Så gick Danmark om Sverige i klimatambition

En lång rökslinga från Esbjergs kolkraftverk ligger som fastfrusen mot en klarblå himmel över ett stilla Nordsjön. Nedanför breder Danmarks till ytan största hamn ut sig, och bakom den ett rutigt gatunät som utgör Esbjerg, en stad med 70 000 invånare på västra Jylland, som för drygt 150 år sedan inte var mer än ett par gårdar. Så hade det nog fortsatt, om inte en kastvind tagit tag i platsen – och gett den en nyckelroll i landets historia.

Nederlag i det dansk-tyska kriget 1864 innebar att Danmark fick ge upp hamnstaden Altona som sedan medeltiden varit danskarna väg ut mot Nordsjön. Valet för ny hamn föll på platsen för de utspridda gårdarna, det som i dag är Esbjerg. 158 år senare slår stadens borgmästare Jesper Frost Rasmussen från det borgerliga partiet Venstre häller upp en kopp kaffe, inne på rådhuset.

– Hamnen och staden har sedan dess växt tillsammans, säger han.

Havet har gett jobb och välstånd, tack vare hamnen, förklarar han. När olja och gas upptäcktes i början av 1970-talet, blev Esbjerg industrins centrum. Delar av arbetskraften som arbetat inom fisket som börjat minska, sadlade om – vana som de var vid Nordsjöns tuffa förhållanden.

– Sedan dess har runt 10 000 personer varit anställda av sektorn, säger Jesper Frost Rasmussen.

Men att pumpa upp fossila bränslen samtidigt som landet står bakom Parisavtalet blev föremål för växande kritik – från både civilsamhälle och politiska partier.

Första klimatvalet

Så kom valet 2019. Dansk folkparti ifrågasätte om klimatförändringarna över huvudtaget var orsakade av människan – och gjorde en brakförlust. Peter Andres Norn, som arbetar som programchef på den danska gröna tankesmedjan Concito kallar det Danmarks första klimatval.

– Då stod det klart att klimatpolicy inte längre var en fråga för enbart några få partier, utan något som alla politiska partier måste ha. Därefter har klimatpolicy inte varit något som vi vill ha eller inte utan hur vi ska göra det.

Socialdemokraterna med Mette Fredriksen i spetsen vann och bildade regering med hjälp av stödpartier vänsterut – med en stark klimatagenda. I december samma år röstade en bred majoritet av folketinget för att skärpa klimatmålet för 2030, till 70 procent minskade utsläpp jämfört med 1990 för hela ekonomin. Ett klimatmål högre ställt än Sveriges, som ligger på 63 procent och som enbart täcker den del av ekonomin som inte omfattar EU:s utsläppshandel. Ett år senare tog det danska folketinget nästa steg, då sattes ett slutdatum för landets olja- och gasproduktion till 2050.

”Vårt mål är inte litet”

Beslutet har gett rubriker världen över och använts av den danska klimatdiplomatin, för att föra fram budskapet om att olja- och gas inte har någon framtid, om vi ska klara Parisavtalet.

– Vårt mål är inte litet, vår ambition inte blygsam. Vi hoppas att i dag ska markera början på slutet av olja och gas, sa Danmarks tidigare minister för klimat och energi, Dan Jörgensen (S), under en presskonferens på klimattoppmötet i Glasgow 2021, när han tillsammans med Costa Rica annonserade en allians som ska försöka få fler länder att anta samma åtagande.

Bredvid sig hade han ministrar från bland annat Irland och Frankrike, men också Sveriges tidigare klimat- och miljöminister Per Bolund (MP). Precis som Dan Jörgensen vinnlade sig också han på klimattoppmötet om att framställa sitt land som en föregångare, bland annat med löften om att fördubbla klimatfinansieringen till 2025.

Men hans efterträdare Romina Pourmokhtari (L) reste till det uppföljande klimattoppmötet COP27 i Egypten med sämre kort på handen. Förvisso ville också hon öka klimatfinansieringen, men hennes regering minskar samtidigt det totala biståndet kraftigt, ett tillvägagångssätt som varit starkt ifrågasatt av utvecklingsländer som är hårt drabbade av klimatkrisen. Hon reste också till toppmötet med en politik i ryggen som betyder ökade utsläpp, på grund av slopad klimatbonus och sänkt reduktionsplikt – politik som experter dömt ut som oförenlig med klimatmålen till 2030. Men Romina Pourmokhtari försvarar sin politik med att regeringens klimatpolitik måste anpassas till omvärldsläget med stigande drivmedelspriser. Ett citat till tidningarnas telegrambyrå (TT) blir närmast viralt.

