De enorma pengar som samhällen lägger på krig och militär skulle kunna användas bättre – men i dag finns ingen debatt om det, skriver Bo Alvberger. Han efterlyser nya rörelser för demokrati, jämlikhet och solidaritet, där sådana diskussioner kan föras.
”Varje gevär som produceras, varje krigsfartyg som utplaceras, varje robot som avfyras är en stöld från dem som hungrar och inte får mat, från dem som fryser och inte får kläder”.
Vem sa detta? Karl Marx? Fidel Castro? Mahatma Gandhi? Martin Luther King? Nej, rätt svar är absurt nog Dwight D Eisenhauer, USA:s president 1952–1960, dessförinnan general i andra världskriget och senare Nato-chef. Mest känd är han i dag för sitt utpekande av ”det militär-industriella komplexet”, som han gjorde i sitt avskedstal 1960.
Varje minut dör trettio barn på grund av avsaknad av vacciner samtidigt som det varje minut (!) används 1 300 000 dollar för militära ändamål. Kostnaden för en modern kärnvapenubåt motsvarar utbildningsbudgeten för 23 utvecklingsländer med 160 miljoner skolbarn.
”På 80-talet kunde man seriöst diskutera hur kapprustningen stal resurser från elementära mänskliga behov som mat, rent vatten, hälsa och ett liv i fred. Den debatten förs tyvärr inte idag, men verkligheten är densamma nu som då”, skriver Maj Britt Theorin i sin mycket intressanta bok ”Vägra kröka rygg” (2022).
Om vi inte vill att världen ska fortsätta se ut så här – vad gör vi för att förändra den? Vi lever ju i en demokrati, inte sant? Vad tänkte den halva av befolkningen, som röstade för en regering, vars tre ledande politiker – Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson – vägrade ställa sig bakom de mänskliga rättigheter som följer ur FN:s deklaration?
Vi avlägsnar oss mer och mer från en situation som man som demokrat kan finna acceptabel. Det gäller i princip vårt eget land också. Sverige är lika med världen – fast med mildare utfall!
Det av överheten så hett eftersträvade Natomedlemskapet kommer att kosta välfärden enorma summor. Till att börja med ska försvarsbudgeten fördubblas, vilket är ett krav från Nato. Resultatet blir urholkning av de områden som politikerna i val efter val lovat slå vakt om: vård, skola, omsorg. Det är de sämst ställda som drabbas först och föraktet för svaga växer. Några rubriker från slutet av förra året: ”MS-sjuk var för långsam – blev frånkörd av sjuktaxi”, ”Nekades ambulans två gånger – hade dubbla nackfrakturer”, ”Förskolegrupper ofta för stora”, ”Attendo har som mål att öka resultatet per aktie från 1,42 till 4 kronor 2023”.
Utarmningen får också som följd att brottsligheten ökar. Sedan 2010 har antalet butiksstölder fördubblats. Var tredje butiksägare överväger att lägga ner sin butik och många har svårt att rekrytera personal på grund av säkerhetsriskerna.
Demokrati, jämlikhet och solidaritet var honnörsord på 80-talet. De rörelser som arbetade för dem möjliggjorde den fria debatt som Maj Britt Theorin hänvisar till. Var finns i dag de människor som skulle kunna bära upp liknande organisationer? ”Som man bäddar, får man ligga” är ett ordspråk som aldrig förlorat sin giltighet. Eller, med Martin Luther Kings ord: ”Den slutliga tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”.
