Måndagen den 21 augusti börjar björnjakten. Antalet björnar som dödas har ökat enormt de senaste decennierna, skriver Mats Ericson, som motsätter sig troféjakt och oetiska jaktformer.
DEBATT. 649 björnar ska skjutas i höst – alltför många i oetiska nöjes- och troféjakter. Det är dags att visa våra björnar den respekt de förtjänar!
I Sverige finns kanske 2 900 björnar – eller fanns 2017 – enligt den senaste officiella beräkningen. Hur många björnar som finns i dag vet vi egentligen inte. Den 21 augusti börjar höstens licensjakt på björn. 649 björnar ska skjutas!
Utöver dessa 649 björnar har minst 73 björnar skjutits under vårens skyddsjakter, främst för att skydda renkalvar i fjällens kalvningsområden.
När det är dags för björnarna att gå i ide för vintern kommer alltså 722 björnar, 25 procent av alla björnar, att ha dödats. De flesta dödas under oetiska jaktformer, i huvudsak för att tillgodose jägares önskan att få skjuta trofébjörnar.
År 1985 redovisade jag äldre statistik över skjutna björnar och andra stora rovdjur. Statistiken byggde på uppgifter om utbetalda skottpengar från 1830-talet och framåt. Jag förvånades då över hur mycket björn man en gång sköt och noterade: ”Björnen har en gång varit så vanlig att man under en följd av år kunde skjuta i genomsnitt 134 djur per år i landet, men då får man gå så långt tillbaka i tiden som till 1830-talet”.
Jag anade inte då att 1800-talets jakt på björn, under en tid när man faktiskt strävade efter att utrota björnen, senare skulle komma att överträffas med råge – år efter år.
Långt fler än 700 björnar ska skjutas i år – 649 björnar under höstens licensjakt och minst 73 björnar som redan har skjutits under vårens skyddsjakter.
Varför? Björnar orsakar väldigt få problem, med undantag för de björnar som dödar renkalvar i renars kalvningsområden i våra fjäll. Dessa björnar avlivas nästan undantagslöst genom skyddsjakt – en jakt som går att förstå och försvara.
Enligt statistik från SLU/Viltskadecenter dödade landets 2 900 björnar förra året (2022) 10 får och 1 nötdjur. Det var allt! Förutom att de också förstörde ett antal ensilagebalar och bikupor. Alla vet ju att björnar gillar honung …
Detta får fler än 700 björnar sona med sina liv …!
Fundera på det här. 1800-talets årliga jaktuttag på björn var mindre än 10 procent av björnstammens storlek, enligt tillgängliga uppgifter om jaktuttaget och forskarnas beräkningar av antalet björnar i landet. Detta under en tid när målet var att utrota björnarna.
Den totala avskjutningen av björn i landet 2023 innebär att 25 procent av björnstammen kommer att ha dödats innan det är dags för björnarna att söka ideplatser för vintern.
Hur länge tål björnpopulationen så här stor avskjutning? Forskarna i Skandinaviska Björnprojektet skriver: ”Björnen har den lägsta förökningstakten av alla Sveriges däggdjur. Detta är viktigt att komma ihåg när avskjutningskvoter diskuteras.”
Björnjakten är i mycket hög grad, ja – nästan enbart, en nöjes- och troféjakt på en i grunden fridlyst art som orsakar väldigt få problem.
Jakt på björn tillåts med hjälp av åtlar som lockar björnarna till iordningställda matplatser, detta enbart i syfte att underlätta för jägarna att skjuta björn. Från i år är det också tillåtet att låta hundarna ta upp jakt på björn från åtel. Enbart i Jämtlands län har länsstyrelsen fått in anmälningar om 346 åtlar!
I jakten på björn tillåts jägarna att använda utvilade och hetsande hundar. Det ligger nära till hands att jämföra med den numera förbjudna rävjakten med hetsande hundar i England …
Björnjakten i Sverige är en i grunden mycket oetisk jakt där man använder sig av viltkameror, gps-halsband och actionkameror på hundarna – och hetsande hundar? Med dessa oetiska jaktmetoder, kryddat med tekniska hjälpmedel, tillgodoser man jägares önskan att få skjuta trofébjörnar. Björnarna har mycket små möjligheter att undkomma levande.
Varför är rätten att skjuta trofébjörnar starkare än rätten att uppleva levande björnar? Attitydundersökningar från SLU visar att acceptansen hos svenskarna för björn, och andra stora rovdjur, i Sverige är mycket hög. Ändå – varför har jägares önskan att skjuta trofébjörnar blivit så mycket starkare än rätten för oss som inte jagar, de allra flesta, att uppleva en natur där levande björnar är en naturlig del av skogarnas mångfald?
Jag ifrågasätter omfattningen av björnjakten, en jakt som till mycket stor del är nöjes- och troféjakt. Jakten riktar sig främst mot björnar som orsakar väldigt få problem. Skadegörande björnar elimineras oftast snabbt och effektivt genom skyddsjakt.
Jag motsätter mig de oetiska jaktformer, där man jagar björn med utvilade och hetsande hundar och använder sig av alla tänkbara tekniska hjälpmedel. Vart tog jaktetiken vägen?
Björnjakten i Sverige, som den är utformad i dag, ger björnarna ytterst små möjligheter att undkomma med livet i behåll.
Alltför många björnar, och oftast björnar som aldrig orsakat några problem för oss människor, dör enbart för att tillgodose trofékåta jägares önskan att skjuta björn.
Det är dags att visa björnarna den respekt de förtjänar – och att samtidigt minska omfattningen av dessa extremt oetiska och för björnarna orättvisa nöjes- och troféjakter.
