Nu tar jag ett steg bort från det tillmötesgående förhållningssätt som länge varit min norm. Det har sina meriter, men i dessa brådskande tider, där klimatkrisen kräver handling, inser jag att det är dags att omvärdera och titta på vad forskningen har att säga. Vi har länge misstagit oss och sett ilska som något dåligt, men nu är det dags att tänka om.
En ny norsk studie har gjort en häpnadsväckande upptäckt: Ilska är den mest kraftfulla emotionella drivkraften för klimataktivism, och inte bara lite grann – den är sju gånger starkare än hopp. Inte två gånger. Inte fem gånger. Sju gånger så starkt som hopp.
Genom att praktisera ahimsa, eller icke-våld, har vi möjligheten att förvandla ilska från en destruktiv kraft till ett instrument för positiv förändring.
Jag tänker på Martin Luther King. Hans genialitet låg i att han använde ilska som drivkraft i sin kamp för rättvisa. Hans ilskna, men kontrollerade, passion drev honom att författa några av historiens mest övertygande tal och texter. Han artikulerade principerna för icke-våldsprotester och lyfte fram afroamerikanernas rättigheter. Han visade att ilska hade en plats i rörelsen.
Det finns en uppsjö av forskning som understryker ilska som en kraft som kan förena oss. Förbannade inlägg är helt enkelt mer benägna att delas på sociala medier än många andra typer av innehåll. I rörelser som Black Lives Matter och #MeToo har delad ilska mot orättvisa omvandlat individer till mäktiga kollektiv som ställer företag till svars, framkallar lagreformer och skapar institutionell och kulturell förändring.
Jag tror att vår tids överlevnadsrörelse har mycket att lära sig av detta.
Rage Against the Machine är och förblir världens bästa band i mina ögon. I låten ”Freedom” händer något. Jag håller med sångaren Zack de la Rocha när han lugnt säger: ”Anger is a gift”, för det är sant. Utan ilska finns ingen lycka. Om du inte håller med om det, fundera på det en stund.
Forskningen styr mitt liv och den har fått mig att omvärdera mitt förhållande till ilska. Från dagens datum och ett helt år framåt ska jag testa att släppa fram min kontrollerade ilska och vara arg i grupp.
Att ständigt vara tillmötesgående och möta meningsmotståndare på den plats de finns är dränerande, och jag har börjat inse att detta kan hjälpa dem att förneka problemets verkliga karaktär.
Vill du bli lack med mig i 365 dagar? Låta din ilska forma din respons på klimatkrisen, inte låta den förstöra dig? Den får inte vara obehärskad; den måste vara kontrollerad, riktad och meningsfull. En ilska som inte bara skapar problem utan också löser dem.
Kom igen, det är bara 12 månader. Funkar det inte så kan vi testa den förstående mjukisgrejen istället.
Kvinnor är rädd för rätt saker: Klimatkrisen. Och att det är ett säkerhetshot.
Män är rädda för fel saker: Organiserad brottslighet.
