Det knakar fortsatt i fogarna för den svenska yttrandefriheten i och med Sveriges relation till Turkiet. I samband med Prideparaden i Stockholm förekom en docka föreställande Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan med en prideflagga i handen. Turkiets svar har varit hårda: De ”fördömer i starkaste ordalag” händelsen och tycker att deltagarna med dockan borde ha stoppats. Landets justitieminister säger att det är oacceptabelt att Sverige ”håller tyst om provokationer mot vår president”.

Att den turkiska regeringen fördömer det är en sak, men det är oroväckande att de ligger på för att få Sveriges regering att kommentera eller stoppa det. Rojavakommittéerna, som visade upp dockan, har samröre med med PKK, som Turkiet ser som en terrororganisation. Det är inte bara dockan de är upprörda över, utan även att Rojavakommittéerna kan delta i en offentlig demonstration. 

Det var inte första gången Rojavakommittéerna visade upp sin Erdoğandocka. I vintras hängde de den upp-och-ner från en stolpe utanför Stockholms stadshus. Den gången skrev Erdoğans talesperson Fahrettin Altun på Twitter (numera X) att ”det här är bevis för att svenska myndigheter inte har tagit de nödvändiga stegen mot terrorism, som de har hävdat på sistone”.

Visst kan det uppfattas som osmakligt att hänga en docka upp-och-ner från en stolpe, men är det terrorism? Verkligen inte, enligt svensk lagstiftning. Ändå gjorde såväl utrikesminister Tobias Billström som statsminister Ulf Kristersson honom till viljes genom att kommentera händelsen. De kallade det ”skamlös handling” och ”farligt för Sveriges säkerhet” eftersom det påverkade Sveriges relation till Turkiet i de då fortfarande pågående Natoförhandlingarna.

Yttrandefrihetsexpert Nils Funcke kommenterade då att ”en minister, i synnerhet en statsminister, borde knipa igen och inte kommentera enskilda opinionsyttringar. […] Kristersson och Billström skickar en oerhört stark signal till enskilda personer och etablerade medier om att hålla igen i nationens intresse.” Den här gången har det varit tystare i media från regeringen. Att Turkiet sagt ja till att släppa in Sverige i Nato spelar garanterat roll, och kanske också att det i svensk kontext skulle vara direkt vidrigt att kalla en docka som håller i en prideflagga för något “skamlöst” eller “farligt för Sveriges säkerhet”.

Rojavakommittéerna verkar ha varit ordningsamma, även om Prides vice ordförande inte tycker att manifestationen passar in i paradens tema. Hur det inte kan vara passande att ta upp Erdoğans förtryck av hbtq-rättigheter är dock svårt att förstå. I Turkiet är det inte tillåtet att hålla pride-parader överhuvudtaget. Det finns inte något man kan kalla hot mot rikets säkerhet här – och det borde vår regering vara snabb med att svara. 

När det blåser motvind för yttrandefriheten i världen är det extra viktigt att vår regering står upp för den. En central del i yttrandefriheten är just att olika uttryck ska få utrymme utan att staten lägger sig i. Man får absolut tycka att de är osmakliga, äckliga, vidriga och helt fel. Men man får inte hota den som inte tycker samma. Tvärtom behöver vi kanske alla bli bättre på att lyssna på den vi inte håller med och respektera att den har sin åsikt precis som jag har min.

En robust yttrandefrihet tål ”förolämpningar” av sorten ”docka med regnbågsflagga”. Alla presidenter värda namnet borde uppskatta uppmaningar att stå upp för mänskliga rättigheter och allas lika värde. Om de inte gör det, utan kräver en offentlig ursäkt och direkt aktion av Sveriges regering, är det alldeles uppenbart inte någon som vi vill ska kunna ha ett finger med i det svenska politiska spelet.