Sommaren är slut. Ylva Wahlström Ödmann ser tillbaka på årets Sommar i P1 och de tankar och lärdomar därifrån som följer med henne in i hösten.
DEBATT. P1 Sommar ger mycket vishet att bära med oss från alla innehållsrika program som startades och fortlever i Tage Danielssons anda. Där man vrider, fundera och hanterar sina personliga och samfälliga livsöden. Och som Tage har skrivit: ”Utan tvivel är man inte klok.”
Det är viktigt och livsbejakande att spegla sig i andra, som påtagligt har mejslat ut vad de vill berätta för sina medmänniskor som vill och kan lyssna. Många är välkända och talar delvis om sådant många av oss redan vet. Babben Larsson tog fram ett udda perspektiv och lät oss följa med på hennes liv inte bara från hästryggen, utan via hela stall- och hästlivet som berikat henne stort.
Även i sommarpratet med Sanne Salomonsen var hästar av stor betydelse. Hästarna och ridandet hjälpte henne att bli av med en ensidig förlamning, vilket under! Och glädjande att denna rocksångerska kunde sjunga vidare inför jublande publik.
Ekonomen Andreas Cervenka öppnade med en grundkurs i ekonomi, som handlade om hur pengar uppstår ur våra lån. När vi lånar av banken, trycker banktjänstemannen bara på en knapp och har plötsligt skapat pengar som vi får av banken och måste betala tillbaka med ränta. Han gav också en historisk tillbakablick på hur vi blivit överskuldsatta och hur Sverige fått de största ekonomiska klyftorna i Europa, och hur denna utveckling fortsätter, inte av sig självt, utan på grund av politiska beslut från både höger och vänster i politiken.
Om radikalitet berättar Göran Greider tydligt, om radikala personer som gått på djupet i sin personliga radikalitet och inte bara skrapat på ytan. Han pratade även om klassamhället och om litteraturens roll för att finna en bredare förståelse av livet som helhet. Han har själv gått in i stora personligheters liv och livsgärningar och skrivit stora porträtt av dem.
Skådespelaren Robert Fux, med olika livserfarenheter, menar att alla inte behöver ha lösögonfransar – man kan glittra inifrån och ut ändå. Likt dragpersoner som är sagodrottningar som läser sagor för glada och nöjda barn på våra olika bibliotek. Även USA:s barn få liknande glänsande framträdanden på sina bibliotek. Låt glittret långt inifrån glittra och kärleken glänsa världen över.
Tarik Saleh, regissör som blev världsberömd för sin första film, men utan pengar vid den tiden. Han rör sig vant i olika kulturer. Under den tiden tog hans far upp sitt målade igen efter att han kommit till vårt land som flykting från Egypten. Första tavlan blev ett flickebarn med gröna ögon. Sex år senare upptäckte Tarik att porträttet på flickan var en kopia av hans nu
femåriga dotter med gröna ögon. Tavlan gav liv och nu finns ännu en dotter, och barnbarn vid deras sida.
Förtryckta skolflickor kan få kraft från en liten grön skrivbok. En av dem låter orden ta form och fantasi åt hennes värld. I dag berikar hon vår Svenska Akademi. Författarinnan Jila Mossaed skriver sin poesi på svenska, ett av hennes hjärtas språk, men ännu är å och ö svåra att hantera i tal. Någonstans ser jag att hennes personliga drag och livsöde behöver få lysa igenom och göra henne extra unik i vårt land. Hon uppmanar oss att ta hand om barn från andra länder, som vi har gjort tidigare. Men nu, menar hon, har vi i Sverige delvis stängt våra hjärtan.
Ett av alla sommarprogram fick Fatemeh Khavari, i dag människorättsaktivist, ta hand om. Hon kom till Sverige från Iran som femtonåring. Denna färgstarka unga kvinna fick ta ledning och ansvar för unga afghaner, som organiserade sig som Unga i Sverige, främst med sina sittstrejker på Medborgarplatsen. Det var en tydlig ickevåldskamp i Martin Luther Kings anda de bedrev mot utvisningar av alltför många unga afghaner. Dessa unga krafter med Fatemeh i spetsen har fått motta pris för deras insatser.
Politiskt har utvecklingen tyvärr gått åt fel håll, även om alla dessa unga ville få flera att vakna och inse att vi här i Sverige borde kunna hjälpa många flera. Om vi bara vågar öppna våra hjärtan! Vi behöver lyssna på vad den medmänskliga kärleken vill säga var och en av oss.
I dag lever mer än 5 000 svensktalande afghaner som flytt Sverige, i Frankrike där de fått uppehållstillstånd. Där har FN-organet UNHCR en person med i den rättsliga prövningen.
En av de sista sommarpratarna var Hanna Johannesson, professor i mykologi, läran om svampar, med en otrolig kärlek och förståelse för alla våra svampvarelser. De står närmare oss människor än växterna, berättar hon. När både hon och hennes man började forska åkte de till USA för studier och deras två små barn satte inga hinder, utan berikar ständigt deras tillvaro och kanske till och med forskningen.
Även andra har lyft barn, och inte minst de nyfödda, och rätten att kunna få föda sina barn hemma, som kvinnor har gjort i alla tider. I dag finns den teknisk tryggheten för föräldrar att ofta veta i förväg hur bäbisen mår.
Den som fick sätta punkt för årets Sommar var ingen fredsduva eller idealist utan Finlands president Sauli Niinisto. Ja, det handlade mycket om Nato och Sveriges gemensamma tilltänkta väg in. Det hade varit bättre om våra politiker låtit Finland ansöka och gå med först, som har en sådan lång landsgräns direkt mot hotande Ryssland, anser jag. Vi i Sverige borde haft en folkomröstning innan ett sådant avgörande beslut.
Men koranbränningarna gör att vårt medlemskap lär dröja. Genom dessa bränningar ger man sig på en fjärdedel av jordens befolkning, plus många fler som tycker att yttrandefriheten slutar där man går mot angrepp av medmänniskor på ett våldsamt eller hetsande sätt. Fast det onda kan ju ha något gott med sig och göra att vi ser tydligare.
