Rättegången mot Lundin oil betraktas som en milstolpe för folkrätten. För dem som direkt drabbats av oljebolagens framfart i nuvarande Sydsudan är det ett steg mot rättvisa, efter en mycket lång väntan. Nyligen var flera människorättsförsvarare från Sydsudan på besök i Sverige, och de hoppas att fler företag efter detta tvingas ta ansvar för både människor och miljö.
– Det som hände oss får aldrig hända igen, säger George Tai Kuony.
Det är i början av december och Stockholm är inbäddat i snö. George Tai Kuony och James Ninrew Dong sitter i ett rum hos Civil rights defenders på Södermalm i Stockholm för att riva av en intervju. I eftermiddag deltar de i ett seminarium på Medehavsmuseet om hur de som drabbas av internationella människorättskränkningar kan få upprättelse. I Sydsudan råder mer än medelhavstemperatur så här års, dryga 30 grader, och de långväga besökarna tycker att det är för kallt i Sverige, men är glada över att ha kunnat sitta med i rättegångssalen under veckan.
– Det känns spännande att vara i rätten för första gången. Men jag har också blandade känslor. Jag är glad att målet debatteras av människor utanför mitt land, men försvarsadvokaterna pratar som att människor inte har dött. De lägger fram fakta, men som någon som var där så blir kontrasten stor, säger George Tai Kuony.
Attackerad i hemstaden
Han är 40 år och utbildad jurist som nu arbetar som programchef för Mobile humanitarian agency i Sydsudan. Han var 15 år då hans hemstad Leer attackerades av en milisgrupp allierad med Sudans regering. Genom att fly och hålla sig gömd i flera dagar klarade han sig, men många dog – däribland hans mamma – och staden ödelades.
Oljekrigen i dåvarande Sudan, i dag Sydsudan, har varit ödesdigra för landet. Enligt de rapporter som i mångt och mycket ligger till grund för åtalet har runt 12 000 människor dödats och omkring 160 000 drivits på flykt när Sudans militär och allierade milisgrupper attackerat byar och bosättningar för att skydda oljebolagets verksamhet under den period som rättegången behandlar, 1999-2003. Det är länge sedan nu, men på grund av att vattendrag och marker förorenats av oljeindustrins slaggprodukter orsakar verksamheten lidande i decennier framåt.
Sydsudan hör till de oljerikaste länderna i världen, men dess befolkning lever i fattigdom. Sudan, som var ett enda land fram till 2011, har under hela sin historia präglats av inbördeskrig och konflikter mellan olika etniska grupper. Till denna cocktail ska läggas de utländska oljebolag som såg möjligheter att sko sig på naturtillgången. I mitten av 90-talet etablerade sig det svenska företaget Lundin oil i södra Sudan, och nu står företagsledarna Ian Lundin och Alexandre Schneiter åtalade för medhjälp till folkrättsbrott i den största rättegången i svensk historia.
Falsk fred
En av målets 32 målsäganden är den presbyterianske pastorn James Ninrew Dong. Han är i dag 61 år gammal och kommer precis som George Tai Kuony från orten Leer, i delstaten Unity, mitt i det område som kallas Block 5A där Lundin oil påbörjade sin prospektering 1997. Då hade ett fredsavtal undertecknats mellan Sudans regering och några fraktioner av gerillagruppen SPLA, men det var bara en pappersprodukt, menar James Ninrew Dong.
– Det gjorde att regeringen kunde lura i internationella företag att det råder fred i södra Sudan, och som ett resultat av det kunde de erbjuda prospektering i området, genom att dra tillbaka undantaget för oljeprospektering i södra Sudan, och särskilt i Unity, förklarar han och fortsätter:
– En koncession gavs till Lundin. Naturligtvis ville regeringen försäkra företaget att områdena är under statlig kontroll, vilket inte var sant. Därför ville företaget ha försäkran om att deras verksamhet skulle fungera smidigt. Regeringen tog på sig att rensa området från rebellerna och människor som skulle störa driften av oljan. Och vi var människorna som skulle rensas.
”Fruktansvärt liv”
Mellan 1995 och 2005 arbetade James Ninrew Dong i kyrkan i den till Unity angränsande desltaten Koch, ett omtvistat område mellan Sudans regering och SPLA. Han bevittnade sålunda vad som hände under den period som nu skärskådas i Stockholms tingsrätt.
Enligt James Ninrew Dong avfolkades området systematiskt av regeringstrupper som dödade både människor och djur. När oljeverksamheten gradvis expanderade uppstod en nomadisk tillvaro för befolkningen som fördrevs gång på gång.
