En ny studie visar att torka ofta drabbar ojämlikt, samtidigt som samhällen tenderar att agera i ett för sent skede av krisen.
Vi måste tänka om kring torka. Det är slutsatsen i en ny studie från forskare vid Uppsala universitet och Manchester University i Storbritannien. Föremålet för deras undersökning är Moçambiques huvudstad Maputo, som har stora problem med torka. Precis som i till exempel Brasilien, Kalifornien, Kina och Spanien har den snabba urbaniseringen gjort att den lokala vattenförsörjningen i många regioner inte har hängt med. Utöver klimatförändringar har också samhällens hantering av vattenresurser en stor påverkan på potentiell vattenbrist.
– I arbetet mot torkan är det viktigt att man tar hänsyn till många parametrar, särskilt samhällets ojämlikheter. Om man fokuserar för mycket på torkans effekter snarare än torkans underliggande orsaker är det en stor risk att man på det sättet vidmakthåller en ohållbar och orättvis vattenförbrukning och vattenhantering, säger Gabriele Messori, professor vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.
Agerar ofta för sent
Forskarna har genom att under ett antal år titta på utvecklingen i Maputo och Sydafrikas huvudstad Kapstaden skapat ett framtidsscenario, som visar vad som händer i Maputo om torkan förvärras. Vattenransonering är att förväntas, något som i sin tur kan förstärka befintliga ojämlikheter – för de som redan i dag har bristande tillgång till vatten kommer situationen sannolikt att bli ännu svårare. Osäker vattentillgång ökar också risken för vattenburna sjukdomar och det försvårar odling och djurhållning, det vill säga livsmedelsförsörjningen.
– Denna studie belyser att man ofta agerar för sent mot torka, när läget är redan akut, och utan hänsyn till de mer utsatta i samhället. Scenarion som den vi har utvecklat för Maputo kan vara ett viktigt underlag för att hjälpa beslutsfattare att ta mera rättvisa åtgärder mot torka i framtiden säger Gabriele Messori.