– Det är inte alltid bäst att vara bäst i klassen först, säger hon om kritiken om att Sveriges ledartröja nu krympt.

I Danmark hade då Mette Fredriksen precis fått förnyat förtroende. Någon debatt om bränslepriserna i den danska valrörelsen var det inte, enligt Peter Andreas Norn på tankesmedjan Concito. Ändå är priserna, liksom i Sverige, bland de högsta i världen.

– Det finns ingen sådan diskussion, jag kan inte förklara varför men vi har den inte, säger han.

Mette Fredriksen landar i en regeringskoalition med de två borgerliga partierna Venstre och Moderaterna, istället för att luta sig mot de tidigare stödpartierna vänsterut. Även om flera av de tidigare samarbetspartierna velat gå längre vad gäller klimatpolitiken, betyder regeringsskiftet inte någon kraftig gir för miljöpolitiken, den ligger fast, menar Peter Andreas Norn.

– Vi diskuterar snarare hur vi ska skärpa våra klimatmål ytterligare, det är ingen fråga om vi ska ta ett steg bakåt. Kriget i Ukraina har inneburit en stark push framåt för den gröna energisektorn, säger han.

Utvecklar klimatplan

Enligt Socialdemokraternas överenskommelse med Venstre och Moderaterna ska också målet för när Danmark ska uppnå nettonollutsläpp skärpas från 2050 till 2045, samma som Sverige. Men med sitt mer ambitiösa 2030-mål, skulle då Danmark göra grannen i norr till lillebror i klimatsammanhang. Danmark har under klimattoppmötena också fått internationell uppmärksamhet för den roll som landets kommuner väntas ta i klimatomställningen. I samarbete med tankesmedjan Concito utvecklar samtliga klimatplaner för hur deras utsläpp ska hamna i linje med Parisavtalets 1,5 gradersmål, förutom de runt 20 som redan är färdiga.

– Det är kommunerna som tillsamman med civilsamhället driver den utvecklingen, det tror jag är unikt i världen, klimatplanerna certifieras av nätverket C40 cities och görs på samma sätt så att det ska gå att jämföra, säger Peter Andreas Norn.

Men det är en sak att lova något. En annan att genomföra det.

– Det finns en misstro, säger Kea Brown.

Hon drar en barnvagn längs med gågatan i Esbjerg tillsammans med sin vän Simona Elbeck.

– Jag har två små flickor, själv är jag 27 så jag tänker mest på dem. Alla koldioxidutsläpp gör mig bekymrad. Våra politiker är väldigt bra på att lova saker men det blir inte mycket leverat på det. Här på Västjylland finns knappt några laddstolpar, det är ju problematiskt om du ska ha en elbil. Vi är inte uppgraderade för elektrifieringen.

Båda har anknytning till energisektorn, Simonas Elbecks man jobbar i vindkraftsbranschen medan Kea Browns far arbetar i oljebranschen. Men även om de välkomnar att man nu slutat med att leta efter nya olje- och gasfyndigheter är de oroliga för jobben.

– Jag tror att arbetstillfällen kommer att ryka, säger Kea Brown.

I Danmark liksom i Sverige är inte implementeringen i fas med klimatmålen. Enligt den rapport som danska klimatrådet gav ut för ett år sedan, håller de för osannolikt att målet till 2030 kommer att nås med den klimatpolicy som då hade antagit. Sedan dess har regeringen bland annat tagit beslut om ökad koldioxidskatt på den industri som inte omfattas av EU:s utsläppshandel, samt förbundit sig att kraftigt öka den havsbaserade vindkraftsproduktionen. Partierna som nu bildat regering har också sagt sig stödja en klimatavgift för lantbruket, vilket väntas leda till debatt under året.

– Förslaget kommer förmodligen göra djurprodukter dyrare, så som rött kött och mjölkprodukter. Men vi har inte sett det ännu, så vi vet inte, säger  Andreas Peter Norn.

Organ för omställningen

Den nya S-ledda regeringen har också inrättat en särkilt operativt organ på regeringskansliet för att snabbt kunna implementera ny klimatpolicy. Uppgiften att få fart på omställningen har den förra ledaren för lobbygruppen Dansk energi fått, medan den tidigare klimatministern Dan Jörgensen blivit minister för utvecklingssamarbete och global klimatpolitik. Att nå målet till 2030 innebär att samhället står inför enorma förändringar, säger han i ett uttalande till Syre.

– Under de senaste sju åren har till exempel två havsbaserade vindkraftsparker byggts upp i Danmark. Under de kommande sju åren har vi politiskt beslutat att möjliggöra etableringen av ytterligare 10 vindkraftsparker till havs. På lång sikt är förnybar energi både billigare, grönare och säkrare än fossila bränslen. Därför måste vårt svar på energikrisen vara att öka produktionen av grön energi. Danmark har lagt sig i framkant internationellt.

