Det finns stora nackdelar med ett svenskt Natomedlemskap, skriver Christer Nylander, och stödet för svenskt medlemskap minskar – men märkligt nog är det Erdoğan och Orbán man kan hoppas på för att kunna stanna utanför.
Det är en märklig känsla när man lägger sina förhoppningar på två omstridda statschefer, Erdoğan och Orbán, att de skall hålla Sverige utanför Nato. Det är också mycket märkligt att debatten om Sveriges i särklass viktigaste beslut i modern tid inte får mer analytiskt utrymme i dagspressen.
Det är uppenbart att ett medlemskap kan innebära stora negativa konsekvenser för vårt land, även om det också kan ha vissa fördelar. Låt mig nämna några nackdelar. Sveriges relationer med Ryssland försämras avsevärt, speciellt eftersom Sveriges strategiska läge är extremt viktigt för Nato, och dels eftersom Sverige har en stor produktion av avancerade vapensystem. Därutöver kommer medlemskapet innebära betydligt högre militära kostnader.
En annan nackdel som nästan inte diskuterats är vad som händer om ett krig i Mellanöstern sprider sig till södra Europa. Då kommer vi behöva skicka både vapen och soldater till konfliktområdet, vilket utarmar vårt eget försvar. Skulle detta krig sprida sig så blir inte bara Sverige ett militärt mål men vi kan knappast räkna med assistans då alla andra Natoländer kommer att vara upptagna av att skydda sig själva.
Ett ytterligare skäl emot ett medlemskap är att vi sannolikt bara har nytta av Nato vid ett världskrig, vilket sannolikt är slutet på vår civilisation. Därför har det aldrig tidigare varit så viktigt att djupt begrunda vår neutralitet. Världen är mer polariserad än någonsin, och i ett skriande behov av neutrala länder som engagerat arbetar för global fred. Sverige borde vara ett sådant land! Vi ser nu att det svenska stödet för ett medlemskap snabbt minskar, sannolikt på grund av USA:s tvivelaktiga agerande både i Ukraina och Israel. Jag hoppas att Erdogan och Orbán håller oss utanför tills vi själva inser vårt misstag och drar tillbaka ansökan.
