Som en bärande del i EU:s övergripande strategi för den gröna omställningen – den gröna given – har EU-kommissionen lagt ett lagförslag som innebär att länderna till 2030 har genomfört åtgärder för att återställa skadad natur på hav och land på motsvarande 20 procent av land- och havsytorna.

Enligt EU:s senaste bedömning har endast 15 procent av våra habitat god status, samtidigt som endast en tiondel av alla habitat visar på en positiv utveckling. Den skarpa lagstiftningen har av kommissionen motiverats med att tidigare strategier för den biologiska mångfalden inte gett resultat.

Sedan förslaget presenterades förra sommaren har det förhandlats av EU:s miljöministrar och inom EU-parlamentet, som var för sig ska komma fram till en förhandlingsposition, innan de kan förhandla om den kompromiss som blir den slutgiltiga lagtexten. Hos flera EU-länder har det funnits en oro för att Sverige, som leder förhandlingarna inom miljörådet, inte tänkt lägga fram en gemensam position för beslut under det möte som äger rum på tisdag.

I ett brev signerat av bland annat Frankrike, Spanien, Belgien och Tyskland, bad länderna häromdagen Sverige att inte skjuta fram omröstningen. Enligt länderna är det möjligt att nå en överenskommelse, de skriver också att det skulle vara dåligt för EU:s internationella image om den skulle skjutas upp.

”Det är inget konstigt”

Av den kommenterade dagordningen som togs av EU-nämnden idag framgår det att restaureringsförordningen finns med på agendan. Men också att Sverige inte ställer sig bakom den allmänna linje länderna ska ta beslut om.

Av handlingen framgår det att förhandlingarna förvisso rört sig i riktning mot den svenska positionen i centrala delar men att det ”kvarstår problem”. Problemen regeringen pekar ut är bland annat att förslaget i sin allmänna inriktning inte i tillräckligt hög grad respekterar det nationella självbestämmandet i skogsfrågor, och inte i tillräckligt stor utsträckning respekterar jordbrukets markanvändning. Skäl som WWF:s generalsekreterare Gustav Lind inte köper.

– Det restaureringslagen handlar om är ganska normal miljöpolitik, det finns också uträkningar på att det är ekonomiskt fördelaktigt. Restaureringen behöver göras för att rädda ekosystemtjänsterna, det är inget konstigt. Det här visar på regeringens kopplingar till vissa särintressen.

L, M och KD splittrade i frågan

Som Syre rapporterat tidigare har bland annat Lantbrukarnas riksförbund varit kritiska till lagstiftningen – så också Skogsindustrierna. Tidigare under ordförandeskapet har Sverige lagt ned sin röst vad gäller LULUCF-förordningen som kräver att länderna ökar kolsänkan, samt avskogningsförordningen som är EU:s verktyg för att stoppa den skövling och skogsförstörelse som sker på grund av vår konsumtion. Även de förordningarna har de båda intresseorganisationerna varit kritiska till.

– Det är ett mörkt märke och en konstig avslutning på ett ordförandeskap, väldigt oroväckande, säger Gustav Lind, som också ser restaureringsförordningen som avgörande för att EU ska kunna nå de mål som sattes i Montreal förra året, då ett nytt globalt naturavtal träffades.

I EU-parlamentet har regeringspartierna varit splittrade. Ledamöter för M och KD har röstat för ett förslag om att helt avvisa restaureringsförordningen, medan L röstat för lagstiftningen. EU-parlamentarikern Karin Karlsbro motiverade sitt ställningstagande för Syre med att ”klimatförändringarna och utarmningen av den biologiska mångfalden och ekosystemen hotar planeten. På samma sätt som vi har lovat att leva upp till det globala klimatavtalet har vi åtaganden när det gäller biologisk mångfald och ekosystemen. Naturrestaurering är en del av lösningen för att nå båda målen.”

Syre har sökt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) för en kommentar, utan resultat.

Till TT säger Pourmokhtari att reglerna i förslaget är för långtgående för att Sverige som helhet ska kunna ställa sig bakom. 

Artikeln har uppdaterats.

Läs mer:

Antiklimax för klimatlag i EU