Teknik för att bromsa ökenspridning testas i Kazakstan med framgång. Effekten blir en ekologisk barriärkonstruktion och tekniken ska nu tillämpas på fler områden med ökenspridning. En ökad växtlighet binder dessutom mer koldioxid från luften.
Kazakstans chef på landets forskningsinstitut för skogsbruk berättar om projektet med en ökenbromsande skog längs motorvägen Tarim desert highway i Xinjiang Uygur. Han säger att Kazakstans huvudstad Astana, som ligger i de centrala-norra ökengräsmarkerna, är känd som ”vindstaden” på grund av det ofta blåsiga vädret. Skogsförstörelsen och svårigheterna med skogsplantering plågar regionen, men nu arbetar forskare med att pressa tillbaka öknen.
Projektet tar hjälp av studenter från bland annat Taklimakan desert forum och Training workshop on desertification combating. Medier som rapporterar om teknik för kontroll av ökenspridning skriver att arbetet gynnar 17 länder och en total yta på mer än 50 000 hektar.
Xinjiangs institut för ekologi och geografi samarbetar med institutioner som Seifullin kazakh agrotechnical university och de har valt ut åtta trädarter som är mycket lämpliga för att skapa ekologiska barriärer. Resultatet är att man lyckats med nyplantering av skog på torra sluttningar och grusmarker.
”I torra områden kan växter direkt absorbera och utnyttja dagg genom bladen; samtidigt har vissa djupt rotade växter också förmågan att omfördela vatten i rotsystemet”, skriver institutet i Xinjiang, som konstaterar att poppelarten Populus euphratica är lämpad för att förhindra ökenspridning. Trädet använder stammen och marken intill trädet för vattenlagring under torrperioder.
Forskargruppen samarbetar med forskningsinstitutioner och universitet i länder som Mauretanien, Nigeria och Etiopien i Afrika. Teknik som fungerar för extrema miljöer och svåra ekologiska anläggningsarbeten, inklusive mekanisk sandkontroll, ekologisk restaurering av busk- och gräsmarker samt vattenuppsamling och vegetationsrestaurering utvecklas ständigt, skriver Tianshannet.
I Etiopien har forskarna tagit fram en modell för restaurering av buskmarker och hållbar utveckling i låglänta områden, vilket har gynnat 43 000 människor från 13 samhällen.
”I framtiden hoppas vi också kunna stärka samarbetet inom personalutbildning och andra aspekter”, säger Zinabu Bora, chef för Pastoral area livelihood research center i Etiopien.
”Samtidigt som vi främjar teknik och stärker samarbetet inom vetenskaplig forskning har vi ägnat mer uppmärksamhet åt utbildning av lokala talanger”, säger Wang Yongdong, forskare vid kinesiska Xinjiangs institut för ekologi och geografi.
Institutet har så här långt etablerat fem gemensamma forskningscenter, nitton fältövervakningsstationer och tio experimentella demonstrationszoner i Centralasien, Afrika och andra länder.