– Det här har varit ett fruktansvärt liv under dessa år. Och på grund av det har vi förlorat liv, vi har förlorat fastigheter, vi har förlorat försörjning.
På sommaren 1998, när George Tai Kuony var 15 år, attackerade väpnade styrkor Leer, plundrade och förstörde hus och byggnader och dödade invånare. Ingen förstod först varför detta hände, berättar han. Så småningom fick de kännedom om olika företag och konsortier, kinesiska, svenska, som var aktiva i området och att olika väpnade grupper stred om kontrollen, där vissa motsatte sig oljeexploateringen, medan styrkorna som var allierade med regeringen stödde den.
– De tillhandahöll faktiskt säkerhetsskyddet för företagen. Och genom att göra det kolliderade de hela tiden. Den ena sidan försökte blockera vägen, den andra försökte öppna den. Så mot den bakgrunden inledde Sudans regering offensiva militära operationer mot området för att rensa det.
”Någon långt borta slåss för vår sak”
Den traumatiska händelsen formade i viss mån George Tai Kuonys karriärval senare i livet, när han fortsatte sina studier på annan ort.
– Jag har sett väldigt många advokater kämpa för mänskliga rättigheter och andra grundläggande friheter, för människor som inte kunde föra sin talan själva. Det som hände i Unity state får aldrig hända igen. Jag är inte ute efter hämnd utan för rättvisa för dem som drabbades.
I början av 2000-talet började rapporter från olika människorättsorganisationer dyka upp, som beskrev hur brott mot folkrätten begicks med oljebolagens goda minne.
– Jag tänkte, finns det folk som pratar om det här? Och så blev jag intresserad av att kanske involvera mig, att vi kunde kombinera våra ansträngningar för att söka rättvisa. Och sedan när jag fick reda på att det är den svenska regeringen som tar fallet å våra vägnar blev jag ännu mer upprymd. Vi kunde inte få den rättvisa i vårt land, att söka rättvisa i Sudan eller Sydsudan är inte praktiskt. Så någon, någonstans tusentals kilometer hemifrån, tar upp det och slåss för människor som är långt borta från deras jurisdiktion, och regeringen lagför faktiskt de egna medborgarna för brott som begåtts utanför dess jurisdiktion, i Afrika. För oss betyder det att en sådan regering är moraliskt överlägsen, det visar nivån på rättsstatsprincipen i det landet, nivån på demokrati och mänskliga rättigheter. Och när de andra offren hörde talas om det var de lika upprymda och hittills följer de det med stort intresse.
Tror på rättvisa
Förundersökningen inleddes 2010 och åtal väcktes 2021. Till en början var det ingen som förväntade sig att fallet en dag skulle tas upp i domstol, säger James Ninrew Dong.
– Men vi litar på att saker och ting alltid följs upp. Naturligtvis var vi i början inte säkra på hur vi kunde göra detta och hur vi ens skulle få möjlighet till rättvisa. Det var krig och vi kämpade för befrielsen av vårt folk i Sydsudan mot Sudans regering. Och nu kom Sudans regering och ville stjäla alla resurser, vår olja, genom att liera sig med utländska företag. Och vi hade inte ens pass eller dokument för att kunna söka rättvisa utanför landet. Det är därför jag tror att Gud är god, där det inte finns någon rättvisa kan vi alltid lita på Gud. Och nu är vi i domstolen och söker rättvisa, vilket vi tror att vi kommer att få. Så vi är glada, äntligen.
Vägen dit är inte friktionsfri. Lundin oil nekar till alla anklagelser och i slutet av november fattade tingsrätten ett beslut som Civil rights defenders kallade ”ett stort bakslag”. Skadeståndsanspråken, som uppgår till 100 miljoner kronor, fick inte behandlas under innevarande process för 27 av de 32 målsäganden, utan istället måste separata tvistemål drivas på individnivå, till en kostnad av 500 000 kronor per person.
– Personligen tycker jag att det var ett dåligt beslut från domstolen. Och jag tror, eftersom jag har ett förtroende för det svenska rättssystemet, att detta beslut kommer att överklagas, och att beslutet kommer tas tillbaka till tingsrätten för prövning, säger George Tai Kuony.
Fördröjningstaktik
Beslutet innebär nämligen att processen blir än mer utdragen än den redan är, menar George.
– Det kommer att ta evigheter. Och försenad rättvisa är nekad rättvisa. Det skulle också bli väldigt kostsamt för målsäganden. Det är inte möjligt. Jag menar, det är skrattretande. Jag förstår det inte.
