Enligt UNHCR fanns det vid slutet av 2022 totalt 108,4 miljoner människor i världen som tvingats lämna sina hem. I förra veckan meddelande organisationen att siffran nått över 110 miljoner. Fortsatta konflikter och klimatförändringar driver allt fler människor på flykt, och parallellt syns en tendens mot mer repressiv lagstiftning i många länder och allianser.

Med anledning av Världsflyktingdagen, som infaller den 20 juni, anordnade Asylrättscentrum i samarbete med UNHCR och ABF Stockholm i dag ett forum om asylrätt i studieförbundets lokaler i huvudstaden. I tre panelsamtal avhandlades situationen för flyktingar globalt och nationellt, innebörden av Tidöavtalet och EU:s migrationspakt samt hur livet i Sverige blivit för ukrainska flyktingar.

Flest flyktingar från Syrien

Elisabeth Arnsdorf Haslund, kommunikationsansvarig och talesperson för UNHCR, levererade aktuella fakta om situationen för flyktingar i världen. Majoriteten av världens flyktingar kommer från Syrien, följt av Ukraina, Afghanistan och Venezuela.

– Tänk om samfundet kunde lösa konflikten i bara ett av de länderna, vad skulle inte det betyda för flyktingsituationen i hela världen, frågar hon retoriskt, och tillägger att det finns många andra kriser som aldrig syns i nyheterna.

När det kommer till vilka länder som tar emot flest asylsökande så ligger Turkiet i topp, följt av Iran, Colombia, Tyskland och Pakistan. Till Turkiet tar sig många av de syriska flyktingarna till exempel – de flesta som flyr stannar i sin egen del av världen, myten att alla är på väg till Europa är just en myt, framhåller Elisabeth Arnsdorf Haslund. 

Oförmåga att skapa fred

Högsta prioritet borde vara att lösa konflikter så att flyktingar kan återvända, något en väldigt liten andel kan göra i dag. Arnsdorf Haslund citerar UNHCR:s kommissionär Philippo Grandi som frågade världsledarna i FN:s säkerhetsråd: Are you unable to create peace?

– Att konflikter tillåts fortsätta är orsaken till att antalet flyktingar fortsätter att öka, konstaterar hon, och behovet av kvotplatser är skriande.

Sedan regeringsskiftet tänker inte Sverige inte vara till någon hjälp på den punkten, och hur Tidöavtalet påverkar migrationspolitiken har både Asylrättscentrum och Civil rights defenders analyserat.

– Det är klart oroade, för inriktningen där är att man vill ge folk så lite rättigheter och så svagt skydd som möjligt, sa Martin Nyman, chefsjurist på Asylrättscentrum, och som berättade om några av de rapporter som organisationen släppt under det senaste året.

Migranter görs till syndabockar

John Stauffer, chefsjurist på Civil rights defenders konstaterar i Tidöavtalet är migration och kriminalitet något som är tätt förbundet.

– Det är ett uttalat mål att minska invandringen till Sverige så långt det bara går och det följer på lång utveckling sedan 2015. Det nya tydliga är sammanblandningen av migrations- och kriminalpolitiken. Man målar ut en grupp som syndabockar. Migranter blir brottslingar både i sin migration som kriminaliseras, men de är också orsaken till den brottslighet som finns i landet. Vi ser med oro på det här, det kommer att påverka mänskliga rättigheter, och urholka rättstaten och demokratin för alla.

Det finns mycket att säga om Tidöavtalet även ur ett barnperspektiv, säger Sofia Rönnow Pessah, policyrådgivare på Rädda barnen.

– Att man vill begränsa familjeåterförening framför allt. Uppehållstillståndens längd är också oroande, liksom anmälningsplikten, och frågan om rätten till tolk.

Under den sista programpunkten får vi bland annat höra två ukrainska flyktingars upplevelse av att komma till Sverige, studenten Viktoria Omanchuk och forskaren Andrii Kozikov. De är överlag positiva, det största hindret är att inte ha något personnummer och således bli utestängd från många online-tjänster och inte kunna öppna ett bankkonto. Svårigheter som går att komma förbi, men då krävs information och kontakter, konstaterar den övriga panelen.

Läs mer:

Fattiga tar störst ansvar i global flyktingkris

UNHCR: Stor oro när ett land går i motsatt riktning och tar emot färre