Glöd · Ledare

Ta språkrörsstriden hela vägen in i mål

Så har då Daniel Helldén lagts fram som valberedningens förslag till språkrör för Miljöpartiet. Det var inte utan osämja, tvärtom har nyheterna de senaste dygnet vittnat om att det har varit med rätt mycket huvudvärk och sannolikt en hel del intern kamp.

Spekulationerna om huruvida Märta Stenevi avstod från presskonferensen i går för att vara hemma med sjukt barn eller för att hon bara inte tycker om Helldén kan vi lämna till någon tidning som sysslar med sånt. Helt klart är att det finns en politisk konflikt inom Miljöpartiet, en kamp om det gröna. Om huruvida man ska se till helheten eller om man istället ska smalna av sig till att vara ett enfrågeparti. Vad vi på Syres ledarredaktion tycker om det kan man läsa om här (vi är alltså gröna).

En valberedning har ett syfte, den kan inventera sådant som är svårt för enskilda medlemmar att ta ställning till, som privata förutsättningar, om det finns lik i garderoben, eller detaljerna i hur en kandidat ställer sig till alla olika delar av ett partiprogam. Men att valberedningar, istället för att bereda valet och förse ombuden med relevant material att ta ställning till, väljer att lägga fram en kandidat är ett demokratiskt gissel. För i slutändan är det inte valberedningen som ska representeras av språkröret. Det är kongressen och dess ombud.

Det gör också att ett valberedningsförslag aldrig ska vara slutpunkten på en diskussion. Istället hoppas jag att alla som känner sig manade väljer att stanna kvar, ta kampen, diskussionerna, debatterna, hela vägen till kongressbeslut.

Kanske visar det sig att valberedningen gjort rätt. Att även om Daniel har en annan syn på hur politiken ska bedrivas, så är han den som, tillsammans med Märta (eller en eventuell sistaminutenmotkandidat), kommer representera Miljöpartiets politik bäst. Men det är ombuden som måste ta ställning, och enda sättet för ombuden att få en ärlig chans att göra det. Det är om motkandidaterna, partiet, inser att nu är inte tiden att sluta upp bakom varandra. Nu är tiden att debattera tills alla är fast övertygade om sina positioner. Då, först då, är det dags att rösta.

Carl Bildt och Reinfeldt. Dåtidens moderater var i alla fall inte bättre förr.

Ulf Kristersson och rövargänget, nutidens moderater var klart bättre förr.