Krönikor

Varför gör Republikanerna alla dessa självmål?

Republikanerna i USA har delat in sig själva i tre spår. Maga-folket, det vill säga de som stöttar Trump, de som är mer eller mindre uttalat emot Trump och så ett vingligt mittenben som försöker att inte stöta sig med någon, i regel för att de är politiker och behöver båda sorternas väljare, och ibland för att de är mediafigurer som behöver tittare eller läsare.

Detta är inte nytt, men för oss som följer amerikansk politik dagligen är det uppenbart att blir gapet blir allt djupare och att det blir kontinuerligt svårare att stå med ett ben på varje sida.

De som försöker känns igen för att de till exempel besvarar frågan om huruvida valet 2020 var ”stulet” från Trump med ”det fanns ’irregularities’” eller ”många tror det och de har rätt att få svar” istället för ja eller nej. 

Så man skulle kunna tycka att det bästa för partiet hade varit att lämna allt obehagligt bakom sig och fokusera framåt. Men si, det går inte. För de längst ute på Trumpkanten kunde, indirekt för att Trump saboterade valet till kongressen 2022 så att representanthuset vanns med en mycket liten majoritet istället för den väntade jättevågen, ställa en massa krav på Kevin McCarthy för att han skulle få bli ”speaker”, det vill säga ledare och ordförande.

Och om vi alldeles bortser från det obehagliga i mycket av det som händer är en hel del strategiskt korkat och gynnar bisarrt nog Demokraterna. Här är några exempel:

McCarthy gav exklusivt Tucker Carlson, som är känd för att ljuga genom att ställa frågor, hylla Putin, Orbán och andra auktoritära ledare, allt material från stormningen av Kapitolium, så att Tucker kunde visa sekvenser där det var lugnt och påstå att knappast något våld förekom.

Varför var det otaktiskt? För nu är fokus tillbaka på den dag alla sunda högerpolitiker vill glömma. De enda som luras är de redan frälsta, men alla andra möts nu återigen av bilder på våldsverkarna och republikanska politiker tvingas återigen ta avstånd.

Han startade en kommitté för att förhöra Twitter om påstådd censur av högerpolitiker, men det som framkommit är att censuren var normal moderering. Det vill säga att de på uppmaning av Bidens kampanj hade tagit bort nakenbilder på Hunter Biden, men också att Vita huset hade begärt att ett tweet från Chrissy Teigen där hon kallade Trump ”pussy ass bitch” skulle tas bort.

Vilket ju är illa för Republikanerna på tre sätt: Det var Vita huset, som representerar samhället, och inte bara en kampanj som framförde begäran. Den är mycket mindre rimlig eftersom det bara var en förolämpning, till skillnad från nakenbilder, som ju är olagliga att publicera utan samtycke. Slutligen har detta återigen förflyttat fokus till hur barnslig Trump är, och de tre orden har ekat genom nyhetsmedier, late-night-shower och sociala medier och är dessutom inlästa i kongressens arkiv.

Sedan har all fokusering på Hunter Bidens eskapader fått många på vänstersidan som inte varit så där himla pigga på att försvara honom tidigare att explodera i en lång rad uppenbara jämförelser med Trumps barn och svärson och allt de hittat på. Det hade inte hänt om de lämnat karln i fred. Och på varje punkt där Hunter Biden gjort en tummetott finns horribla exempel från Trumpvärlden. Han fick en hög lön av ett ukrainskt företag, japp, men Jared Kushner, Trumps svärson, fick två miljarder dollar av Saudi. Joe Biden kanske tjänade pengar från Kina under de år han inte var vicepresident, men Trump och hans familj tjänade pengar medan han var president, och det var inte lite.

Det är självmål på självmål, och vi måste fråga oss varför. Det enklaste svaret är att extremerna inte förstått hur den andra sidan ser ut, och att den andra sidan har de argument som biter på normala väljare. Och McCarthy är inte särskilt begåvad. Han misslyckades med att bli speaker en gång tidigare för att han avslöjade, utan att skämmas, att utredningen av Hillary Clinton och Benghazi kommit till för att skada henne.

På den tiden försökte de ju fortfarande låtsas vara sakliga och drivas av en vilja att ”get to the truth”.  I dag är det knappast någon som låtsas längre. Och det är nog bra. Pendeln behöver slå i bott ordentligt innan det kan vända.

Snart vårdagjämning!

Nu är det jul igen.