Säljakten fortsätter – dessutom på ett onödigt grymt sätt, skriver åtta debattörer från Jaktkritikernas styrelse. De kräver att säljakten förbjuds, eller åtminstone att man kräver att den ska följa jaktlagen.
Minns ni bilderna av blodiga, gråtande sälungar som klubbades ihjäl i Norge på 80-talet där avslöjandena om grymheterna fördömdes av hela världen? Nu är det dags för svenskarna att vakna till och protestera igen. Denna gång mot den grymma säljakten i Sverige. De flesta vet inte hur det går till.
Jakt på säl i vattnet medför en enorm risk för skadeskjutning och onödigt lidande. Det är svårt att få in ett direkt dödande skott som träffar sälens hjärna, som är liten som en persika. Sälar som nyfiket kikar upp över vattenytan eller som ligger och solar på en klippa skjuts i huvudet. När skottet smäller av, ofta på långt håll, försvinner sälen ner i havet. Det är omöjligt att på avstånd avgöra om sälen är död eller inte. Om sälen är påskjuten och skadeskjuten i nos, käke, panna, öga eller del av hudpartier kan den ändå dyka och stänga sina luftvägar vilket hindrar vatten från att tränga in i luftrör och lungor. Undervattensströmmar kan snabbt föra bort sälar som sjunker, medvetslösa, eller döda. Övriga dras ofta upp med huggkrok. Medvetslösa sälar som återfår medvetandet kan flås levande. Sälar har känsel i hud och kropp och känner smärta och ångest. Ett oacceptabelt lidande, enligt veterinärer.
Naturvårdsverket har i år beslutat om licensjakt på 1 500 gråsälar, 630 knubbsälar samt skyddsjakt på 350 vikare. Bara de senaste fem åren har jägare fått döda 14 560 sälar. Under säljakten 2021 uppgav Naturvårdsverket 928 skjutna (fällda) gråsälar. 513 av dessa sälar togs upp(bärgades). Av 291 skjutna vikare togs 152 upp. Vad hände med de resterande 554 sälarna? Eftersök är ett krav enligt jaktlagstiftningen. Genomfördes eftersök på de nära hälften påskjutna sälar som lämnades kvar i havet? Om minst hälften av de påskjutna sälarna försvinner i havet, är frågan hur många som egentligen dödas. När det gäller knubbsäl har inga uppgifter lämnats ut. Jaktlagen föreskriver att jakten inte får orsaka onödigt lidande och att skadeskjutna djur ska spåras upp och avlivas. Jakt borde inte kunna beslutas i strid med lagen.
Vi kräver att denna grymma säljakt förbjuds. Ett minimikrav måste vara att jaktlagens regler om förbud mot onödigt lidande och eftersök på skadat vilt upprätthålls – det finns inget undantag för vattenlevande däggdjur. Vi vet inte hur många sälar som faktiskt dödas på detta sätt. Om varken dödade sälar där bärgning misslyckats eller skadskjutna sälar som undkommer redovisas blir antalet sälar som verkligen dödas omöjligt att fastställa. Det försvårar uppföljningen av sälarnas bevarandestatus. Särskilt alarmerande är det att jakt ska bedrivas på vikare, som inte har gynnsam bevarandestatus och där remissinstanserna ansett att jakt inte bör tillåtas. Det behövs en omfattande och oberoende haveriutredning. Vi har som en av få organisationer under flera år lyft problematiken och allvaret med att man tycks mörka antalet skadeskjutna sälar. Enligt Naturvårdsverket kan skjutna sälar sjunka fort. Skottet i huvudet leder till så mycket blod i vattnet att det inte går att hitta den skjutna sälen. Vidare gör sälpälsens färg och mönster att djuret kan vara svårt att urskilja mot botten.
Naturvårdsverket, ivrigt påhejade av jaktlobbyister, formulerar verklighetsfrånvända jaktbeslut som om sälar vore skadedjur. Det dags att en gång för alla slå hål på myten att ”sälar äter upp all fisk”. Alla vet att hotet mot fisket i havet är människan – inte sälar. Ändå fortgår sälslakten.