På land ska produktionen av sol-energi och vindkraft fyrdubblas till 2030. Men en källa till oro är att utbyggnaden av vindkraft på land helt stannat av. I år väntas inte något att resas. Ändå är Esbjergs borgmästare självsäker. Strax före jul annonserade han att kommunens klimatplan godkänts av tankesmedjan Concito, förutom att alla bussar nu är elektriska planeras stora satsningar på sol och vind.

– Våra beräkningar säger att vi måste etablera 43 stora vindkraftverk eller solpaneler på 1600 hektar mark, förmodligen kommer det bli en kombination, vi kommer att ta beslut det här året, hur många och var, sedan kommer det att etableras när företagen är redo, säger borgmästaren Jesper Frost Rasmussen.

Syre: Ni är inte rädda för att ni möter motstånd? 

– Absolut, det har varit skepsis men fler och fler kan acceptera det, vi blir också bättre på att planera och säkra att företagen involverar de som ska bo nära projekten. Men vi vill också se bättre villkor om någon husägare behöver kompenseras för förlorat marknadsvärde.

Kolkraftverket som sprider en rökslinga av kondens och över hamnen, stänger också inom ett par månader. Istället ska fjärrvärmen generas av en havsbaserad varmvattenpump, som kostat 1,5 miljarder kronor och bekostas av användarna. Det samtidigt som staden står inför en ny omvandling, när olje och gasutvinningen som varit den ekonomiska motorn i staden – ska fasas ut till 2050.

– Ja, kanske var jag lite skeptisk för fem år sedan men vi kunde se att det rörde på sig i rätt riktning. När beslutet togs var jag inte orolig, vid den tiden ökade verkligen den gröna industrin och det var två år före Putins invasion, säger Jesper Frost Rasmussen.

För Esbjerg är inte bara centrum för Danmarks olje- och gasindustri. För tjugo år sedan byggdes här också Europas första havsbaserade vindkraftspark och sedan dess har industrin vuxit så det knakar. Över 70 procent av de vindkraftverk som installerats till havs runt om i Europa har skeppats från hamnen samtidigt som hela levarantörskedjan för den havsbaserade vindkraftsindustrin etablerat sig i närheten. I flera fall är det samma företag, som samtidigt är underleverantörer till olja – och gasindustrin, berättar Jesper Frost Rasmussen.

– Vi har växt med industrin, tillverkning, service, underhåll och hantering. Kanske är nedmontering nästa steg, någon gång kommer de att behöva bytas ut, säger han.

Arbetskraft ska flytta över

En del i beslutet att fasa ut olja och gasindustrin i Danmark, är också att arbetskraften ska få möjlighet att flytta över – från det svarta till det gröna. Att vindkraften ska kunna suga upp det, är Jesper Frost Rasmussen trygg med. Enligt en deklaration av fyra regeringschefer runt om Nordsjön från i maj ska vindkraftsproduktionen där tiofaldigas till 2050. Danskarna själva planerar att bygga en konstgjord ö, som omges av havsbaserad vindkraft, vars gröna el ska producera grön vätgas och ammoniak i Esbjerg. En liknande deklaration finns för Östersjön. Själv har Jesper Frost Rasmussen varit i både Vietnam och i den amerikanska kongressen, för att prata om hur övergången kan ske, så arbetstillfällen och företag värnas.

– Det räcker inte att bygga om hamnen, det gäller att ha hela leverantörskedjan närvarande.

Något de danska företagen, gärna bidrar med att etablera.

– Att vara först ut och ha våra ambitiösa mål gör att vi också kan exportera kunskapen till platser runt om i världen, det är inte bara något vi pratar om – det är något vi lever på.

Men Andreas Peter Norn på Concito tror att Danmark kan göra mer, trots att valvinnarna lovat att skärpa det långsiktiga klimatmålet till 2045. Nyligen la tankesmedjan förslag om att skärpa målen ytterligare, så netto-noll-utsläpp kommer att nås redan 2040. Det innebär också att höja 2030-målet. På frågan hur realistiskt det är när regeringen ännu inte fått den policy på plats för att klara det nuvarande målet, svarar han:

– Det finns en debatt om det är rätt läge att ta beslut om mer ambitiösa mål när vi kämpar med att implementera de policy som vi redan har. Men å andra sidan är det som klimatvetenskapen säger oss tydligt. Klimatförändringarna kommer snabbare än vi trott, så i det ljuset måste alla göra mer. Danmark är ett av de rikaste länderna i Europa, så om inte vi – vem?