James Nindrew Dong tror att syftet med beslutet bara är en fördröjningstaktik, och ett sätt att demoralisera målsäganden.
– För de vet mycket väl att den summan pengar inte kommer att kunna samlas in. Och logistiskt kommer det att vara omöjligt för människor att komma och öppna ärenden individuellt. Men jag tror att det har varit Lundins taktik sedan vi började den här processen. De har gjort så många saker bara för att förneka detta. Och det kommer inte att ta slut förrän domen är fastställd.
Ser inte röken av oljepengarna
Enligt Världsbanken lider Sydsudan av ekonomisk stagnation och instabilitet, med utbredd fattigdom som förvärras av konflikter. De utländska oljebolagens närvaro bidrar inte till någon förbättring, anser James Nindrew Dong.
– Oljebolagen samarbetar med regeringen och kommer att göra vad regeringen säger. Så det är ingen bra idé att anförtro medlen i deras händer, det betyder bara att du ger dem till regeringen. Vi som civilsamhälle menar att sådana pengar borde administreras annorlunda, med hjälp av en institution som är oberoende, känner till samhällets behov och agerar ansvarsfullt under översyn från det internationella samfundet.
Det sydsudanesiska styret är det största hindret för att uppnå fred och välstånd i landet, enligt de båda männen.
– Fred är en mycket sällsynt vara i Sydsudan. Vi har konstitutionella problem och problem med korruption och bristande transparens. Till exempel så redovisar vår regering inte ens de resurser som de redan har, som oljepengar. De kommer bara kontant och distribueras till dem som är lojala mot regeringen och mot systemet. Och ingenting tillfaller folket i Sydsudan. Så vägen ut är att hålla fast vid 2018 års fredsavtal, och se till att det följs och implementeras väl, säger James Nindrew Dong.
George Tai Kuony instämmer och tillägger:
– Vi behöver fred i Sydsudan. Landet är fullt av potential och det vi vet alla. Det enda problemet vi har är ledarskapsfrågan. Och vi har redan ett fredsavtal som vi implementerar nu. Men utan stöd från det internationella samfundet för att överbrygga den politiska konflikten så kommer det att ta tid att uppfylla fredsavtalet. Nästa år har vi val, i slutet av 2024. Om det kommer att hända eller inte är en annan historia.
Förorenad miljö får långtgående konsekvenser
Det är dags att bryta upp och ge sig av till Medelhavsmuseet, där Syre också hinner byta några ord med Maurine Akinyi Alima. Hon är chef för Women initiative for development organization (WIDO) som arbetar med allt från mänskliga rättigheter och kvinnors hälsa till fredsbyggande och miljöskydd.
– Det är nästan som att vi gör allt, men de olika problemen hänger ihop. Vi har ett holistiskt angreppssätt för att ta oss an olika frågor samtidigt, berättar hon.
Av den anledningen har hon följt Lundinfallet i något år, och hon vill lyfta fram oljans negativa inverkan på miljö och hälsa, något som hennes organisation undersöker och dokumenterar.
– Den förorenar både vatten och mark. Lundinfallet hänger starkt samman med vad vi gör, det visar att de brott mot mänskligheten som ägde rum då händer fortfarande, företagen är andra men det är samma problem. Till exempel har vi kvinnor som föder barn med missbildningar.
Hon hoppas att ett positivt resultat av rättegången kan leda till förändring i Sydsudan.
– Om de förhoppningsvis hålls ansvariga kommer det sätta press på regeringen att tvinga andra företag till ansvar. Vanligtvis kommer de undan med sådana här brott. Och vi måste se till att oljebolagen vidtar åtgärder för att skydda folket. Verksamheten har långtgående effekter på miljön, när vatten och mark är förorenade dör boskap och folk måste flytta. Folk dog under fördrivningarna, men det fortsätter hända idag på grund av föroreningar som förvärras av klimatkrisen som orsakar översvämningar.
80-90 procent av landets BNP kommer från oljeproduktion, men det är som sagt inget som främjar befolkningen. Samtidigt driver oljeutvinning på klimatförändringar och förorenar. Kan oljan göra något gott för folket?
– Det är möjligt om bolagen undviker nedsmutsning. Biprodukter bara dumpas i vatten och jord, det finns ingen ordentlig struktur. Nu går oljepengarna inte till folket, och det finns inte heller möjlighet att utkräva ansvar av bolagen. Så folket hade nog önskat att oljan inte hade upptäckts.
