Det har varit rabalder runt vilka ambassadörer som är välkomna till Nobelprisutdelningen. Men att bjuda in exempelvis Marockos ambassadör men inte Rysslands är dubbelmoral, menar Ingvar Flink, eftersom båda länderna för krig mot sina grannar.
DEBATT. När Nobelstiftelsen inbjuder till prisceremonin i Stockholms konserthus 10 december varje år, har den haft som praxis att inbjuda alla ambassadörer att närvara. Förra året frångick man denna praxis och uteslöt Ryssland, Belarus och Iran från deltagande. Anledningen var att dessa förde krig mot sina grannar.
Det gäller alltså prisceremonin och inte festen på kvällen i Stockholms stadshus. Då inbjuds endast ambassadörer som representerar pristagarnas nationaliteter och Norges ambassadör.
Återgången till praxis har förorsakat stora protester från politiska partier och flera kulturkändisar. Bland annat Liberalernas Johan Pehrson anser att det är ”ytterst omdömeslöst” av Nobelstiftelsen att åter bjuda in Ryssland, Belarus och Iran. Han vill inte skåla med ryska ambassadören medan Putin slaktar ukrainare, men det behöver han inte göra på prisceremonin.
Tove Lifvendahl uttrycker i en ledare i SvD sin upprördhet över att de närvarande vid prisutdelningen (kungen med flera) ska behöva frotteras med ”mördarregimernas representanter”. Nobelstiftelsens motiveringar för att återgå till praxis övergår enligt Lifvendahl ”allt förstånd”.
Per Wästberg vill inte ta mördarregimernas ambassadörer i hand och Bengt Jangfeldt anser det som naivt och omdömeslöst att inbjuda dessa ”de är ju krigförande”.
Jag utgår ifrån att både Israel och Marocko är inbjudna till prisceremonin och alltid varit enligt praxis, vilket aldrig förorsakat protester. Det är märkligt med tanke på att dessa sedan länge, som Ryssland i Ukraina, bedriver krig i Palestina och Västsahara.
Israel ockuperade 1948 Palestina och fördrev drygt 700.000 palestinier, intog deras byar och demolerade dem. Marocko invaderade 1975 Västsahara och fördrev med napalm halva befolkningen till flyktingläger i Algeriet. Israel bombar med jämna mellanrum palestinska bostäder och Marocko förtrycker de västsaharier, som blev kvar i landet. Att umgås med deras representanter är tydligen inget problem.
Ytterst sällan, om någonsin, har medier, kulturkändisar och politiker reagerat på dessa vidriga övergrepp på samma sätt som Rysslands, Belarus och Irans övergrepp.
När stater på något sätt är knutna till väst ockuperar och terroriserar sina grannar kan det tydligen, visserligen under vissa protester, accepteras!?
Ska Nobelstiftelsen varje år gå igenom alla presumtiva inbjudna och bedöma dem på samma sätt som Ryssland, Belarus och Iran, är väl risken stor att det bli rätt tomt i Stockholms konserthus.
