Rapporterna från forskarvärlden är skrämmande läsning. Nu måste vi kräva att regeringen och EU släpper sitt motstånd mot omställning, skriver Gunnel Malm i Julita.
DEBATT. Så kom då IPCC:s senaste rapport i våras och den som läser den i sin helhet kan inte bli annat än livrädd. Själv blev jag otroligt upprörd bara av följande citat: …”en sista varning” från klimatforskarna och en ”överlevnadsguide” för mänskligheten. Allvarligt talat är det väldigt underligt att det inte skrämmer alla ordentligt. Eller att politiker inte gör något.
Moderatledaren till exempel som skulle ”få ordning på klimatet”. Lyckades han? Inte precis. Vet vi andra vad som behöver göras? Tror inte det. WWF:s klimatkoll har många testat, läskig läsning det också. Två jordklot bränner jag, alldeles själv, fortfarande. Och googlar jag på vad datorer med mera släpper ut då kan jag åter bli omskakad. En sökning (2019) uppges orsaka 0.2 gram i utsläpp, ett mejl (som den här texten) kring 4 gram utsläpp och en nätvideo kring 12 gram. Per minut. Det här är ingen rolig läsning alls.
Inte heller att vi nu har temperaturer, veckovis, som är de varmaste som någonsin uppmätts, att det är 4 grader varmare i Östersjön och att Europa värms upp snabbast i hela världen. Temperaturer runt 30, under vår och försommar, är numera vanliga i Sverige. Desperata forskare, som ser katastrofen närma sig, börjar ägna sig åt aktivism för att väcka dem som bestämmer. Och oss andra. Själv har jag ägnat mig åt lite hemmastudier sen början av 2000-talet och nu ser även jag klimat och miljö förändras mitt framför ögonen på mig. Senaste årens brist på regn är påtaglig. I år är insekterna färre än någonsin, jag ser nästan bara bin och humlor. Och den som är lite vaken har noterat att insekter på bilrutor inte längre existerar. Skönt eller läskigt?
Blommor är ett annat kapitel. I min trädgård har några blommat som vanligt, andra inte alls och resten har stått några timmar bara, eller en dag. Normalt? Knappast! Smältande glaciärer försvinner fortare än forskarna hade kunnat förutse. Och allt pekar mot att tipping point närmar sig, eller har passerat med råge.
Så vad gör vi nu? Förslagsvis kräver av vår regering, och EU, att släppa motståndet mot omställning, sluta lalla runt och peta i småsaker, ge oss en framtid att tro på. Vilket innebär att ta ansvar och prata om det svåra som kommer och det som måste göras. Sluta att konsumera så förbenat som privatperson, handla inte fem par blusar och åtta par brallor på nätet. Behålla ett par vardera och sända resten åter, där de lär brännas! Va, är det klokt? Ta ansvar. Du har tagit del. Det här ÄR sista chansen!
