Glöd · Debatt

När ska vi sluta samarbeta med de stora förstörarna?

FN:s klimatchef Simon Stiell och Sultan al-Jaber, chef för Saudiarabiens statliga oljebolag och ordförande för COP28, kramar om varandra efter klimatmötet.

FN:s klimatmöte COP28 landade i det som fossilbolagen ville ha, skriver fyra debattörer från Återställ våtmarker. Om vi inte kan se att detta spektakel är en del av problemet, vad krävs då? undrar de.

DEBATT. Ännu ett självdestruktivt COP möte har tagit slut. Det märkliga med COP28 är inte att det hölls i en oljestat eller att ordföranden också är chef för det statliga oljebolaget vilket i och för sig borde få alla att höja på ögonbrynen. Det anmärkningsvärda är hyllningskören som mötte delegaterna när de landade i sina privatjets. Helt plötsligt är det viktigare än någonsin för media att framhålla minsta lilla strå av hopp. De alarmistiska artiklarna om att de närmaste få åren avgör mänsklighetens framtid är som bortblåsta. Nu dammas 1,5-gradersmålet av som görbart, samtidigt som gränsen troligtvis kommer att nås redan inom de närmaste åren.

Att hålla den stora bilden av det katastrofala läget i huvudet mer än en kort stund verkar omöjligt. Hur kan man prata om en seger för att världsledarna råkar välja att nämna fossila bränslen som ett problem? Det är som ett mantra att fortsätta säga att läget är allvarligt men att det finns hopp. Vi undrar vad det är för hopp de syftar på. Försöker merparten av journalistkåren skapa ett falskt hopp för att lindra sin egen existentiella ångest eller är de fega egoister som bara säger det som är väntat?

Resultatet från COP28 är precis vad fossilbolagen ville ha. Likt tobaksindustrin lägger de sig på en kompromisslös linje för att sedan backa lite. På så sätt köper de ännu mer tid att fortsätta sin dödliga verksamhet. Vi vet att det inte kan finnas någon framtid för de stora förstörarna om vi vill överleva. Liksom cigarretter medför död så vet vi att fossila produkter i grunden leder till vår undergång. Deras framtid är nedläggning, inte omställning, och därför slåss de om varje liten möjlighet att krama ut ännu en vinst. Skillnaden är att vi inte har 50 år på oss att slåss mot dessa dödliga företag. Vi måste redan i dag peka ut dem som vår tids stora fiende.

Tyvärr går utvecklingen åt helt fel håll. Det är inte en slump att COP28 hölls i Dubai där fossilindustrin hade merparten av lobbyisterna bakom sig. Förstörarna är inkluderade i alla klimatsamtal där de kan härja fritt med vilseledande argument och rena lögner. I den arabiska diktaturen var det lätt att hålla kritiska röster utanför. En liten grupp med sanktionerade banderoller fick hålla en demonstration för att upprätthålla illusionen. I Sverige bjöds fossillobbyn in i regeringens så kallade “klimatsamtal” i somras samtidigt som merparten av klimatrörelsen hölls utanför. Det enda vi aktivister möts av är hårdare repressioner och uttalanden om att vi skulle vara en säkerhetsrisk. Vi vill att alla tänker noga på vem som verkligen är en säkerhetsrisk i sammanhanget.

När nu bläcket från underskrifterna har torkat visar sig en ohelig allians. Fossilindustrin kan fortsätta bränna upp planeten och politikerna kan visa på små framsteg för att ge sken av att de har kontroll över situationen. Tydligast är väl Liberalernas tweet där Romina Pourmokhtari hyllas som en frälsare. Det var visst hennes förtjänst att vi fick ett avtal som kommer lösa allt. Bara för att helt skrupellöst lura till sig några få röster till.

Om vi nu inte kan se igenom detta dödliga spektakel som del av problemet, vad krävs då? Hur länge skall vi hoppas och vaggas in i en falsk trygghet? Det är dags att sätta ner foten. För Återställ våtmarker är de stora sabotörerna och deras medlöpare inte en del av vår framtid. Låt oss förenas i en kompromisslös motståndsrörelse. Låt oss aldrig acceptera deras dödsprojekt.