vilken rättvisefråga som helst handlar det om att förtrycket inte borde ske alls.
Vi i Djurrättsalliansen förespråkar veganism för att det är en djursyn baserad på empati och respekt. En lösning som innebär ett slut på det enorma djurplågeriet i djurindustrierna. Alla djur borde ha rätt till sina egna liv, precis som du och jag. Vi väljer att exponera djurindustrierna för att du själv ska kunna fatta ett välgrundat beslut om du vill vara en del av vad djuren utsätts för eller inte. Förhoppningsvis känner du som jag att det som djuren utsätts för är fel. Förhoppningsvis väljer du att sluta äta djur. Och på så sätt rör vi oss steg för steg mot en mer etisk framtid för alla som lever här.
